Captain Marvel - Recension

Captain Marvel (2019)
Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck
Manus: Anna Boden, Ryan Fleck, Geneva Robertson-Dworet, Nicolre Perlman, Meg LeFauve. Baserar sig på karaktären Carlo Danvers skapad av Roy Thomas och Gene Colan
I rollerna: Brie Larson, Samuel L Jackson, Ben Mendelsohn, Djimon Honsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan, Anette Bening, Jude Law, Clark Gregg, Akira Akbar, Rune Temte, Algenis Pérez Soto, Chuku Modu
Producenter: Kevin Feige
Musik: Pinar Toprak
Klipp: Elliot Graham, Debbie Berman
Genre: Marvel, Superhjältar, Action, Äventyr, MCU
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: Marvel Entertainment
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

Vem skulle ha trott detta för så där en 11 år sedan att vi skulle få uppleva den 21 Marvel filmen. Nu då har vi Captain Marvel på bioduken. Visst har jag sett fram emot denna film med spänning. Vad skall vi få se. Captain Marvel har ju haft en lång historia i den tecknade världen. Första teckande Captain Marvel kom väl ut så där 1968. Gått under flere olika namn. Captain Mar-Vell, Monica Rambeau och gud vet vad. Nu har då Ms Marvel alias Carol Danvers tagit över titeln som Captain Marvel.

I denna film får vi då igen en ny originalstory som inte är så dum. Carol Danvers eller Vers som hon döpts till lever på Kree hemvärlden och är en medlem av Star Force Squad, som är en helittrupp av Kree soldaer och leds av Yon Rogg (Jude Law). Rogg är också Vers lärare och m entor och tillsammans för gruppen krig mot Skrulls. Dessa igen är en ras som kan byta skepnad och sakta men försiktigt håller på att infiltrera sig i Krees Imperium. För att inte tala om att de är orsaken till varför Carol Danvers tappat sitt minne.

När sedan deras uppdrag går åt skogen slutar det med att Danvers blir strandsatt på en planet med namnet C-53 och som är mera känd som Jorden. Efter att hon kraschat in en en Blockbuster videouthyrningsaffär, detta sker under 1990-talet, så dyker Nick Fury (Samuel L Jackson) och Agent Couson (Clark Gregg) upp och saker börjar ske. Danvers och Fury beger sig iväg för att stoppa Kreena för att hitta ritningarna för en snabbare än ljuset motor och sakta börjar Danvers minnas sitt förflutna och dess hemligheter.

Brie Larson är Carol Danvers alias Captain Marvel

Det skall sägas att Larson och Jackson har en fantastisk kemi och Brie Larson är helt otroligt bra som Carol Danvers alias Captain Marvel. Hon har alla den charm som behövs för att ro iväg med rollen. Tillsammans med Jackson är de roliga och underhållande och kastar en hel del onliners mot varandra som får en att le. Som en helhet är detta en mera lätt och underhållande film än man skulle kunna tro om man sett på trailern. Folk som väntar sig ett feministiskt mästerverk i Black Panther anda blir nog besviken men Larson har nog också sina stora stunder där hon får visa vad hon går för. Något jag verkligen gillade var scenerna mellan Carol Danvers och Maria Rambeau's dotter Monica. (Det som är kul i dessa filmer är att kolla vissa sk. Eastern Eggs. Här var ett jag hittade. Monica Rambeau har virt känd som Captain Marvel och haft kodnamnet Photon. Fast detta nämnde jag visst nyligen.)

Till slut kan man väl inte säga att Captain Marvel är dålig. Nej. Det är den inte. Den har en hel del ljusglimtar och när Danvers skiner så är detta verkligen en underhållande film. Ben Mendelsohn verkar ha blivit typecastad till en skurk och här i egen har vi honom som den charmerande varelsen Talos, som byter utsende litet nu som då. Sen får vi inte glömma katten som är verkligen gullig. Captain Marvel är igen en underhållande kvalitativ MCU film som får helt klart godkänt. Något mästerverk är den inte med t.om en sämre MCU film är bättre än många andra bra DC filmer. Tyvärr måste jag bara säga. Men en kul sak är att nu har då MCU sin egna Stålmannen som är övermäktig skall det bli kul att se hur saker utvecklas i denna filmserie.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Den första eftertextscenen får mig att verkligen längta efter Avengers: Endgame

Iron Sky: The Coming Race Recension

Iron Sky: The Coming Race (2018)
Regissör: Timo Vuorensola
Manus: Dalan Musson
Producenter: Tero Kaukomaa, Oliver Damian, Peter de Maegd
I rollerna: Julia Dietze, Udo Kier, Lara Rossi, Tom Green, Stephanie Paul, Jukka Hilden, Kari Ketonen, Kit Dale, John Flanders, Ricky Watson, Vladimir Burlakov, Kari Berg
Musik: Laibach
Filmfotograf: Mika Orasmaa
Klipp: Joona Louhivuori
Genre: Science Fiction, Äventyr, Rymdopera, Parodi, Humor
Längd: ca 94 min
Produktionsbolag: Iron Sky Universe
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3038708/
Officiella hemsidan http://ironsky.net/the-coming-race/

Efter en hel del om och men så finns den äntligen på bio. Den efterlängtade fortsättningen på filmen Iron Sky. Man inledde inspelningen redan 2015 men plötsligt märkte man att det saknades 2,5 miljoner och studion ansvarig för filmen drog sig ur. En rättegång inleddes och några år av total kaos föddes efter detta. Men nu är den då äntligen här.

Filmen börjar 29 år efter det som skedde i Iron Sky filmen. De överlevande människorna efter kärnvapenkriget lever på månbasen som blev kvar efter Mån-nazina. Livet där är ingen dans på roser. Basen är på väg att falla ihop och det gör mänskligheten också. När sedan en rysk pilot dyker upp med ett gammalt rymdskepp dras våra vänner in i ett äventyr med oanade följder.

Resan för oss in i den ihåliga jorden där dinosaurier lever tillsammans med människoödlor som leds av Adolf Hitler. Det som är rätt så kul att hela den här filmen verkar ha fått inspiration av Edward Bulwer-Lyttons bok Vril, the Power of the Coming Race. Personer som Rudolf Steiner har till en del erkänt detta som sanning.

Iron Sky: The Coming Race

Filmen har en budget på 20 miljoner och det syns nog. Specialeffekterna är fantastiska och med dagens teknik ser det ut som om ingenting är omöjligt. Största problemet med denna film är att man verkligen försökt tränga in så mycket som möjligt i filmen och en hel del av detta har obevekligt föråldrats. Politiska satiren är ur tiden, skämten om ett äppelbolag också. Nu känns filmen helt föråldrad.

Man har också försökt klämma in så mycket popkulturreferenser att man ibland blir rätt så trött på dem. När de sen inte har någon annan mening än att vara referenser så för de inte fram berättelsen alls. Vill man se en film där dessa saker görs riktigt bra skall man se Aquaman. Något positivt då. Visst finns här en hel del saker man skrattar högt åt. Ibland känns det som om regissören gör en helt annan film än manusförfattaren. Det är litet synd för det är inget fel på regin och skådespelarna. Största felet är att manuset inte verkar vara en rymdäventyrsfilm utan en skrewball komedi medan regissören velat göra en rymdäventyrsfilm.

