Iron Sky: The Coming Race Recension

Iron Sky: The Coming Race (2018)
Regissör: Timo Vuorensola
Manus: Dalan Musson
Producenter: Tero Kaukomaa, Oliver Damian, Peter de Maegd
I rollerna: Julia Dietze, Udo Kier, Lara Rossi, Tom Green, Stephanie Paul, Jukka Hilden, Kari Ketonen, Kit Dale, John Flanders, Ricky Watson, Vladimir Burlakov, Kari Berg
Musik: Laibach
Filmfotograf: Mika Orasmaa
Klipp: Joona Louhivuori
Genre: Science Fiction, Äventyr, Rymdopera, Parodi, Humor
Längd: ca 94 min
Produktionsbolag: Iron Sky Universe
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3038708/
Officiella hemsidan http://ironsky.net/the-coming-race/

Efter en hel del om och men så finns den äntligen på bio. Den efterlängtade fortsättningen på filmen Iron Sky. Man inledde inspelningen redan 2015 men plötsligt märkte man att det saknades 2,5 miljoner och studion ansvarig för filmen drog sig ur. En rättegång inleddes och några år av total kaos föddes efter detta. Men nu är den då äntligen här.

Filmen börjar 29 år efter det som skedde i Iron Sky filmen. De överlevande människorna efter kärnvapenkriget lever på månbasen som blev kvar efter Mån-nazina. Livet där är ingen dans på roser. Basen är på väg att falla ihop och det gör mänskligheten också. När sedan en rysk pilot dyker upp med ett gammalt rymdskepp dras våra vänner in i ett äventyr med oanade följder.

Resan för oss in i den ihåliga jorden där dinosaurier lever tillsammans med människoödlor som leds av Adolf Hitler. Det som är rätt så kul att hela den här filmen verkar ha fått inspiration av Edward Bulwer-Lyttons bok Vril, the Power of the Coming Race. Personer som Rudolf Steiner har till en del erkänt detta som sanning.

Iron Sky: The Coming Race

Filmen har en budget på 20 miljoner och det syns nog. Specialeffekterna är fantastiska och med dagens teknik ser det ut som om ingenting är omöjligt. Största problemet med denna film är att man verkligen försökt tränga in så mycket som möjligt i filmen och en hel del av detta har obevekligt föråldrats. Politiska satiren är ur tiden, skämten om ett äppelbolag också. Nu känns filmen helt föråldrad.

Man har också försökt klämma in så mycket popkulturreferenser att man ibland blir rätt så trött på dem. När de sen inte har någon annan mening än att vara referenser så för de inte fram berättelsen alls. Vill man se en film där dessa saker görs riktigt bra skall man se Aquaman. Något positivt då. Visst finns här en hel del saker man skrattar högt åt. Ibland känns det som om regissören gör en helt annan film än manusförfattaren. Det är litet synd för det är inget fel på regin och skådespelarna. Största felet är att manuset inte verkar vara en rymdäventyrsfilm utan en skrewball komedi medan regissören velat göra en rymdäventyrsfilm.

Iron Sky: The Coming Race

Synd. Jag hade så velat gilla denna film men tyvärr så kan jag helt enkelt inte göra det. Under filmens gång satt jag nog och skrattade några gånger och inte kändes filmen lång inte men det kan bero på att den endast är 94 min lång. Detta är ju också något positivt. Men visst se filmen på bio i alla fall om ni kan för finsk genrefilm behöver allt det stöd som den kan ges.

2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det finns en kort scen i mitten på slutkrediten som kanske har att göra med fortsättningen Iron Sky - The Ark. Men vad vet man. Hoppas den är bättre i alla fall.

Expedition till Mars - Arthur C. Clarke

Expedition till Mars
Originalets titel: The Sands of Mars (1952)
Författare: Arthur C Clarke
Översättare: Agneta Sneibjerk
Förlag: Delta Förlags Ab
Utgivningsår: 1988
ISBN: 91-7228-376-9
Sidantal: 198
Språk: Svenska
Recensionsformat: Bok
Genre: Science Fiction, Klassiker, Space-Opera, Mars
Delta Science Fiction Serien nr 204

Enligt Arthur C. Clarke är denna bok hans första roman även om den utkom efter boken Natten Faller på (Against the Fall of Night). Boken handlar om Martin Gibson, en Science Fiction författare som skall resa till Mars som den första civila passageraren. Hans märker att det han skrivit om rymdresor inte alls stämmer överrens med verkligheten. Han skall skriva ett reportage om resan och när han sedan anländer skall han skriva om kolonin som finns på mars och göra ett längre reportage. Det som är kul är att i denna bok har Clarke skrivit in sig själva. Martin är nog ett surrogat för författaren och han t.om skriver liknande berättelser som Clarke har skrivit.

