Captain Marvel - Recension

Captain Marvel (2019)
Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck
Manus: Anna Boden, Ryan Fleck, Geneva Robertson-Dworet, Nicolre Perlman, Meg LeFauve. Baserar sig på karaktären Carlo Danvers skapad av Roy Thomas och Gene Colan
I rollerna: Brie Larson, Samuel L Jackson, Ben Mendelsohn, Djimon Honsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan, Anette Bening, Jude Law, Clark Gregg, Akira Akbar, Rune Temte, Algenis Pérez Soto, Chuku Modu
Producenter: Kevin Feige
Musik: Pinar Toprak
Klipp: Elliot Graham, Debbie Berman
Genre: Marvel, Superhjältar, Action, Äventyr, MCU
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: Marvel Entertainment
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

Vem skulle ha trott detta för så där en 11 år sedan att vi skulle få uppleva den 21 Marvel filmen. Nu då har vi Captain Marvel på bioduken. Visst har jag sett fram emot denna film med spänning. Vad skall vi få se. Captain Marvel har ju haft en lång historia i den tecknade världen. Första teckande Captain Marvel kom väl ut så där 1968. Gått under flere olika namn. Captain Mar-Vell, Monica Rambeau och gud vet vad. Nu har då Ms Marvel alias Carol Danvers tagit över titeln som Captain Marvel.

I denna film får vi då igen en ny originalstory som inte är så dum. Carol Danvers eller Vers som hon döpts till lever på Kree hemvärlden och är en medlem av Star Force Squad, som är en helittrupp av Kree soldaer och leds av Yon Rogg (Jude Law). Rogg är också Vers lärare och m entor och tillsammans för gruppen krig mot Skrulls. Dessa igen är en ras som kan byta skepnad och sakta men försiktigt håller på att infiltrera sig i Krees Imperium. För att inte tala om att de är orsaken till varför Carol Danvers tappat sitt minne.

När sedan deras uppdrag går åt skogen slutar det med att Danvers blir strandsatt på en planet med namnet C-53 och som är mera känd som Jorden. Efter att hon kraschat in en en Blockbuster videouthyrningsaffär, detta sker under 1990-talet, så dyker Nick Fury (Samuel L Jackson) och Agent Couson (Clark Gregg) upp och saker börjar ske. Danvers och Fury beger sig iväg för att stoppa Kreena för att hitta ritningarna för en snabbare än ljuset motor och sakta börjar Danvers minnas sitt förflutna och dess hemligheter.

Brie Larson är Carol Danvers alias Captain Marvel

Det skall sägas att Larson och Jackson har en fantastisk kemi och Brie Larson är helt otroligt bra som Carol Danvers alias Captain Marvel. Hon har alla den charm som behövs för att ro iväg med rollen. Tillsammans med Jackson är de roliga och underhållande och kastar en hel del onliners mot varandra som får en att le. Som en helhet är detta en mera lätt och underhållande film än man skulle kunna tro om man sett på trailern. Folk som väntar sig ett feministiskt mästerverk i Black Panther anda blir nog besviken men Larson har nog också sina stora stunder där hon får visa vad hon går för. Något jag verkligen gillade var scenerna mellan Carol Danvers och Maria Rambeau's dotter Monica. (Det som är kul i dessa filmer är att kolla vissa sk. Eastern Eggs. Här var ett jag hittade. Monica Rambeau har virt känd som Captain Marvel och haft kodnamnet Photon. Fast detta nämnde jag visst nyligen.)