Iron Sky: The Coming Race

Synd. Jag hade så velat gilla denna film men tyvärr så kan jag helt enkelt inte göra det. Under filmens gång satt jag nog och skrattade några gånger och inte kändes filmen lång inte men det kan bero på att den endast är 94 min lång. Detta är ju också något positivt. Men visst se filmen på bio i alla fall om ni kan för finsk genrefilm behöver allt det stöd som den kan ges.

2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det finns en kort scen i mitten på slutkrediten som kanske har att göra med fortsättningen Iron Sky - The Ark. Men vad vet man. Hoppas den är bättre i alla fall.

Batman - Hush Recension

Batman - Hush
Författare: Jeph Loeb
Teknare: Jim Lee
Färgläggning: Scott Williams Alex Sinclair
Textning: Richard Starkings
Sidantal: 320
Förlag: DC Comics
Media: E-comic
Köp boken på Bookdepository, Adlibris, Amazon, DC Comics.

Batman - Hush är en berättelse som publicerades i Batman numren 608-619. Jag köpte den som E-bok på samma gång jag köpte The Long Halloween för länge sedan. Jag började läsa denna nästan direkt efter att jag läst Halloween boken och blev helt fängslad av Jeph Loebs sätt att berätta Batman historier. Jag hade läst honom tidigare också. Dark Victory som egenligen borde få en egen recension. Skall se om jag tar och skaffar den också. Jag är inte lika förtjust i Jim Lees teckningsstil som i Tim Sales men nog är den ändå riktigt häftig.

Batman och Catwomen

Här liksom oftast i Batman dras vi omedelbart in i en action scen där våran hjälte slåss mot Killer Croc. Överraskande hjälp får han från Catwoman. Under en jakt sker något och Batman faller mot sin död rakt in i en grupp med gangstrar. Han blir räddad av Huntress och kommer hem svårt skadad men en skallfraktura och kan inte röra på sig. Men genom morsekod kan han kommunicera och ber att man tar kontakt med en länge sedan försvunnen barndomsvän. Thomas Elliot är en överlägsen kirurg och genom operation räddar han Bruce Waynes liv. Hela denna serie är förresten fylld med "glimtar" av deras barndom och detta gör att vi får reda på en hel del om Bruce Wayns barndom. Saker som inte bara är fyllda med sorg och döda föräldrar utan riktig barndom. Ibland känns dessa lite påklistrade men när när Alfred berättar om hur han ännu ser Bruce Wayne som detta borttappade barnet som behöver kärlek öppnas nog ändå någora nya portar.

Hush

Det som också var litet kul är hur Poison Ivy och Superman står på samma sida. Inte riktigt den bästa av alla kombinationer. Gotham och stadens mörka sida och Metropolis med sin ljusa sida är också rätt så kul ihopkokat i denna berättelse. Det att lika som i The Long Halloween dyker här upp alla Batmans största fiender som alla har något gemensamt med den nya fienden Hush är litet långsökt men passar också rätt så väl in i denna berättelse.

Men det som Batman - Hush verkligen är så är en berättelse om tragiska skurkar, mörk drama och deprimerande minnen. T.om litet i överkant ibland. Men sen igen är det något som Jim Lee verkligen kan så är det att teckna dessa actionscener. De lever och har mycket bra rörelser. Även om jag gillar Tim Sales bättre som tecknare så är detta ändå fantastiskt vackert tecknat och Jim Lee verkar veta hur man tecknar dessa superhjältar. Catwomen har nog inte varit så här sexig sedan Julie Newmars tid. (det är länge sedan detta) Hjältarnas överdrivna muskulösa kroppar är otroliga och påminner om Jason Momoa på steroider.


4 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS Kan inte ge denna 5 stjärnor för jag tyckte ändå bättre om The Long Halloween än denna fast jag nog gillade båda väldigt mycket.

Batman - The Long Hallowen Recension

Batman - The Long Halloween
Författare: Jeph Loeb
Teknare: Tim Sale
Färgläggning: Gregory Wright
Textning: Richard Starkings, Comicraft
Sidantal: 384
Förlag: DC Comics
Media: E-comic
Köp boken på Bookdepository, Adlibris, Amazon, DC Comics

Batman - The Long Halloween är en intressant serie. Serien följer olika helger och startar på hösten med Halloween, Thanksgiving, Julen, Valentine's Day, St. Patricks Day, April Fool's Day, Mother's Day, Father's Day, Independence Day, Roman Holiday och Labor Day och ett avslutande kapitel. Varje kapitel fokuserar sig egentligen på samma konflikt men fokuserar sig på olika saker och personer. Det finns i princip 13 kapitel och inledes med scener som påminner om Gudfadern med organiserad brottslighet och våld etc. Allt det som fått mig att falla för Batman och dessa Detektivberättelser. Det tar inte länge innan actionen börjar och för det mesta fokuserar på Falcone. Denna Gudfader representerar ju allt det som Gothams brottslighet och korruption är. Som vi alla vet är ju Organiserad brottslighet något som Gotham verkligen har och Bruce Wayne får bevittna mycket av detta eftersom han är en del av den verkliga eliten i staden.

The Long Halloween Skurkgalleriet.

För att kunna stoppa denna brottslighet som verkar vara överom lagen måste Batman, Harvey Dent och Gordan slå sig ihop. Redan i början gör Gordan ett arrangemang som sätter prägel på hela historien. Gordan säger egentligen något som har satt prägel på hela Batman serien nästan ända sedan början. "Jag vill vara helt klar med detta. Med vårt beslut att få Falcone framför domstolen får vi töja och böja på reglerna men vi får inte bryta mot dem. Hur kan vi annars skilja oss från honom". Detta tycker jag är en regel som är ganska kul och som satt Batman många gånger genom historien mellan barken och träden. Tyvärr i många fall har det förstört flere berättelser men ändå är det en betydande del av vad det är att vara Batman.

Catwomen och Batman; It's not a toy

Måste säga att denna inledning är mycket effektfull och bäddar perfekt för vad det vi kommer att få se. När sedan berättelsen fortsätter spårar allt ut och folk börjar dö litet här och var och våran trio får verkligen jobba för att inte bryta mot sina regler. De får hjälp av Catwoman och det gjorde mig glad att hon verkligen har en viktigt roll när berättelsen fortsätter framåt. Det att hon sen igen inte har lika starka regler som Batman gör ju saken ännu intresantare.

Loep gör en sak mycket bra här. Han fokuserar sig också på hela trion och deras mänskliga sidor. Istället för att bara fokuserar sig på problemen får vi också se deras personliga liv. Vi ser hur deras sätt att försöka försvara Gotham mot brottslighet inverar på dem och i synnerhet på Harvey Dent.

För er som undrar så var inte oroliga här finns nog alla klassiska skurar med från Jokern till Riddler. Här är det nog som denna serie verkligen lyckas. Denna fantastiska berättelse bäddar verkligen in alla dessa karaktärer på en fyndigt och intressant sätt som man bara kan vänta sig i en Batman serie. För att få reda på allt så bör man läsa denna serie. Måste säga att denna serie hör till de bästa av alla dessa Batman serier. Den har en blandning som ger läsaren en perfekt insyn i Gotham och hela Batman världen. Läs denna bok. Jag läste den på min platta där jag köpte den från DC sidorna men kommer nog att köpa hem den till bokhyllan också. Tillsammans med Hush. Men den recensionen kommer senare när jag läst klar den berättelsen.

5 stjärnor av 5 möjliga

PS!!!! Låt inte Tim Sales teckningstil skrämma dig. Den är egentligen helt fantastisk. Bilderna är vackra och Sales personlig stil kan mycket väl jämföras med tecknare som Frank Miller, Neal Adams etc. Herregud. Tror jag skall läsa den en gång till.

