The Lego Movie 2 -Recension

The Lego Movie 2 (2019)
Regissör: Mike Mitchell
Manus: Phil Lord, Christopher Miller, Matthew Fogel
Producenter: Dan Lin, Phil Lord, Christopher Miller, Roy Lee, Jinko Gotoh
I rollerna: Chris Pratt, Elizabeth Banks, Will Arnett, Tiffany Haddish, Stephanie Beatriz, Charlie Day, Alison Brie, Nick Offerman, Maya Rudolph
Musik: Mark Mothersbaugh
Klipp: Clare Knight
Genre: Animation, Äventyr, Barn, Lego, Batman, Komedi
Längd: ca 107 min
Produktionsbolag: Warnere Animation Group, Lego System A/S, Rideback, Lord Miller Productions, Vertigo Entertainment
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

För ca 5 år sedan kom The Lego Movie ut. Detta år var den filmen 1 på min top tio filmer för år 2014  Efter det dök visst Lego Batman filmen ut och den dök också faktiskt upp på min top tio lista över bästa filmerna 2017. Häremellan dök visst en Ninjago film up som jag inte set. Men nu har vi då igen en ny Lego film och förväntningarna var stora då jag klev in i biosalongen för att se den inte dubbade versionen av filmen. Manuset var ju igen skrivet av Phil Lord och Christopher Miller. Männen bakom första filmen, Lego Batman och Spider-Man: Into the Spiderverse.

Det har gått 5 år sedan Emmet räddade Bricksburg. Men efter detta har det hänt mycket. Lego Duplo attakerar staden litet nu som då och sprider kaos och förödelse omkring sig. Staden har förvandlas till ett Apoclaypseburg och invånarna har härdats i ett landskap som närmast påminner om Mad Max Fury Road världen. Livet är hårt och endast de tuffaste överlever och Wyldstyle finns i en värld som passar henne perfekt. När hon sedan, tillsammans med Batman, Benny, Princess Unikitty och MetalBeard blir kidnappad och förd iväg upp till Systar System eller Syspocalypsestar tvingas Emmet igen bege sig iväg för att rädda sina vänner.

På vägen träffar han på Rex Dangerwest, också spelad av Chris Pratt. En självutnämnd Galax-Räddare, Cowboy och Raptor Tränare. (se här metaskämt) som lär Emmet att också bliva en tuff och härdad överlevare. På Systar System finns Drottning Watevra Wa'Nabi och hennes General Sweet Mayhem och de tester verkligen Emmets uppfinningsrikedom. Mera bör inte spoilas om denna film som verkligen bör ses och helst på bio.

Det som första filmen sparade som en överraskning i slutet - att det finns en verklig värld också runt omkring denna Lego värld är i denna film helt fantastiskt skapad. Det blir som en guldkant runt hela filmen och på ett helt fantastiskt vis hjälper filmen att bli ännu bättre. Det att vi i slutet får reda på något som gör att karaktärerna får ett mycket större djup är i mitt tycke genialiskt.

Popkulturskämten och hänvisningarna flyger förbi så snabbt att man gärna kan se filmen flere gånger för att snappa upp allt. Även det att Lord/Miller verkar verkligen vara fans av allt detta gör ju saken inte bättre. Överraskningar sker nu som då och animeringen är helt fantastisk i denna film. Skulle kunna sitta och skriva hur mycket som helst om denna film men då tvingas man spoila berättelsen. Gå och se den och njut. Tag gärna barnen med. Här har vi en musikal med sånger som verkligen fastnar i huvudet på en.