Till slut kan man väl inte säga att Captain Marvel är dålig. Nej. Det är den inte. Den har en hel del ljusglimtar och när Danvers skiner så är detta verkligen en underhållande film. Ben Mendelsohn verkar ha blivit typecastad till en skurk och här i egen har vi honom som den charmerande varelsen Talos, som byter utsende litet nu som då. Sen får vi inte glömma katten som är verkligen gullig. Captain Marvel är igen en underhållande kvalitativ MCU film som får helt klart godkänt. Något mästerverk är den inte med t.om en sämre MCU film är bättre än många andra bra DC filmer. Tyvärr måste jag bara säga. Men en kul sak är att nu har då MCU sin egna Stålmannen som är övermäktig skall det bli kul att se hur saker utvecklas i denna filmserie.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Den första eftertextscenen får mig att verkligen längta efter Avengers: Endgame

The Lego Movie 2 -Recension

The Lego Movie 2 (2019)
Regissör: Mike Mitchell
Manus: Phil Lord, Christopher Miller, Matthew Fogel
Producenter: Dan Lin, Phil Lord, Christopher Miller, Roy Lee, Jinko Gotoh
I rollerna: Chris Pratt, Elizabeth Banks, Will Arnett, Tiffany Haddish, Stephanie Beatriz, Charlie Day, Alison Brie, Nick Offerman, Maya Rudolph
Musik: Mark Mothersbaugh
Klipp: Clare Knight
Genre: Animation, Äventyr, Barn, Lego, Batman, Komedi
Längd: ca 107 min
Produktionsbolag: Warnere Animation Group, Lego System A/S, Rideback, Lord Miller Productions, Vertigo Entertainment
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

För ca 5 år sedan kom The Lego Movie ut. Detta år var den filmen 1 på min top tio filmer för år 2014  Efter det dök visst Lego Batman filmen ut och den dök också faktiskt upp på min top tio lista över bästa filmerna 2017. Häremellan dök visst en Ninjago film up som jag inte set. Men nu har vi då igen en ny Lego film och förväntningarna var stora då jag klev in i biosalongen för att se den inte dubbade versionen av filmen. Manuset var ju igen skrivet av Phil Lord och Christopher Miller. Männen bakom första filmen, Lego Batman och Spider-Man: Into the Spiderverse.

Det har gått 5 år sedan Emmet räddade Bricksburg. Men efter detta har det hänt mycket. Lego Duplo attakerar staden litet nu som då och sprider kaos och förödelse omkring sig. Staden har förvandlas till ett Apoclaypseburg och invånarna har härdats i ett landskap som närmast påminner om Mad Max Fury Road världen. Livet är hårt och endast de tuffaste överlever och Wyldstyle finns i en värld som passar henne perfekt. När hon sedan, tillsammans med Batman, Benny, Princess Unikitty och MetalBeard blir kidnappad och förd iväg upp till Systar System eller Syspocalypsestar tvingas Emmet igen bege sig iväg för att rädda sina vänner.

På vägen träffar han på Rex Dangerwest, också spelad av Chris Pratt. En självutnämnd Galax-Räddare, Cowboy och Raptor Tränare. (se här metaskämt) som lär Emmet att också bliva en tuff och härdad överlevare. På Systar System finns Drottning Watevra Wa'Nabi och hennes General Sweet Mayhem och de tester verkligen Emmets uppfinningsrikedom. Mera bör inte spoilas om denna film som verkligen bör ses och helst på bio.

Det som första filmen sparade som en överraskning i slutet - att det finns en verklig värld också runt omkring denna Lego värld är i denna film helt fantastiskt skapad. Det blir som en guldkant runt hela filmen och på ett helt fantastiskt vis hjälper filmen att bli ännu bättre. Det att vi i slutet får reda på något som gör att karaktärerna får ett mycket större djup är i mitt tycke genialiskt.

Popkulturskämten och hänvisningarna flyger förbi så snabbt att man gärna kan se filmen flere gånger för att snappa upp allt. Även det att Lord/Miller verkar verkligen vara fans av allt detta gör ju saken inte bättre. Överraskningar sker nu som då och animeringen är helt fantastisk i denna film. Skulle kunna sitta och skriva hur mycket som helst om denna film men då tvingas man spoila berättelsen. Gå och se den och njut. Tag gärna barnen med. Här har vi en musikal med sånger som verkligen fastnar i huvudet på en.