Das Boot 2018 TV-serie. Recension

Das Boot TV-serie (2018)
Genre: Krig, Yle Areena, U-Båtar, TV-serie
Längd: 8 x ca 55 min avsnitt
Skapad av: Johannes W. Betz. Baserar sig på Das Boot (roman + Die Festung (roman9 av Lothar-Günther Buchheim
Manus: Tony Saint, Stephanie Bogon, Simon Allen, Laura Grace, Benedikt Roeskau
Regissör: Andreas Prochaska
Manus: Rachel Shukert, Kristoffer Diaz, Liz Flahive, Carly Mensch, Emma Rathbone, Nick Jones, Jenji Kohan, Sacha Rotchild
I rollerna: Rick Okon, Vicky Krieps, Robert Stadiober, Leonard Schleicher, Rainer Bock, August Wittgenstein, Franz Dinda, Tom Wlaschicha, Vincent Kartheiser, James D'Archy, Thierry Frémont, Stefan Konarske, Ben Münchow, Lizzy Caplan, Philip Birnstiel, Julius Feldmeier, Leonard Kunz
Produktionsbolag: Bavaria Film
Distribution: YLE Areena
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt5830254/
Kan ses på YLE Areenan.



Som någon sagt, Krig är ett Helvete så var nog jobbet på en U-båt djävulens verk. Alla minns vi ju filmen från 1981 som regisserades av Wolfgang Petersen. Filmen om U.96 och dess besättning och dess under Slaget om Atlanten under tiden då Tyskland gick segerrikt fram genom Europa. Das Boot var en, i mitt tycke, en fantastisk som fångade den klaustrofobiska känslan man måste ha i en U-båt väldigt väl. Nu kommer då en sorts fortsättning med TV-serien Das Boot.

Denna 8 delade miniserien tar plats ca 1 år efter att filmen slutat. Vi får stifta bekantskap med U-612 och dess besättning som består till största delen av en grupp unga män. Om man sett originalet vet man varför ingen av de ursprungliga karaktärerna är med och om man inte spelar det nog ingen roll för detta är en helt fristående berättelse.

Vi får följa med kaptenen Klaus Hoffmann som får en ny ubåt med besättning att ta hand om. För Hoffmann är detta hans första befäl och han härstammar från en familj med sjöfarare som har stora förväntningar på honom. Hans förste officer är en erfaren sjöman som varit med förut och utan att man blir överraskad blir inte deras relationer så vidar värst bra.

Filmen inleds med att en U-båt kommer upp till ytan och man står på bryggan och beundrar delfiner som simmar bredvid när de plötsligt blir anfallna av en patrullerande Anti-Ubåts flygplan. Jag måste säga att dessa första minuterna av denna serie har allt man väntar sig av en U-båtsfilm. Här finns sjunkbomber, här finns tystnad och precis allt. Vi får reda på alla de faror som står och väntar på U-båtsbesättningen. Den är spännande och jag tänkte sakta att är detta en sån här serie som lever på klichér.

Även om det största av actionen händer på havet sker det en hel del på land också. Serien fokuserar på Simone Strasser som är syster till U-612 båtens radio-operatör Frank. Hon får jobbet som översättare för Tyskarna i den okuperade franska hamnen La Rochelle, men var som nu sen verkar vara en ganska säker arbetsplats tar sig en vändningn när hon drars in i sin brors skumma affärer. Han sälja stulen morfin. När brodern far till sjöss finner hon sig snabbt indragen i den lokala Franska Motståndsrörelsen. Det gör ju saken inte mera positivt att lokala Gestapo chefen börjar bliva intresserad av henne.

Även om det som sker på land är väldigt spännande så är det nog det som sker på havet som är helt fantastiskt i denna serie. Vi har 40 personer inträngda i denna sillburk som består av en lång korridor fylld med maskiner och bara en toalett. Ibland är dessa män aldrig riktigt säker på vem som är ens riktiga fiende. Är det de som kastar sjunkbomber eller kompisen bredvid. Det finns en orska varför dödssiffran var högst av alla bland de som var stationerade på en u-båt.  Efter ett avsnitt av denna serie var jag helt med. Man bara måste se nästa och nästa avsnitt.

Kamera arbetet är helt fantastiskt och serien är allt från första början väldigt spännande. Brutal är denna serie också. När vi växlar från havet till land och soldaternas brutala betende mot civilbefolkningen så är detta i motsatsen till Das Boot filmen, en mera bredare berättelse om krig och dess inverkan på människan. Jag läste nyligen att Säsong 2 fått grönt ljus så jag ser fram emot ännu mera av denna serie. En stor eloge till YLE som har denna serie på Areenan.




4 1/2 stjärna av 5 möjliga.

 Det är helt fantastisk hur man blandar Tyska, Franska och Engelska i denna serie som får det hela att se mera realistiskt ut

Aquaman Recension

Aquaman (2018)
Regissör: James Wan
Manus: David Leslie Johnson-McGoldrick, Will Beall. Baserar sig på Aquaman av Mort Weisinger och Paul Norris
I rollerna: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Dolph Lundgren, Yahya Abdul-Mateen II, Nicole Kidman, Temuera Morrison, Tainui Kirkwood, Tamor Kirkwood, Ludi Lin
Musik: Rupert Gregson-Williams
Filmfotografi: Don Burgess
Klipp: Kirk Morri
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, DC-Comics, Superhjältar
Längd: ca 143 min
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, DC Films, The Safran Company, Cruel and Unusual Films, Mad Ghost Production
Distribution: Warner Bros. Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1477834/
Officiella hemsidan https://www.aquamanmovie.com/

Vi har i år haft möjlighet att se en hel del superhjältefilmer. Och sista för det här året dyker upp i form av Aquaman. DC filmerna har ju som känt inte varit så vidare värst bra om vi nu räknar bort Wonder Woman (Märkte just att jag inte skrev eller postade min recension av Wonderwoman) och Justice League. Men annars har man inte haft stora förväntningar på några av DC Extended Univers filmerna. Men det att James Wan har tagit över spakarna i den här filmen så fick mig nog litet intresserad. Aquaman är ju ändå en av de klassiska hjätarna i DC Comics världen och har ju funnits ända från början av 1940 talet. Den animerade serien från 1960 (som i den här filmen även har ett par hänvisningar till) gjorde så att Aquaman blev känd världen över.

Aquaman när han är som coolast. Direkt ur duschen

Nå i alla fall. Filmen börjar med att vi träffar Tom Curry på den isolerade fyren där han lever för sig själva med sin hund. När han sedan ser en skadad Atlanna vid strandklipporna och räddar henne blir de kära och får en son som döps till Arthur. (liksom en pojke som hittar ett svärd i en sten). Arthur som vi träffat redan ett par gånger i Batman v Superman: Dawn of Justice och i Justice Leaque lever ett lugnt liv tillsammans med sin far när Prinsessan Mera dyker upp och ber honom stoppa hans halvbror Orm som vill ta över havets kungadöme.

Arthur har inget val när Orm utlyser krig mot mänskligheten som bor på ytan och plötsligt är Arthur tillsammans med Mera på äventyr runt om i världen och i Atlantis för att hitta Tridenten som tillhörde Atlantis första härskare. Med den i sina händer kan Arthur göra krav på tronen i Atlantis och bliva havets härskare.