4 1/2 stjärna av 5 möjliga

Iron Sky: The Coming Race Recension

Iron Sky: The Coming Race (2018)
Regissör: Timo Vuorensola
Manus: Dalan Musson
Producenter: Tero Kaukomaa, Oliver Damian, Peter de Maegd
I rollerna: Julia Dietze, Udo Kier, Lara Rossi, Tom Green, Stephanie Paul, Jukka Hilden, Kari Ketonen, Kit Dale, John Flanders, Ricky Watson, Vladimir Burlakov, Kari Berg
Musik: Laibach
Filmfotograf: Mika Orasmaa
Klipp: Joona Louhivuori
Genre: Science Fiction, Äventyr, Rymdopera, Parodi, Humor
Längd: ca 94 min
Produktionsbolag: Iron Sky Universe
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3038708/
Officiella hemsidan http://ironsky.net/the-coming-race/

Efter en hel del om och men så finns den äntligen på bio. Den efterlängtade fortsättningen på filmen Iron Sky. Man inledde inspelningen redan 2015 men plötsligt märkte man att det saknades 2,5 miljoner och studion ansvarig för filmen drog sig ur. En rättegång inleddes och några år av total kaos föddes efter detta. Men nu är den då äntligen här.

Filmen börjar 29 år efter det som skedde i Iron Sky filmen. De överlevande människorna efter kärnvapenkriget lever på månbasen som blev kvar efter Mån-nazina. Livet där är ingen dans på roser. Basen är på väg att falla ihop och det gör mänskligheten också. När sedan en rysk pilot dyker upp med ett gammalt rymdskepp dras våra vänner in i ett äventyr med oanade följder.

Resan för oss in i den ihåliga jorden där dinosaurier lever tillsammans med människoödlor som leds av Adolf Hitler. Det som är rätt så kul att hela den här filmen verkar ha fått inspiration av Edward Bulwer-Lyttons bok Vril, the Power of the Coming Race. Personer som Rudolf Steiner har till en del erkänt detta som sanning.

Iron Sky: The Coming Race

Filmen har en budget på 20 miljoner och det syns nog. Specialeffekterna är fantastiska och med dagens teknik ser det ut som om ingenting är omöjligt. Största problemet med denna film är att man verkligen försökt tränga in så mycket som möjligt i filmen och en hel del av detta har obevekligt föråldrats. Politiska satiren är ur tiden, skämten om ett äppelbolag också. Nu känns filmen helt föråldrad.

Man har också försökt klämma in så mycket popkulturreferenser att man ibland blir rätt så trött på dem. När de sen inte har någon annan mening än att vara referenser så för de inte fram berättelsen alls. Vill man se en film där dessa saker görs riktigt bra skall man se Aquaman. Något positivt då. Visst finns här en hel del saker man skrattar högt åt. Ibland känns det som om regissören gör en helt annan film än manusförfattaren. Det är litet synd för det är inget fel på regin och skådespelarna. Största felet är att manuset inte verkar vara en rymdäventyrsfilm utan en skrewball komedi medan regissören velat göra en rymdäventyrsfilm.

Iron Sky: The Coming Race

Synd. Jag hade så velat gilla denna film men tyvärr så kan jag helt enkelt inte göra det. Under filmens gång satt jag nog och skrattade några gånger och inte kändes filmen lång inte men det kan bero på att den endast är 94 min lång. Detta är ju också något positivt. Men visst se filmen på bio i alla fall om ni kan för finsk genrefilm behöver allt det stöd som den kan ges.

2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det finns en kort scen i mitten på slutkrediten som kanske har att göra med fortsättningen Iron Sky - The Ark. Men vad vet man. Hoppas den är bättre i alla fall.

The Florida Project - Recension

The Florida Project (2017)
Genre: Fantasy, Drama Komedi

Längd: ca 111 min

Regissör: Sean Baker

Manus: Sean Baker, Chris Bergoch

I rollerna: Willem Dafoe, Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Valeria Cotto, Christopher Rivera, Caleb Landry Jones

Produktionsbolag: Cre Film, Freestyle Picture Company, Cinereach, June Pictures

Distribution: A24, Finnkino Elokuvalevitys

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5649144

Officiella hemsidan https://a24films.com/films/the-florida-project

 

The Florida Project har fått sin namn från Disney, ty det var arbetsnamnet på Walt Disney World när det var under planering och byggandet. Berättelsen om några barn som bor i The Magic Castle, ett lågbudgethotell som finns mellan en massa suvernibutiker, familjerestauranger och glasskiosker. Hotellet låter vackert men är allt annat än vad man förväntar sig. Detta lär sig ett brudpar som bokat rum i hotellet på internet. Hotellet har blvit hem för en mängd familjer som hankar sig fram i utkanterna på samhållet.