4 1/2 stjärna av 5 möjliga

Iron Sky: The Coming Race Recension

Iron Sky: The Coming Race (2018)
Regissör: Timo Vuorensola
Manus: Dalan Musson
Producenter: Tero Kaukomaa, Oliver Damian, Peter de Maegd
I rollerna: Julia Dietze, Udo Kier, Lara Rossi, Tom Green, Stephanie Paul, Jukka Hilden, Kari Ketonen, Kit Dale, John Flanders, Ricky Watson, Vladimir Burlakov, Kari Berg
Musik: Laibach
Filmfotograf: Mika Orasmaa
Klipp: Joona Louhivuori
Genre: Science Fiction, Äventyr, Rymdopera, Parodi, Humor
Längd: ca 94 min
Produktionsbolag: Iron Sky Universe
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3038708/
Officiella hemsidan http://ironsky.net/the-coming-race/

Efter en hel del om och men så finns den äntligen på bio. Den efterlängtade fortsättningen på filmen Iron Sky. Man inledde inspelningen redan 2015 men plötsligt märkte man att det saknades 2,5 miljoner och studion ansvarig för filmen drog sig ur. En rättegång inleddes och några år av total kaos föddes efter detta. Men nu är den då äntligen här.

Filmen börjar 29 år efter det som skedde i Iron Sky filmen. De överlevande människorna efter kärnvapenkriget lever på månbasen som blev kvar efter Mån-nazina. Livet där är ingen dans på roser. Basen är på väg att falla ihop och det gör mänskligheten också. När sedan en rysk pilot dyker upp med ett gammalt rymdskepp dras våra vänner in i ett äventyr med oanade följder.

Resan för oss in i den ihåliga jorden där dinosaurier lever tillsammans med människoödlor som leds av Adolf Hitler. Det som är rätt så kul att hela den här filmen verkar ha fått inspiration av Edward Bulwer-Lyttons bok Vril, the Power of the Coming Race. Personer som Rudolf Steiner har till en del erkänt detta som sanning.

Iron Sky: The Coming Race

Filmen har en budget på 20 miljoner och det syns nog. Specialeffekterna är fantastiska och med dagens teknik ser det ut som om ingenting är omöjligt. Största problemet med denna film är att man verkligen försökt tränga in så mycket som möjligt i filmen och en hel del av detta har obevekligt föråldrats. Politiska satiren är ur tiden, skämten om ett äppelbolag också. Nu känns filmen helt föråldrad.

Man har också försökt klämma in så mycket popkulturreferenser att man ibland blir rätt så trött på dem. När de sen inte har någon annan mening än att vara referenser så för de inte fram berättelsen alls. Vill man se en film där dessa saker görs riktigt bra skall man se Aquaman. Något positivt då. Visst finns här en hel del saker man skrattar högt åt. Ibland känns det som om regissören gör en helt annan film än manusförfattaren. Det är litet synd för det är inget fel på regin och skådespelarna. Största felet är att manuset inte verkar vara en rymdäventyrsfilm utan en skrewball komedi medan regissören velat göra en rymdäventyrsfilm.

Iron Sky: The Coming Race

Synd. Jag hade så velat gilla denna film men tyvärr så kan jag helt enkelt inte göra det. Under filmens gång satt jag nog och skrattade några gånger och inte kändes filmen lång inte men det kan bero på att den endast är 94 min lång. Detta är ju också något positivt. Men visst se filmen på bio i alla fall om ni kan för finsk genrefilm behöver allt det stöd som den kan ges.

2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det finns en kort scen i mitten på slutkrediten som kanske har att göra med fortsättningen Iron Sky - The Ark. Men vad vet man. Hoppas den är bättre i alla fall.