OK. Hur man än vrider och vänder på steken så är Aquaman en underhållande och trevlig film som man trivdes att se på. Det är svårt att tro när man ser hurudan löjlig idé hela Aquaman är. Men Wan har funnit en väg som lyft hela materialet till en helt nyt nivå. Fantastiska scener och bilder gör att den är underhållande.  Här finns häftiga action scener som är filmade med otrolig idérikedom visuella upptåg som ser ut som tavlor. Jag talar om en scen där de tillsammans med en röd fackla dyker ner i havets djup och är omringade av havsodjur från H.P. Lovecrafts mardrömmar.

James Wan vet att det här är en löjlig karaktär så han låter Jason Momoa spela ut allting med överdriven kraft och Momoa har verklig screencharm som får en att tro att han är Atlantis kung. Wan har helt fräckt tagit allt från alla stora blockbuster filmer från senaste årtionden och ympat in delar i Aquaman. Här finns Indiana Jones, Pacific Rim, Sagan om Ringen, Avatar och en massa andra saker. Det märkvärdigaste är att allting verkligen fungerar under hela filmens gång.

Något negativt då. Black Manta lever inte upp till mina förväntningar. Manuset är uruselt och ibland finns det för mycket av allt. Dialogen är helt otroligt barnslig ibland. Men Prins Orms orsaker till krig mot ytan är logiskt och att få se Dolph Lundgren rida på en sjöhäst är ju också värt besväret. Men ändå är detta en film som kan kallas till POPCORNFILM för hela slanten. Till sist och slut, en film som har en bläckfisk som spelar trummor kan inte vara dålig. För att inte tala om att här finns Sjöhästar som gnäggar och Hajar som ryter. Hell Yess


3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Min fru hatade den här filmen. Hon sade att hon fick bara huvudvärk och önskade att den tagit slut efter ca 1 timme.

Spider-Man: Into the Spider-Verse Recension

Spider-Man; Into the Spider-Verse (2018)
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman
Manus: Phil Lord, Rodney Rothman (Berättelse Phil Lord). Baserar sig på Spider-Man karaktären skapade av Stan Lee, Steve Ditko. Miles Morales är skapad av Brian Michael Bendis och Sara Pichellis
I rollerna: Shameik More, Jake Johnson, Hailee STeinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Lily Tomlin, Luna Lauren Vélez, John Mulaney, Nicolas Cage, Liev Schreiber
Musik: Daniel Pemberton
Klipp: Robert Fisher Jr
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, Spider-Man, Superhjältar
Längd: ca 117 min
Produktionsbolag: Columbia Pictures, Sony Pictures Animation, Marvel Entertainment, Arad Productions, Lord Miller Productions, Pascal Pictures
Distribution: Sony Pictures Releasing
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4633694/
Officiella hemsidan http://www.intothespiderverse.movie/

Sony har gett ut en hel del Spider-Man filmer där några inte varit intressanta alls. OK. Medger att den senaste Spider-Man filmen var riktigt bra och hans medverkan i MCU har varit riktigt lyckade. Men Sonys egna Spider-Man filmer har stagnerat den senaste tiden. Men nu dyker det plötsligt upp en film som jag inte tänkte fara och se på alls. Den är ju ändå animerad men en kommentar på Twitter fick mig intresserad.

Att försöka förklara berättelsen i Spider-Man. Into the Spider-Verse är rätt så knepigt för den har så högt tempo och gigantiska referenser till allt möjligt. Men filmen börajr med att Peter Parker försöker deaktivera en jättelik partikelaccelerator (eller dylikt) som är byggd av Kingpin. Miles Morales som även i misstag blivit biten av en Spindel blir vittne till en tragedi. Detta är inledningen och när sedan en misslyckad medelålders Peter Parker och svartvita Spider-Man Noir dyker upp lär vi oss att partikelacceleratorn har öppnat en port till alternativa världar. Nu måste alla dessa alternativa Spider-Mans slå ihop sig för att stoppa Kingpin och alla skall kunna bege sig iväg till sina egna universum innan det är försent.

Låter komplicerat eller hur. Men denna film är väldigt smart. Även om det inte behövs så litar filmen på att vi känner till Spider-Man. I en kort presentation av Peter Parker får vi reda på allt det som skett i de andra Sonys filmerna, Kyssen med Mary Jane, tågscenen från Spider-Man 2 och mycket annat. När sedan filmen kommer igång och vi lär oss känna huvudpersonen Miles Morales så  var jag helt såld. I filmen finns 6 olika versioner av Spider-Man. Här finns animebaserade Peni Parker, Spider-Man Noir, Spider Gwen Stacy alias Spider Women och Peter Porker alias Spider-Ham. (Ja det finns en Marvelbaserad Spindel Gris också). Så otroligt bizarrt och konstigt som det låter, allt fungerar helt perfekt och smälter in i filmen.

Från vänster: Miles Morales, Peter Parker, Gwen Stacy, Spider-Man Noir, Peni Parker, Peter Porker

Men det överlägset bästa är att filmen verkligen fokuserar på Miles Morales och hans förvandling till Spindelmannen. Morales är kanske en av de karaktärer i Spider-Man världen som är lättast att relatera till.  Hans önskan att skapa sin egen identitet från sin far och frustrationen över att han inte behärskar sina nyfunna krafter gör att det känns rätt helt enkelt. Det viktigtaste med Spindelmannen är ju alltid varit; "Spindelmannen kan vara vem som helst. Även jag." Vi är alla våra livs egna superhjältar.

Visuellt är Spider-Man: Into the Spider-Verse ett mästerverk. Varja bild är som en serieruta och fylld med oändliga skämt som gör att filmen kan ses om och om igen. Saker som ibland sägs utan någon kontekst har det plötsligt några scener senare. T.ex Bagel. :) Skall man se en superhjältefilm i år skall man se denna film. Vill man se två filmer kan man se den här på nytt.


5 stjärnor av 5 möjliga

PS. Det finns en kul postcredit scen med en resa tillbaka i tiden.

PSPS. Detta är en  helt fantastisk julsång.

Mortal Engines - recension (film)

Mortal Engines (2018)
Regissör: Christian Rivers
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson (baserar sig på Philip Reeves bok Mortal Engines sv. De vandrande städerna)
I rollerna: Hugo Weaving, Hera Hilmar, Robert Sheehan, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide, Stephen Lang
Musik: Junkie XL
Filmfotograf: Simon Raby
Genre: Science Fiction, Äventyr, Dystopi
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: WingNut Films, Media Rights Capital Universal Pictures
Distribution: Universal Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1571234/
Officiella hemsidan https://www.mortalengines.com/

Först skall jag medge att jag inte läst böckerna. Har tänkt det många gånger men det har inte blivit av. Kanske man nu kunde försöka läsa en av böckerna i alla fall.

Efter en gigantisk katastrof har jorden förändrats helt och världen härskas av gigantiska städer på larvfötter som slukar i sig småstäder. Premisen på denna film är helt fantastisk. När Tom, en historiker från staden London, stoppar ett mordförsök på Thaddeus Valentine, en ledande figur i Londons societet, blir han istället för att få medalj utkastad i vildmarken. Tillsammans med Hester, hon som försökte mörda Thaddeus, beger sig de båda ut på en resa genom vildmarken. Hester delar mörka hemligheter med Thaddeus och Tom blir mer eller mindre indragen i något han inte riktigt har aning om.

Mortal Engines öppnar med en kort förklaring om hur allt ligger till för att omedelbart dyka in i en actionscen. Den stora staden London jagar små städer och hela scenen är helt fantastisk med dessa Steampunk maskiner med sina långa rykande skorstenar och man skulle gärna besöka dessa städer. Nu ser man endast en del korta glimtar här och där.