På resan till Mars träffar Martin på en ung man. Jimmy Spencer skall lära honom mera om astronautik. Hela första delan av boken är litet som resan till Mars. Lång och händelsefattig. Det är en massa prat och prat etc. När vi sedan anländer till Mars blir Gibson indragen i ett politiskt spel mellan Mars och Jorden. När han sedan ännu till blir indragen i en hemlig plan för att terraforma Mars genom ett projekt som kallas Projekt Gryning så börjar det hända litet.

Arthur C. Clarke skriver bra och texten och händelserna, även om de ibland är tråkiga, flyter på med en lätt ström. Det som jag sen har större problem med är tekniken och allt annat. Denna bok är skriven före rymdresor ens fanns så jag har överseende med en massa saker men t.ex växter på Mars är rätt så kul och långsökt.

Men där vi sen går riktigt åt skogen är att Clarke inte kunnat fantisera ihop all den personliga teknologin vi har idag. Martin bär med sig en skrivmaskin med vilken han skriver alla reportagen. Han skickar dem sedan med fax till Jorden. Så javisst är tekniken i hela berättelsen helt åt skogen men tack vare att Clarke skriver riktigt bra så är man mer eller mindre välvilligt inställd till dessa missar.

När jag var ung på 1970 talet så älskade jag denna sortens berättelser och som en nostalgitrip rekommenderar jag nog att man läser denna bok.

3 1/2 stjärnor av 5 möjliga

The Collapsing Empire - John Scalzi

The Collapsing Empire

Författare: John Scalzi

Förlag: Tor

Utgivningsår: 2017

ISBN: 9780765388896 (e-book)

Sidantal: 336

Språk: Engelska

Recensionsformat: E-pub

Genre: Science Fiction, Space Opera, Action

Författarens hemsida: https://whatever.scalzi.com/

 

Tänkte jag skulle läsa så många av dessa Hugo Nominerade berättelser jag har tid med och börjar med John Scalzis bok The Collapsing Empire. Har läst några av hans böcker tidigare. Bl.a. Redshirts, och Old Man's War. Redskirts var en underhållande bok om hur livet är på ett rymdskepp om man inte är en högrankad officer och Old Man's War är en mycket bra bok om en äldre man och hans militära karriär. Men nu till The collapsing Empire.

 

The Interdependency är ett tusen år gammalt interplanetarskt handelsallians. Alla planeter som var medlemmar i denna sammanslutning var för länge sedan sammankoplade med Jorden av en sak som kallas The Flow. En naturlig företelse som tillåter rymdskepp att träda in i en mellanrymd zon. När de sedan är där kan de kringgå snabbare än ljus hastigheter för att resa mellan stjärnor som ligger 10 tals ljusår firn varandra. Sen blir man ju och undra vad kan gå fel och det är detta som ingen frågar.

 

Mänsligheten har skapat hela civilisationer som är beroende av The Flow och dess grynnor där rymdskeppen kan gå in och kliva ur "Strömmen". Planeterna är helt koloniserade på var de finns bland denna grynnor och inte om de är beboeliga eller inte. Resultatet är litet av ett handelsgille där man råkar bå i städer under kupoler, grottor och konstgjord omgivning fullständigt beroende av handel för att få sina nödvändigheter.

 

Problemet med Strömmen är att liksom andra naturliga företelser har de en tendens att ända under tiden så när romanen börjar blir Cardenia kronad till Emperox för hela Interdependency efter hennes far. Hor får reda på att hennes far har i hemlighet finansierat en Flow fysiker som har kommit fram till att alla planeter i The Interdependency kommer att bliva isolerade från Strömmen under det kommande desenniet.

 

Det här är en bok jag blev väldigt förtjust i och läste den nästan i ett sträck. Här finns allt detta som gör Rymd Operan fantastisk. Boken påminner litet om gamla klassiska rymdsagor och ibland har man en känsla av att man läser en modernare version av t.ex Dune. Representanter från olika Nobla hus konspirerar för att få grepp om makten. Även om de håller på att förlora det som gör att de är rika.

 

Det som är kul med den här boken är att den har mycket drag av den värld vi lever i idag. De rika jobbar för att förneka den globala katastrof som är på våg och läste någonstans att The Flow påminner litet om Golfströmmen om alla båtar som reser på havet skulle vara beroende av dessa strömmar och plötsligt skulle de ändra riktning.