Aquaman Recension

Aquaman (2018)
Regissör: James Wan
Manus: David Leslie Johnson-McGoldrick, Will Beall. Baserar sig på Aquaman av Mort Weisinger och Paul Norris
I rollerna: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Dolph Lundgren, Yahya Abdul-Mateen II, Nicole Kidman, Temuera Morrison, Tainui Kirkwood, Tamor Kirkwood, Ludi Lin
Musik: Rupert Gregson-Williams
Filmfotografi: Don Burgess
Klipp: Kirk Morri
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, DC-Comics, Superhjältar
Längd: ca 143 min
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, DC Films, The Safran Company, Cruel and Unusual Films, Mad Ghost Production
Distribution: Warner Bros. Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1477834/
Officiella hemsidan https://www.aquamanmovie.com/

Vi har i år haft möjlighet att se en hel del superhjältefilmer. Och sista för det här året dyker upp i form av Aquaman. DC filmerna har ju som känt inte varit så vidare värst bra om vi nu räknar bort Wonder Woman (Märkte just att jag inte skrev eller postade min recension av Wonderwoman) och Justice League. Men annars har man inte haft stora förväntningar på några av DC Extended Univers filmerna. Men det att James Wan har tagit över spakarna i den här filmen så fick mig nog litet intresserad. Aquaman är ju ändå en av de klassiska hjätarna i DC Comics världen och har ju funnits ända från början av 1940 talet. Den animerade serien från 1960 (som i den här filmen även har ett par hänvisningar till) gjorde så att Aquaman blev känd världen över.

Aquaman när han är som coolast. Direkt ur duschen

Nå i alla fall. Filmen börjar med att vi träffar Tom Curry på den isolerade fyren där han lever för sig själva med sin hund. När han sedan ser en skadad Atlanna vid strandklipporna och räddar henne blir de kära och får en son som döps till Arthur. (liksom en pojke som hittar ett svärd i en sten). Arthur som vi träffat redan ett par gånger i Batman v Superman: Dawn of Justice och i Justice Leaque lever ett lugnt liv tillsammans med sin far när Prinsessan Mera dyker upp och ber honom stoppa hans halvbror Orm som vill ta över havets kungadöme.

Arthur har inget val när Orm utlyser krig mot mänskligheten som bor på ytan och plötsligt är Arthur tillsammans med Mera på äventyr runt om i världen och i Atlantis för att hitta Tridenten som tillhörde Atlantis första härskare. Med den i sina händer kan Arthur göra krav på tronen i Atlantis och bliva havets härskare.

OK. Hur man än vrider och vänder på steken så är Aquaman en underhållande och trevlig film som man trivdes att se på. Det är svårt att tro när man ser hurudan löjlig idé hela Aquaman är. Men Wan har funnit en väg som lyft hela materialet till en helt nyt nivå. Fantastiska scener och bilder gör att den är underhållande.  Här finns häftiga action scener som är filmade med otrolig idérikedom visuella upptåg som ser ut som tavlor. Jag talar om en scen där de tillsammans med en röd fackla dyker ner i havets djup och är omringade av havsodjur från H.P. Lovecrafts mardrömmar.

James Wan vet att det här är en löjlig karaktär så han låter Jason Momoa spela ut allting med överdriven kraft och Momoa har verklig screencharm som får en att tro att han är Atlantis kung. Wan har helt fräckt tagit allt från alla stora blockbuster filmer från senaste årtionden och ympat in delar i Aquaman. Här finns Indiana Jones, Pacific Rim, Sagan om Ringen, Avatar och en massa andra saker. Det märkvärdigaste är att allting verkligen fungerar under hela filmens gång.

Något negativt då. Black Manta lever inte upp till mina förväntningar. Manuset är uruselt och ibland finns det för mycket av allt. Dialogen är helt otroligt barnslig ibland. Men Prins Orms orsaker till krig mot ytan är logiskt och att få se Dolph Lundgren rida på en sjöhäst är ju också värt besväret. Men ändå är detta en film som kan kallas till POPCORNFILM för hela slanten. Till sist och slut, en film som har en bläckfisk som spelar trummor kan inte vara dålig. För att inte tala om att här finns Sjöhästar som gnäggar och Hajar som ryter. Hell Yess


3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Min fru hatade den här filmen. Hon sade att hon fick bara huvudvärk och önskade att den tagit slut efter ca 1 timme.