London

Det är egentligen ganska kul att fundera på varför Peter Jackson har bestämt sig för att ta sig an denna bokserie. Det verkar som om böckerna innehåller en hel massa världbygg och på något vis påminner om Sagan om Ringen. De små personerna står emot en stor värld och dess maskiner. Problemet här verkar vara regissören Christian Rivers. Det här är hans första film och även om han jobbat med special effekter är detta med personregi något han borde jobba på. Fast mest verkar det som om han fått ett mycket uruselt manus att jobba med och allt är fokuserat på specialeffekterna och inte på personerna. Alla skådespelarna kastar fram text och förklaringar och det blir ingen ordning och reda på detta. Ibland vet skådespelarna inte om de är med i en komedi eller action film. Mera än så är väl att personerna känns avlägsna och man reagerar inte på något vis om någon har en chans att personen kanske dör. Det är kanske ironiskt att den personen man har mest sympatier för och är mest mänsklig är en "Odöd Robot Zombie".

Men vyerna är fantastiska och specialeffekterna är det som håller filmen igång. Finns det något anna prositivt kanske någon undrar. Jo Rivers drar inte ut på actionscenerna alltför mycket och  under filmens gång fick jag inte känslan av att jag kanske borde gå och köpa mera popcorn så jag inte somnar.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS köpte nyligen hela serien som E-böcker och skall läsa i alla fall en av dem så fort jag bara hinner.

Avengers: Infinity Wars - Recension

Avengers: Infinity War (2018)
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely
I rollerna: Robert Downey Jr., Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Don Cheadle, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Sebastian Stan, Danai Gurira, Letitia Wright, Dave Bautista, Zoe Saldana, Josh Brolin, Chris Pratt, Karen Gillan,, Josh Brolin

Musik: Alan Silvestri

Filmfotograg: Trent Opaloch

Genre: Science Fiction, Tecknad Serie, Marvel, Superhjältar
Längd: ca 149 min

Produktionsbolag: Marvel Studios

Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures

Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4154756/

Officiella hemsidan http://marvel.com/movies/movie/223/avengers_infinity_war

 

 

Den 1 maj 2008 kom första Marvel filmen Iron Man och i post-credit scenen där så träffade Stark chefen för SHIELD Nick Fury. Han sade att han hade ärende gällande Avenger protokollet. Nu 10 år senare har vi en film som vi alla, som följt med Marvels Cinematic Universe, väntat på. Infinity War. Här har vi jordens mäktigaste hjältar, The Avengers, som slår sig ihop med Doctor Strange, the Guardians of the Galaxy, Spider-Man, Black Panther. Mot sig har de den överlägset bästa skurken som MCU någonsin skapat.

 

Thanos

Filmen är två och en halv timme lång och redan från det att filmen startar tills dess slut görs vi helt medvetna om att nu ser vi något vi inte sett tidigare. En händelse direkt i början får oss att inse att ingen går säker när det gäller Thanos. Alla karaktärer har vi lärt oss känna under en hel del filmer och ingen av dem känns som statister. En del har litet mindre att göra än andra men de finns här och spelar en roll i berättelsen. Ganska snart inser vi att Thanos är mycket farligare än Malekith, Ronan the Accuser, Ultron eller Hela. Vi har en person med agenda och kraft. Ibland är Infinity War t.om så mörk att man tror det är en DC film det handlar om.

 

Som vi lovats tidigare är Avengers: Infinity War en film om Thanos. Denna Titan som vill radera hälften av universums invånare har en orsak och filmen försöker få oss att förstå varför. Josh Brolin gör nog ett gått arbete med att återspegla den smärta Thanos måste utstö när han tvingas offra saker och ting för att nå sitt mål. Hans döttrar Gamora och Nebula har faktiskt en större roll än vad jag tänkte i denna film och vi får se en kort glimt från Gamoras barndom och vad hon måste genomgå. Att Guardians of the Galaxy faktist tar en stor del av filmen är ju riktigt roligt. Mötet med Thor och Guardinas är riktit roligt och man skrat högt åt deras förehavanden. För att inte tala om Groot som vuxit upp och kommit i tonåren, med allt som detta för med sig.

 

 

Det är ju riktigt otroligt hur fint alla bitar i MCU passar ihop i filmen. Om det är så Bruce Banner som försöker komma underfund med vad som sker i världen efter att varit Space Gladiator Hulk de senaste åren. Stark och Doctor Strange ryker ihop med sina egon eller Guardinas som möter Avengers. Detta gör att ibland känns det som om man desperat försöker sy ihop vad som lovats oss och sen hur filmen vill överraska oss. Filmen försöker fylla allas förväntningar. I bland lyckas de över förväntningarna och ibland bara litet. Även om jag nog gärna sett litet mera av Spider-Man. Tom Holland gör en riktigt bra roll och hans Spider-Man roll är nog den bästa Spindelmannen till dags dato.

 

Här finns en del överraskningar som t.ex Peter Dinklage, och en scen när Thor får sin nya hammare. Det är så mycket som pågår i denna film att när den sen slutar så kan jag förstå några av de personer som gick ut ur biografen utan att föstå vad som skedde. (filmen slutar i en "cliffhanger" så vi får vänta ett år på Infinity War del 2). Men har men läst Infinity War seriena får man nog litet mera ut av denna film, även om SPOILER ALERT, inte Death finns med i filmen. Hon spelar ändå en mycket stor roll i den tecknade versionen. Men Thanos agenda är riktigt lyckad ändå

 

Läste någonstans på twitter skulle man lägga ner MCU sagan nu skulle det vara ett helt OK sätt att sluta. Fast glad skulle man inte bli. Jag gillade filmen och mitt tycke för den här filmen stek bara mera och mera under tiden jag skrev denna recension så vill nog gärna se den en gång till.

　

4 av 5 stjärnor.

 

PS. Det finns bara en post credit scen i denna film men den är absolut värt att stanna och se den.

 

Pacific Rim Uprising - Recension

Pacific Rim - Uprising (2018)
Genre: Science Fiction, Fantasy, Robots, Action
Längd: ca 111 min
Regissör: Steven S. DeKnight
Manus: Emily Carmichael, Kira Snyder, Steven S. DeKnight, T.S. Nowlin
I rollerna: John Boyega, Scott Eastwiid, Jing Tian, Cailee Spaeny, rinko Kikuchi, Burn gorman, Adrian Arjona, Zhang Jin, Charlie Day
Musik: Lorna Balfe
Filmfotograg: Dan MIndel
Produktionsbolag:  Legendary Pictures, DDY
Distribution: Universal Pictures
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2557478/
Officiella hemsidan: Universal Pictures

Jag älskade Pacific Rim filmen. Min recension här. Jag hade nog stora förväntningar när jag fick höra att man gör en fortsättning. Större robotar och mera monster som man ger stryk åt. Kan inte gå fel, tänkte jag. Men hade jag rätt? Guillermo del Toros första film var en Kaiju film där han blåse liv i det mesta som man annars inte kan tänka sig lyckas. Så nu har vi då Steven S. DeKnight som tagit över spakarna.