Moonee (Brooklynn Prince) Halley (Bria Vinaite)

Med en film där Disney World hela tiden är i bakgrunden får vi följa med Moonee, en sex åring som redan lärt sig hur hon kan skaffa sig glass åt sig gratis medan hennes mor Halley desperat försöker hitta medel för att kunna skaffa pengar till nästa veckas hyra. Halley är en fullständigt ansvarslös som förälder men ändå älskar hon sin dotter och jobbar för att Moonee skall ha det bra och detta igen drar henne ännu längre ner i träsket. Även om filmen är rätt så positiv hela tiden finns här verkligt obehagliga scener.

 

Vad som gör denna film helt fantastisk är otroliga skådespelarprestationer. Här finns ingen onödig karaktärer och Bria Vinaite som Halley och Kimberly Prince som Mooneee är helt fantastiska. För att inte tala om Willem Dafoe som gör en av sina bästa roller någonsin, som Hotelldirektören Bobby. Mannen som står bredvid och ser hur barnen, i synnerhet då Moonee hennes vän Scooty (Christopher Rivera) och den nya flickan i grannhotellet Jancey (Valeria Cotto) springer omkring och beter sig som Vi på Saltkråkan eller Alla vi barn i Bullerbyn. Det är sommar och skollov och barnen är barn som inte har några föräldrar som ser efter dem. Den enda som gör det är Bobby och utan att de märker något räddar han dem ibland från farliga situationer.

I filmen som hela tiden har en lätt ton känns det ibland riktigt obehagligt när i det plötsligt sker saker som man inte riktigt önskar. Det finns en scen där barnen leker på några piknik bord och vissa saker sker som de inte ens märker. Där gör Willem Dafoe en fantastisk prestation och regissören Sean Baker låter kameran och tiden gå vilket gör scenen ännu effektivare. När filmen slutar satt jag där med tårar i ögonen. Vilken fantastisk film jag sett.

 

Filmen har ingen annan musik än i början och litet i slutet och detta gör det ännu effektivare. Kool & The Gangs låt Celebration inleder filmen och sedan har vi inget annat än musik från mobiltelefoner etc. När sedan sista scenen med musiken dyker upp och sluttexterna med sin tystnad är jag helt såld.



 

Slutet sen ja. Folk har kritiserat detta att man aldrig får veta hur det går med Mooney och Halley tycker jag detta är styrkan i filmen. Vi ser en glimt in i en värld vi kanske inte vet finns och när sedan slutcenen med flickorna som springer in i Disney World är det som att vi ser hur våra vänner som vi lärt känna en kort stund bara försvinner. Jag vill inte veta hur det går för dem. Jag är bara glad att jag lärde känna dem under denna korta tid. Personligen älskar jag denna film. I mitt tycke ett mästerverk som jag hoppas lever långt in i filmhistorien.

 

5 stjärnor av 5 möjliga.

GLOW - TV-serie från Netflix

GLOW TV-serie (2017)
Genre: TV-serie, Netflix, Komedi, Wrestling
Längd: 10 x 33min avsnitt

Skapad av: Liz Flahive, Carly Mensch
Regissör: Jesse Peretz, Wendy Stanzler, Claire Scanlon, Melanie Mayron, Philip Abraham, Kate Dennis, Sian Heder, Lynn Shelton, Tristram Shapeero
Manus: Rachel Shukert, Kristoffer Diaz, Liz Flahive, Carly Mensch, Emma Rathbone, Nick Jones, Jenji Kohan, Sacha Rotchild
I rollerna: Alison Brie, Betty Gilpin, Sydelle Noel, Britney Young, Marc Maron, Britt Baron, Kimmy Gatewood, Rebekka Johnson, Sunita Mani, Kate Nash, Marianne Palka, Gayle Rankin, Kia Stevens, Joackie Tohn, Ellen Wong, Rick Sommer, Chris Lowell
Produktionsbolag: Tilted Productions, Perhapsatron, Fan Dancer
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt5770786/

Min son Jan har länge pratat om en tv-serie som finns på Netflix. Jag har länge tänkt jag borde se på den men det har bara inte blivit av. Men så plötsligt hade jag möjlighet att göra det och detta har jag inte ångrat det minsta lilla. GLOW (Gorgeous Women Of Wrestling) var en TV-serie som försökte rida på wrestingsboomen i mitten av 1980-talet. GLOW war en lågbudget reality TV-serie som handlade om snygga brudar som brottades. (I den här Netflix serien beskrivs GLOW som porr som du kan se med barnen. Fast den här TV-serien gör den till Popkultur.