 

Här är en bok jag rekommenderar åt alla som gillar just denna sorts av Space Opera med action och konspirationer. Scalzi kommer inte med svar i denna bok. Nej även om boken slutar riktigt bra med en hel del trådändor bundna blir det mycket kvar osvarat och vi väntar med spänning på oktober 2018 när följande del The Consuming Fire kommer ut.

 

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det är just denna sortens böcker som gör att jag älskar Science Fiction.

Joshua Dalzelle - Warship Bokrecension

Warship - Black Fleet Trilogy 1
Författare: Joshua Dalzelle
Förlag: Createspace Idependent Publishing Platform
Utgivningsår: 2015
ISBN: 9781507587317
Sidantal: 320
Språk: Engelska
Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida på Amazon.com:

Ibland när man köper humble bundles dyker det upp böcker av författare man aldrig hört talas om. En sån är Joshua Dalzelle. Han har inte ens en egen hemsida och har skrivit en hel del böcker. Omega Force bokserie och den här Black Fleet Trilogy.

Vi lever i senare delen av 2600 talet och snabbare än ljuset hastigheter har öppnat möjligheten att kolonisera planeter och utforska universum i över hundra år. Mänskligheten har kommit så långt att det inte funnits väpnad konflikt i mannaminnet. När sedan plötsligt ett okänt överväldigat hot dyker upp så är det upp till en kapten och hans skepp att bestämma vad som komma skall.

Detta var en bok som jag blev på något vis positivt överraskad över. Den var rätt så hyfsat skriven och mycket lättläst på min läsplatta. Tempot hölls upp och man byggde sakta men försiktigt upp händelsen till vad som komma skall. Jag har ju som vana att läsa 99 sidor innan jag bestämmer mig om jag läser boken slut eller inte. När jag var på sidan 99 kunde var jag bara tvungen att läsa slut den.

Karaktärerna i boken är rätt så stereotypisk,a med kaptenen på ett gammalt rymdskepp som inte kommer överens med sina förmän, den nya XO:n osv, osv. Men detta är just en sån där bok man kunde se som TV-serie. Vet nog inte om jag kommer att läsa de andra två delarna men detta var en positiv överraskning.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga.

PS SPOILER.
Boken slutar precis som man väntar sig. "Allting är på väg att ändras. Efter hundratals år, går mänskligen tillbaka till att kriga". Så vi vet vad som kommer att ske....

Marko Kloos - Angles of Attack Bokrecension

Angles of attack (Frontline #3)

Författare: Marko Kloos

Förlag: 47North

Utgivningsår: 2015

ISBN: E-book 13-9781477828311 Paperback: 1477828311

Sidantal: 352

Språk: Engelska

Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida: http://www.markokloos.com/

 

Köpte en bundle med en hel del böcker och detta var en av den. Boken är 3 delen i Frontline serien som berättar om Andrew Grayson och hans militärkarriär. Den första boken Lines of Departure och andra Terms of Enlistment har jag inte läst så jag hoppade direkt in i den tredje boken. Borde kanske ha börjat från början men så blev det inte nu.

På Jorden krigas det mellan Västra och Östra blocken. Detta krig som påminner om ett världskrig blir avbrutet när något överraskande sker. En avlägsen koloni med namnet New Svalbard har blivit avskuren av en främmande ras, som kallas Lankies. Nu tvingas dessa två fiender att slå sig samman för att söka efter hjälp från jorden. Men denna ras har redan erövrat Mars och står nu beredd att attakera jorden. När vi börjar berättelsen står Andrew och Dimitri sida vid sidan på New Svalbard och slåss mot dessa Lankies.

Detta är egentligen en väldigt lättläst bok. Texten flyter på och tech-jargongen och armeförkortningar dyker upp litet nu som då. Det sker hela tiden någon och boken är väldigt visuellt skriven. Man kan se framför sig en hel del och efter en kort stund fick jag för mig en bild av dessa Lankier som stora Arachnids eller "Bugs" från Starhip Trooper (vilket denna bok påminner mig mycket om). De första 3/4 av denna bok är riktigt bra men den sista biten är misslyckad och förstör helheten. Den är helt onödig och här finns vissa saker som man bäddar för att bli intressanta men som troligen reds upp i del 4 av denna serie. Bok 4 Chains of Command har kommit ut 2016 och Del 5 Fields of Fire 2017.

Jag ger den här boken 3 av 5 stjärnor.