Pacific Rim - Uprising tar över några år efter att Pacific Rim slutat. Jake Pentecost (John Boyega) gör affärer med gammal Jaeger tech och träffar i misstag på Amara (Cailee Spaeny) som har byggt sig själva en Jaeger från reservdelar. Inte bara vilken Jaeger som helst utan en som bara klarar sig med en pilot och kan rulla ihop sig till en boll och heter Scrapper. :) Jake som är son till i förra filmen avlidna Idris Elbas karaktär Stacker har gett upp sin karriär som Jaeger pilot för att istället leva i utkanten av lagen. Men efter en del omständigheter blir han och Amara arresterade och han finner sig tillbaka i sitt gamla liv som Jaeger pilot och utbildare. Detta mer eller mindre tack vare sin syster Mako (Rinko Kikuchi).

Scott Eastwood, John Boyega, Cailee Spaeny

Tillbaka i Pan Pacific Defense Forces nya Kinesiska högkvarter återförenas Jake med sin gamla parter Nate Lambert (Scott Eastwood (som bara börjar se ut som sin far mera och mera)) och vi får veta att de inte skildes åt som goda vänner. Nu skall de då utbilda nya Jaeger piloter tillsammans. Samtidigt håller Shao Corporation och deras chef Mrs. Shao (Tian Jing) och hennes högra hand Newt (Charlie Day) på att skapa nya Jaegers som kan styras på distans och detta igen gör att Jake och hans vänner ser ut att bli arbetslösa. Inga Kaijun har setts på länge med detta är på väg att ändra sig. När sedan en okänd Jaeger dyker upp och börjar förinta så vet vi att något är på gång och plötsligt så dyker det upp en del Kaijun från havet.

Men är den här filmen något bra då? Ja den är en sån där medelmåttlig film som man njuter av när man ser den men efter det så vill man nog helst glömma den. (kanske det är därför som det tagit så länge för mig att få den här recensionen färdig). Boyega har en naturlig charm som man sett redan i Star Wars filmerna och hans karisma hindrar helt att Jake blir en tråkig figur man bara blir irriterad på. Det samma kan nog inte sägas om Clint Eastwoods son. Även om han är lika cool som sin far är saknar han helt nån form av karisma som skulle hålla upp hans karaktär.

Man siktar också en hel del fokus på Amara och de andra nya rekryterna och detta får en att se den här filmen som en sorts Next Generation film. Så när dessa nya rekryter sedan skall ta sig an Den Slutgiltiga Striden som skall Rädda Mänskligheten blir den här filmen som en tonårs fantasi som slutar i Japan och på Fuji. Ibland får man en känsla av att man försökt göra en Transformers film och på det viset måste jag säga att jag hellre ser på den här filmen än en Transformers film. Mest är det nog tack vare just Boyega och även Spaeny som gör filmen sevärd men även enkort stund är Charlie Day mycket bra i denna film.

Jaeger Kicks Kaiju Ass

Vill man se en film där jätterobotar sparkar Gozilla liknande monster i baken och förstör städer när de gör det så är det här en riktigt underhållande film. Men annars kan man nog lämna den osedd. Tror i alla fall inte att det här är en film man gärna ser på Netflix eller dylikt. Skall upplevas på stora duken.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

The Collapsing Empire - John Scalzi

The Collapsing Empire

Författare: John Scalzi

Förlag: Tor

Utgivningsår: 2017

ISBN: 9780765388896 (e-book)

Sidantal: 336

Språk: Engelska

Recensionsformat: E-pub

Genre: Science Fiction, Space Opera, Action

Författarens hemsida: https://whatever.scalzi.com/

 

Tänkte jag skulle läsa så många av dessa Hugo Nominerade berättelser jag har tid med och börjar med John Scalzis bok The Collapsing Empire. Har läst några av hans böcker tidigare. Bl.a. Redshirts, och Old Man's War. Redskirts var en underhållande bok om hur livet är på ett rymdskepp om man inte är en högrankad officer och Old Man's War är en mycket bra bok om en äldre man och hans militära karriär. Men nu till The collapsing Empire.

 

The Interdependency är ett tusen år gammalt interplanetarskt handelsallians. Alla planeter som var medlemmar i denna sammanslutning var för länge sedan sammankoplade med Jorden av en sak som kallas The Flow. En naturlig företelse som tillåter rymdskepp att träda in i en mellanrymd zon. När de sedan är där kan de kringgå snabbare än ljus hastigheter för att resa mellan stjärnor som ligger 10 tals ljusår firn varandra. Sen blir man ju och undra vad kan gå fel och det är detta som ingen frågar.

 

Mänsligheten har skapat hela civilisationer som är beroende av The Flow och dess grynnor där rymdskeppen kan gå in och kliva ur "Strömmen". Planeterna är helt koloniserade på var de finns bland denna grynnor och inte om de är beboeliga eller inte. Resultatet är litet av ett handelsgille där man råkar bå i städer under kupoler, grottor och konstgjord omgivning fullständigt beroende av handel för att få sina nödvändigheter.

 

Problemet med Strömmen är att liksom andra naturliga företelser har de en tendens att ända under tiden så när romanen börjar blir Cardenia kronad till Emperox för hela Interdependency efter hennes far. Hor får reda på att hennes far har i hemlighet finansierat en Flow fysiker som har kommit fram till att alla planeter i The Interdependency kommer att bliva isolerade från Strömmen under det kommande desenniet.

 

Det här är en bok jag blev väldigt förtjust i och läste den nästan i ett sträck. Här finns allt detta som gör Rymd Operan fantastisk. Boken påminner litet om gamla klassiska rymdsagor och ibland har man en känsla av att man läser en modernare version av t.ex Dune. Representanter från olika Nobla hus konspirerar för att få grepp om makten. Även om de håller på att förlora det som gör att de är rika.

 

Det som är kul med den här boken är att den har mycket drag av den värld vi lever i idag. De rika jobbar för att förneka den globala katastrof som är på våg och läste någonstans att The Flow påminner litet om Golfströmmen om alla båtar som reser på havet skulle vara beroende av dessa strömmar och plötsligt skulle de ändra riktning.

 

Här är en bok jag rekommenderar åt alla som gillar just denna sorts av Space Opera med action och konspirationer. Scalzi kommer inte med svar i denna bok. Nej även om boken slutar riktigt bra med en hel del trådändor bundna blir det mycket kvar osvarat och vi väntar med spänning på oktober 2018 när följande del The Consuming Fire kommer ut.

 

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det är just denna sortens böcker som gör att jag älskar Science Fiction.

Star Wars EP VIII: The Last Jedi - Recension

Star Wars - The Last Jedi(2017)
Genre: Science Fiction, Äventyr, Star Wars, Action, Rymdopera
Längd: ca 152  min
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson (baserar sig på karaktärer av George Lucas)
I rollerna: Mark Hamill, Carrie Fisher, Adam Driver, Daisy Ridley, John Boyega, Oscar Isaac, Andy Serkis, Lupita Nyong'o, Domhnall Gleeson, Anthony Daniels, Gwendoline Christie, Kelly Marie Tran, Laura Dern, Benicio del Toro
Produktionsbolag:  Luasfilm Ltd
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt2527336/

Nu har jag då äntligen tid att skriva en recension av en film jag sett fram emot väldigt länge. Ja ända sedan jag fick höra att andra delen i den här nya serien kommer att skrivas och regiseras av Rian Johnson. En person som gjort några filmer jag verkligen gillat. I synnerhet Looper ohc Brothers Bloom.

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi är mittkapitlet i den senaste trilogin som sker i Star Wars universumet. Skriven och regisserad av Rian Johnson (Looper, Brothers Bloom, Brick). Filmen tar vid där J.J. Abrams The Force Awakens slutar. Rey har hittat Luke Skywalker och vill att han skall lära henne Kraften och så försöker hon övertala Luke att återvända och ta upp kampen mot The First Order.