GLOW handlar om skådespelaren Ruth som hankar sig fram i Los Angeles. Hon blir kallad för auditering när de begär efter en person som ser riktig ut och när de sen sett ändrar de åsikt. Hon har talanger och är beslutsam för att klara sig men när ingenting går som hon vill får hon av sin agent möjlighet att deltaga i ett projekt. Hon beslutar sig för att ge auditeringen en chans.

Regissören för denna uppsättning är B-film skaparen Sam, som gjort filmer som Blood Disco. Han har blivit anställd av en rik ung kille för att se till att allt kommer igång. Ruth kämpar med att förstå vad det är hon har gett sig in på och hennes genombrott kommer inte förren hennes bästa vän Debbie, en fd skådespelare tvål-operor, dyker upp och anfaller henne. Sam ser plötsligt framför sig hela uppsättningen och anställer Debbie för att bli hjälten i serien och Ruth får lov att bliva skurken, eller så får hon sparken.

I ringen kan allt hända

När serien hoppar fram och tillbaka mellan underhållande episoder där grunden är träningen, skapandet av karaktärer och samla in pengar är det ändå personerna i serien som är fokuset. Debbie och hur hon hittar sin karaktär, Ruth som sakta men försiktigt inser vad hon gett sig in på, Cherry Bang som tränaren och Carmen Wade som hennes assistent. Carmen som är dotter till en brottare har det hårdaste jobbet när hon ändå måste kämpa mot sin far som inte gillar det hon gör. Britt Baron har också en mycket litet roll i början med plötsligt stiger hon fram ur skuggorna.

Sen måste man ju nog lyfta upp Sam, som regissören. Han är helt fantastisk som den där ignoranta regissören som kämpar med en hel del problem och har en dröm om att få göra något stort. GLOW är en serie som är smart nog att veta vad den gör och fast man kunde tycka den är barnslig och fylld med stereotyper, (Brittanica, smartaste kvinnan i världen för hon dänger till dig med en bok, Tamee, välfärdsdrottningen som kör in socialbidragskuponger i munnen på sina offer, Arite blir Beirut en terrorist etc) så är dessa karaktärer starka och smarta nog att verkligen skapa dessa personer så de känns riktiga. För att inte tala om 80-talets misfit montagen som finns här med otrolig musik av bl.a.Scorpions etc. Riktigt strumpbyxheavy. GLOW är en helt egen sak som lever på nostalgitrippen och popkulturen med kornigt soundtrack och hårspray men när serien stiger upp i ringen blir den en enastående serie som fyllde mig med glädje.

Jag ger denna Netflix serie 4 1/3 stjärna av 5. Se denna serie.

PS. När man ser denna serie måste jag säga att det här är ett verkligt bra exempel på hur man gör konst av skräp. Ruth hittar sin kämpare under sin egen yta, hennes co-stjärnor kallar henne Strindberg (efter en svensk författare) och hon kastar sig in sin wrestlerroll när hon skapar Mr Maron, en rysk karaktär som är till bara för att förstöra USA.

Les Aventures Extraordinaires D'Adele Blanc-Sec av Luc Besson

The Extraordinary Adventures of Adèle Blanc-Sec (2010)
Genre: Fantasy, Äventyr, Mumier, Komedi
Längd: ca 102  min
Regissör: Luc Besson
Manus: Luc Besson, Baserar sig på Jacques Tardis tecknade serie
I rollerna: Louse Bourgoin, Mathieu Amalric, Giles Lellouche, Jean-Paul rouve, Nicolas Giraud, Laure De Clermont-Tonnere, Serge Bagdasarian
Produktionsbolag:  EuropaCorp, Apipoulai, TF1 Films Production, Canal+
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB

Den franska serietecknaren Jacques Tardi har länge varit ett namn att räkna med när det gäller tecknade serier. Har hör till den kategorin serieteknare som har gjort stora intryck på omvärlden och mig. Hans seriealbum om Adele Blanc-Sec har varit mina favoriter och när hans tecknade serie Putain de Guerre översattes till Finska 2014 som Kirottu Sota! var jag överlycklig. Hör till de bästa tecknade serierna någonsin.