Bokserien verkar vara väldigt populär för det har dykt upp en tecknad serie också. Frontlines: Requiem: som är tecknad av Gary Erskine och Yel Zamor och skriven av Marko Kloos och Ivan Brandon. Serien publicerades i 4 delar.

Star Wars EP VIII: The Last Jedi - Recension

Star Wars - The Last Jedi(2017)
Genre: Science Fiction, Äventyr, Star Wars, Action, Rymdopera
Längd: ca 152  min
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson (baserar sig på karaktärer av George Lucas)
I rollerna: Mark Hamill, Carrie Fisher, Adam Driver, Daisy Ridley, John Boyega, Oscar Isaac, Andy Serkis, Lupita Nyong'o, Domhnall Gleeson, Anthony Daniels, Gwendoline Christie, Kelly Marie Tran, Laura Dern, Benicio del Toro
Produktionsbolag:  Luasfilm Ltd
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt2527336/

Nu har jag då äntligen tid att skriva en recension av en film jag sett fram emot väldigt länge. Ja ända sedan jag fick höra att andra delen i den här nya serien kommer att skrivas och regiseras av Rian Johnson. En person som gjort några filmer jag verkligen gillat. I synnerhet Looper ohc Brothers Bloom.

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi är mittkapitlet i den senaste trilogin som sker i Star Wars universumet. Skriven och regisserad av Rian Johnson (Looper, Brothers Bloom, Brick). Filmen tar vid där J.J. Abrams The Force Awakens slutar. Rey har hittat Luke Skywalker och vill att han skall lära henne Kraften och så försöker hon övertala Luke att återvända och ta upp kampen mot The First Order.

Under tiden försöker General Leia Organa med de andra ledarna för Rebellerna att fly från The First Order så den kan överleva. I ett försök att hjälpa till sänder Poe Dameron Finn och Rose Tico på ett uppdrag till planeten Canto Bight för att hitta en kodbrytare. Supreme Leader Snoke och hans First Order ledda av General Hux kommer bara närmare och närmare och det är dags för våra hjältar att rädda dem och tända gnistan av hopp som rebellerna lever på.

När Adams tog över Star Wars serien med The Force Awakens 2015 så hade han ett besvärligt uppdrag framför sig. Han skulle skapa en trovärd fortsättning med tillräckligt med nya element och blanda in de klassiska karaktärerna som vi Fansen längtade efter. Och han gjorde ett rätt så hyfsat arbete. När nu Johnson tar över så har han ännu svårare uppgift. Att få berättelsen att löpa och att hela berättelsen att se ut som Star Wars och han får i mitt tycke ihop en mycket lyckad soppa med klassiska händelser och nya karaktärer där kampen står mellan det goda och det onda. För att inte tala om de där små överraskningarna här som där.

Men det som gör The Last Jedi mest unik (i mitt tycke) är hur stor hela världen känns. Båda krafterna, Rebellerna och First Order har inte beskrivits så här bra tidigare och rebellernas desperation att överleva känns trovärda. På samma gång har vi häftiga rymdstrider och visuellt fyrververki som känns helt fantastiska.

Supreme Leader Snoke

Men även om Galaxens öde ligger i händerna på några personer så är det ändå Rey som är fokuseringen i denna berättelse. Denna unga dam från Jakku har känningar av Kraften och hennes väg verkar bli bara intressantare och intressantare. Mark Hamills Luke Skywalker var ändå den mest positiva överraskningen. Han väcker till liv en helt annan Luke Skywalker än vad man väntat sig och detta var något jag blev helt överförtjust av. Sen måsta man ju nämna Finn och Poe som också har några scener där de får lysa för sig själva och när vi har den nya karaktären Rose Tico som fick mig på så gott humör. Äntligen en riktigt sympatisk Star Wars karaktär man hoppas får en lång fortsättning i denna serie. Sen måste jag bara säga att det finns en scen med Luke och Leia som fick mig i tårar.

The Last Jedi är otvivelaktigt den mest ambitiösa Star Wars filmen jag sett och till stor glädje ror den iland med nästan allt den försöker sig till. Detta är en Star Wars film som håller en fast i biografbänken under hela dess tid och inte en sekund tänkte jag att tar den inte slut. När filmen var slut blev jag helt överraskad att två och en halv timme gått. Filmen kunde väl fortsatt ännu längre. Den bästa Star Wars filmen på listan efter Empire Strikes Back. (ingenting klår den filmen). Detta är nog en film som ligger högt på min top 10 lista av filmer jag sett under året. (Listan kommer senare)

4 1/2 av 5 stjärnor