Under tiden försöker General Leia Organa med de andra ledarna för Rebellerna att fly från The First Order så den kan överleva. I ett försök att hjälpa till sänder Poe Dameron Finn och Rose Tico på ett uppdrag till planeten Canto Bight för att hitta en kodbrytare. Supreme Leader Snoke och hans First Order ledda av General Hux kommer bara närmare och närmare och det är dags för våra hjältar att rädda dem och tända gnistan av hopp som rebellerna lever på.

När Adams tog över Star Wars serien med The Force Awakens 2015 så hade han ett besvärligt uppdrag framför sig. Han skulle skapa en trovärd fortsättning med tillräckligt med nya element och blanda in de klassiska karaktärerna som vi Fansen längtade efter. Och han gjorde ett rätt så hyfsat arbete. När nu Johnson tar över så har han ännu svårare uppgift. Att få berättelsen att löpa och att hela berättelsen att se ut som Star Wars och han får i mitt tycke ihop en mycket lyckad soppa med klassiska händelser och nya karaktärer där kampen står mellan det goda och det onda. För att inte tala om de där små överraskningarna här som där.

Men det som gör The Last Jedi mest unik (i mitt tycke) är hur stor hela världen känns. Båda krafterna, Rebellerna och First Order har inte beskrivits så här bra tidigare och rebellernas desperation att överleva känns trovärda. På samma gång har vi häftiga rymdstrider och visuellt fyrververki som känns helt fantastiska.

Supreme Leader Snoke

Men även om Galaxens öde ligger i händerna på några personer så är det ändå Rey som är fokuseringen i denna berättelse. Denna unga dam från Jakku har känningar av Kraften och hennes väg verkar bli bara intressantare och intressantare. Mark Hamills Luke Skywalker var ändå den mest positiva överraskningen. Han väcker till liv en helt annan Luke Skywalker än vad man väntat sig och detta var något jag blev helt överförtjust av. Sen måsta man ju nämna Finn och Poe som också har några scener där de får lysa för sig själva och när vi har den nya karaktären Rose Tico som fick mig på så gott humör. Äntligen en riktigt sympatisk Star Wars karaktär man hoppas får en lång fortsättning i denna serie. Sen måste jag bara säga att det finns en scen med Luke och Leia som fick mig i tårar.

The Last Jedi är otvivelaktigt den mest ambitiösa Star Wars filmen jag sett och till stor glädje ror den iland med nästan allt den försöker sig till. Detta är en Star Wars film som håller en fast i biografbänken under hela dess tid och inte en sekund tänkte jag att tar den inte slut. När filmen var slut blev jag helt överraskad att två och en halv timme gått. Filmen kunde väl fortsatt ännu längre. Den bästa Star Wars filmen på listan efter Empire Strikes Back. (ingenting klår den filmen). Detta är nog en film som ligger högt på min top 10 lista av filmer jag sett under året. (Listan kommer senare)

4 1/2 av 5 stjärnor

Happy! 1-4 - Grant Morrison

HAPPY!  #1-4 Omnibus Collection
Författare: Grant Morrison
Bild: Darick Robertson
Färgsättning: Richard P Clark, Tony Aviña
Pärm: Darick robertson, Mike Allred, Cameron STewart, Rian Hughes, Frank Quitely
Text: Simon Bowland
Utgivningsår: 2013
Genre: Tecknad serie, Action, Mafia, Fantasy,
Sidantal: 96
Förlag: Image Comics

Nick Sax är en skitstövel. En föredetta polis som blivit lönnmördare, alkoholist och någon som ingen vill ha att göra med. Staden han lever i har mafiosor, lönnmördare, psykopater, korrupta polismän, sexgalning i kräftdräkt och en pedofil Julgubbe och försvunna barn. Med andra ord har Grant Morrison skapat en så dyster och mörk stad att den får många Warhammer 40k planeter att se ut som semesterparadis. Ja och så är det här ju en Julberättelse som var helt perfekt att läsa den här tiden på året.

Happy! är en miniserie på 4 avsnitt som berättar just om Nick Sax och hur han blir indragen i något han egentligen inte borde bli indragen i. Men när han börjar se en blå liten enhörning med vingar som berättar saker åt honom och han har tagit livet av en Mafiabödel för mycket så börjar saker och ting hända. Morrison har i någon intervju sagt att detta är den mest oanständigaste berättelse han någonsin skrivit. "Det är som att när man läser detta så får man känslan av att man inte vill se ett ända Fuck i berättelsen till och då är man bara på sidan 3"

Nick Sax och Happy!

Så vi har en serie som är som är mörk, fylld med blod, sex och våld och Robertsons fantastiska teckning och delade rutor med närbilder får en att helt enkelt njuta av bilderna. När sedan Happy! dyker upp i bilderna är det en helt fantastisk kontrast som blir helt surrealistisk.

Hur jag än försöker se något som jag inte gillade med denna serie så går det inte. Ända till slutet som är litet förutsägbart men ändå riktigt kul så är detta en underhållande Julserie som det lönar sig att läsa om man har chans.

4 stjärnor av 5 möjliga.

Justice League - Recension

Justice League (2017)
Genre: Action, Äventyr, Superhjälte, Comics, Marvel
Längd: ca 120  min
Regissör: Zack Snyder
Manus: Chris Terrio, Joss Whedon
I rollerna: Ben Affleck, Gal Gadot, Exra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher, Jeremy Irons, Henry Cavill, Amy Adams, Diane Lane, Connie Nielsen, J. K. Simmons
Produktionsbolag:  DC Films, RatPac Entertainment, Atlas Entertainment, Cruel and Unusual Films
Distribution: Warner Bros. Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt0974015/

DC Universumets första Superhjälte gäng har kommit. Men har den lyckats med vad det var tänkt att den skulle göra. Fortsätta med den uppsving som Wonder Woman filmen gjorde eller är vi tillbaka till det träsket som dessa DC filmer varit.

Superman har dött och världen har förvandlats till en mörk plats där det finns litet hopp. Bruce Wayne märker att något farligt är på väg och ger sig iväg för att samla ihop ett team som kan sätta stopp på hotet. Han söker upp en del individer med märkliga krafter. Till dem hör Barry "The Flash" Allen, Arthur "Aquaman" Curry och Victor "Cyborg" Stone. Under tiden dyker Steppenwolf upp i Themyscira och efter att ha fått tag i en av de tre Moderlådarna tvingas de nya rekryterna ut för att tillsammans med Diana "Wonder Woman" Prince ge sig iväg och försöka stoppa Steppenwolf så han inte får tag i de andra två lådorna också.

Redan från första minuten rusar filmen iväg åt många olika riktningar och berättelsen hoppar fram och tillbaka. Det enda positiva med detta är att Zack Snyder verkar ha haft riktigt roligt med vad han gör och filmen är en klar bättring från Batman vs Superman. Det att vi får se Wonder Woman gör en förväntad på vad som komma skall och hon får en stor del av actionen i filmen. Batman är nog hjärnan bakom gruppen och Superman är ljusets fyr i Justice League så är det nog Wonder Women som är mannen som gör att det där riktiga jobbet. De häftigaste scenerna är nog med Amazonerna och deras strid med Steppenwolf i början.