Filmen om Adele och hennes fantastiska äventyr var jag nog och såg på bio men nu när jag hittade den på Netflix tvingades jag ju omedelbart ta mig en titt på den. Berättelsen om äventyraren Adele som egentligen borde vara i Peru men har rest till Egypten för att böka i pyramiderna. Samtidigt kläcks en pterosaurus fram från ett ägg i Paris. De som läst Tardis berättelser märker att här har Besson kombinerat två seriealbum, Adele och odjuret och Mumiernas återkomst. Det som är kul att han gör det i mitt tycke väldigt bra. Första delen av filmen är om flygande ödlan och sedan har vi mumier lösa i Paris och allt flyter smidigt ihop. Likaså Adele och henns systers rivalitet dyker upp här.

En annan sak jag gillar bra här är att Besson faktiskt lyckats återskapa Tardis värld väldigt bra. Personerna ser ut som om de klippts från Tardis serie. Men ensak är litet annorlunda. När Tardi ser på tiden och har roligt med den och dess underligheter ser Besson på tidsepoken med förundrand. Som när flygödlan flyger över Paris i månskenet.

Men sist bör sägas att detta är nog en fantastisk film där det enda man litet stör sig på är de digitala effekterna. Men detta skall inte skrämma bort en. Filmen är väldigt underhållande och väl värt ett besök.

3 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Fängelsescenen är Besson/Tardi när de är som bäst. Fantastiskt.

En nyckel för två - Teater

　

En nyckel för två
Genre: Teater, Fars, Komedi

Längd: ca 130 min
Regissör: Tapio Laasonen
Manus: John Chapman och Dave Freeman
I rollerna: Bettina Rönnblad, Stefan Elf, Mats Lindberg, Lisbeth Ryhänen, maria Carlson, Jan Karell, Tina Liljestrand
På nätet: http://www.tenalauf.nsu.fi/start/

Var på onsdag och titta på Tenala UF:s uppställning av farsen En nyckel för två. En komedi om en kvinna som försörjer sig genom att ha två män som sin inkomstkälla. De båda vet inte om varandra och har vissa dagar den kan besöka kvinnan. De andra dagarna har hon sin mamma där. En tant som visserligen är fiktiv men det vet ju inte gubbarna.

En dag får hon sen besök av sin väninna och det tar sig till att börja strula till sig som det skall när det gäller farser. Identitetbyten, lögner och åter igen lögner för att täppa till luckorna i de äldre lögnerna är ju varumärken för dessa farser.

Och igen tycker jag skådespelarna och regisören lyckas med det som är det väsentliga i dessa pjäser. De lockar en att skratta. För skratta det får man. Efter en litet lugnare första 20 minuterna börjar pjäsen accelerera mot ett spindelväv som man bara undrar hur det kommer att sluta.

Skådespelarna och i synnerhet Mats Lindberg som fiskaren Johan är väldigt roliga och gör väl ifrån sig. Att man har roligt på scenen lyser nog fram och att man har erfarenhet av att spela dessa farser.

Man kan rätt så ofta se hur de lyckas med pjäsen på pausen. Har man en massa glada åskådare så vet man att de lyckades och det hade vi här. När pjäsen var slut gick det glada åsåkare iväg och då fyller ju den här pjäsen sin plats.

Så se den om ni har chans. Den är väl värd sina 20 euron.

Pjäsen håller på tills den 5.3. och de har föreställningar på onsdagar och lördagar och söndagar.

Pris: Vuxna 20€, barn t.o.m. 12 år 12€, grupp (minimi 15 pers.) vuxna 18€, barn 10€. Kaffe & bulle ingår. Bokning telefon: 044 099 04 47, kvällar mellan kl. 17-20.