Sen har vi ju nytt blod med och Ezra Miller gör en riktigt bra roll som The Flash. Pojken som pratar för mycket och är som en Duracell Kanin. Har svårt att sitta still. Jason Mamoas Aquaman är en Superhjälteversion av Jason Mamoa och Ray Fisher gör i mitt tycke en riktigt OK prestation som Cyborg och ser gärna fram emot filmer om dessa karaktärer. Sen har vi Superman som dyker upp på en intressant sätt och måste medge att så här borde scenen mellan Batman och Superman varit i BvsS filmen. Så mycket mot det bättre går vi.

Ben Affleck som Batman är intressant. Han har mycket drag av Frank Millers The Dark Knight och när Batman sitter upp på torn och spanar ner över Gotham blir man riktigt på gott humör. Det jag saknar är kanske litet mera traditionella skurkar. Nu är alla från rymden och hotar jorden etc så man kan hålla med om Alfreds kommentar till Batman. "I miss the days whens one's biggest concern is exploding wind-up penguins" Till sist bör sägas att som bäst är nog DC och dess hjätevärld helt i skuggan av Marvel men vi får hoppas att vi ser ljuset igen och blir man kvar under eftertexterna kan man få en glimt av något som komma skall. Får vi hoppas.


3 av 5 stjärnor

Thor: Ragnarok 2017

Thor: Ragnarök (2017)
Genre: Action, Äventyr, Superhjälte, Tecknad Serie, Marvel
Längd: ca 130  min
Regissör: Taika Waititi
Manus: Eric Pearson, Craig Kyle,  Christopher Yost
I rollerna: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson, Karl Urban, Mark Ruffalo, Anthony Hopkings
Produktionsbolag:  Marvel Studios
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt3501632/

2015 dök det upp på biograferna en överraskning som hette duga. Denna överraskning var en film av Taika Waititi som hette What We Do in the Shadows. En helt fantastisk komedi gjord som en dokumentär om en grupp med Vampyrer. Filmen var som en sorts Spinal Tap men med Vampyrer. Även filmerna Boy och Hunt for Wilderpeople har varit helt fantastiska filmer som är fyllda med humor och värme. Nu har han då gjort en Megabudgetfilm för Marvel och måste säga att jag är glad att han gjort denna film.

Två år efter Striden i Sokovia söker Thor efter Infinity Stenarna och blir tillfångatagen av Demonen Surtur i Muspelheim. Surtur berättar att Thors far Odin inte längre finns på Asgard och att Asgard snart kommer att bli förstört. Thor kommer hem för att finna att hitta sin far och märker att han också har en storasyster Hela som kommer för att ta över Asgard.

Thor och Loke hamnar efter en hel del strapatser till en planet som heter Sakaar och där härskar Grandmastern, spelad av Jeff Goldblom. Denna karaktär är en helt fantastisk karaktär och Jeff Goldblom gör det han gör bäst. Han är Jeff Goldblom. När sedan Thor träffar på Hulken så har vi strax gänget klart som skall åka och rädda Asgard.

Surtur - Hela och Grandmaster

Waitit gör något med filmen som skiljer sig helt från de tidigare filmerna som tar allt på alltför stort allvar. Thor: Ragnarök är en komedi som skrattar åt sig själva och alla klicher som finns i genren och undviker brilljant att bli en parodi. Chris Hemswort är verkligen rolig i filmen och Tom Hiddleston charmerar med sin stil. Även Mark Ruffalo är riktigt kul när han är helt borta efter att ha förvandlats från Hulk till Bruce Banner. Cate Blanchett är också riktigt underhållande i sin roll som Hela som bara vill ha det som hör henne till.

Äntligen har vi en superhjältefilm som bjuder på actionscener som inte håller på i all evighet och även om de mot slutet börjar kännas litet långtråkiga så förstör de inte njutningen av att se denna film. Waititi har gjort en underhållande film med god tempo och rymdopera som får en att se fram emot nästa film.

4 av 5 stjärnor

PS Gå inte ut från biografen innan alla texter är slut. Riktgit till slut väntar en riktig överraskning.

The Last of Us Remastered

The Last of Us Remastered (Dataspel)
Skapare: Naughty Dog
Utgivare: Sony Computer Entertainment
Regissör: Bruce Straley, Neil Druckmann
Designer: Jacob Minkoff
Programerare: Travis McIntosh, Jason Gregory
Manus: Neil Druckmann
Music: Gustavo Santaolalla
Spelat ca 1 timme på PlayStation 3 en del och hela spelet på Playstation 4
Spelets hemsida: http://www.naughtydog.com/

September 2013 slår en muterad svampinfektion ut USA. Viruset förvandlar människor till kannibalistiska monster som går under namnet Infekterade. I en förstat tvingas Joel och hans dotter Sarah fly tillsammans med Joels bror Tommy. Världen är infekterad och på vägen till Kaos. Men sin skadade dotter söker Joel skydd hos militären.

The Last of Us Trailer

Dessa första 10 minuter av spelet är redan otroligt. Grafiken är fantastisk och efter att först spelat det på PS3 så är denna PS4 Remastered versionen helt otroligt. PS4 med sina nya knappar gör spelet en upplevelse som heter duga.

Saker som sker under spelet är väldigt logiska och även om spelet är ett berättelsespel där en sorts film utspelar sig blir det aldrig tråkigt. Korta actionsnuttar tar över och gör att spelet blir mera spännande under tiden saker och ting sker. Jag gillade även hur det hela tiden är begränsat med ammunition, Första hjälp etc. Man tvingas till att varje skott räknas. Spelen kan även spelas rätt så långt som ett "Stealth" spel där man smyger sig fram och attackerar fienden utan att de märker något.

Naughty Dog som även gjort Uncharted serien gör här igen ett fantastisk arbete med allt från motion capture till manuset och sist men inte minst Gustavo Santaolallas otroliga soundtrack till detta spel. Det var en verklig njutning att spela detta spel.

Något fel då. Inte mycket. På ett par ställen hängde spelet upp sig och det kraschade faktiskt en gång. Jag kan leva med detta. Klart bästa spelet jag spelat i år, tätt följt av Firewatch.Väntar med spänning på The Last Of Us 2 som skall komma ut nästa år, hoppas jag.

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Spelet hade även en extra bit som hette Left Behind och berättelsen där satte ännu mera liv i karaktärerna och fick mig att gilla spelet ännu mera. Lönar sig att spela även detta... MEN FÖRST EFTER ATT MAN SPELAT KLART LAST OF US.

Dead Meat - Quarantine Zone America

Dead Meat: Quarantine Zone America är ett miniatyrspel där två lag drabbar samman i ett krig för att på samma gång tvingas slåss mot zombien. Ett nytt miniatyrfigurspel där jorden har gått under och världen är fylld med zombien. Spelet är skapat av Ryan Miller och det går att sponsorera spelet på Kickstarter.

 Dead Meat: Quarantine Zone America

io9.com har en rätt så kul artikel om detta spel så det lönar sig att läsa igenom det och bli intresserad. Det att när man strider så dess mer ljud man för dess mera Zombien verkar det komma ser ju intressant ut. Zombierna är helt enkelt spelgenererade och ingen person spelar dessa utan man skall försöka eliminera motståndaren så effektivt som möjligt och kanske på det sättet få zombierna att attakera dem mera än dig själva. Spelet produceras (om Kickstarterkampanjen lyckas) av Jasco Games. Företaget tycks ha andra rätt så intressanta spel också på gångs ser jag när jag besöker sidan.

Olika sammanslutningar i Dead Meat

Jag tycker spelet ser cool ut och satsar nog några slantar på detta spel. Kanske du gör det också.

Häftiga miniatyrer att måla.