Captain Marvel - Recension

Captain Marvel (2019)
Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck
Manus: Anna Boden, Ryan Fleck, Geneva Robertson-Dworet, Nicolre Perlman, Meg LeFauve. Baserar sig på karaktären Carlo Danvers skapad av Roy Thomas och Gene Colan
I rollerna: Brie Larson, Samuel L Jackson, Ben Mendelsohn, Djimon Honsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan, Anette Bening, Jude Law, Clark Gregg, Akira Akbar, Rune Temte, Algenis Pérez Soto, Chuku Modu
Producenter: Kevin Feige
Musik: Pinar Toprak
Klipp: Elliot Graham, Debbie Berman
Genre: Marvel, Superhjältar, Action, Äventyr, MCU
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: Marvel Entertainment
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

Vem skulle ha trott detta för så där en 11 år sedan att vi skulle få uppleva den 21 Marvel filmen. Nu då har vi Captain Marvel på bioduken. Visst har jag sett fram emot denna film med spänning. Vad skall vi få se. Captain Marvel har ju haft en lång historia i den tecknade världen. Första teckande Captain Marvel kom väl ut så där 1968. Gått under flere olika namn. Captain Mar-Vell, Monica Rambeau och gud vet vad. Nu har då Ms Marvel alias Carol Danvers tagit över titeln som Captain Marvel.

I denna film får vi då igen en ny originalstory som inte är så dum. Carol Danvers eller Vers som hon döpts till lever på Kree hemvärlden och är en medlem av Star Force Squad, som är en helittrupp av Kree soldaer och leds av Yon Rogg (Jude Law). Rogg är också Vers lärare och m entor och tillsammans för gruppen krig mot Skrulls. Dessa igen är en ras som kan byta skepnad och sakta men försiktigt håller på att infiltrera sig i Krees Imperium. För att inte tala om att de är orsaken till varför Carol Danvers tappat sitt minne.

När sedan deras uppdrag går åt skogen slutar det med att Danvers blir strandsatt på en planet med namnet C-53 och som är mera känd som Jorden. Efter att hon kraschat in en en Blockbuster videouthyrningsaffär, detta sker under 1990-talet, så dyker Nick Fury (Samuel L Jackson) och Agent Couson (Clark Gregg) upp och saker börjar ske. Danvers och Fury beger sig iväg för att stoppa Kreena för att hitta ritningarna för en snabbare än ljuset motor och sakta börjar Danvers minnas sitt förflutna och dess hemligheter.

Brie Larson är Carol Danvers alias Captain Marvel

Det skall sägas att Larson och Jackson har en fantastisk kemi och Brie Larson är helt otroligt bra som Carol Danvers alias Captain Marvel. Hon har alla den charm som behövs för att ro iväg med rollen. Tillsammans med Jackson är de roliga och underhållande och kastar en hel del onliners mot varandra som får en att le. Som en helhet är detta en mera lätt och underhållande film än man skulle kunna tro om man sett på trailern. Folk som väntar sig ett feministiskt mästerverk i Black Panther anda blir nog besviken men Larson har nog också sina stora stunder där hon får visa vad hon går för. Något jag verkligen gillade var scenerna mellan Carol Danvers och Maria Rambeau's dotter Monica. (Det som är kul i dessa filmer är att kolla vissa sk. Eastern Eggs. Här var ett jag hittade. Monica Rambeau har virt känd som Captain Marvel och haft kodnamnet Photon. Fast detta nämnde jag visst nyligen.)

Till slut kan man väl inte säga att Captain Marvel är dålig. Nej. Det är den inte. Den har en hel del ljusglimtar och när Danvers skiner så är detta verkligen en underhållande film. Ben Mendelsohn verkar ha blivit typecastad till en skurk och här i egen har vi honom som den charmerande varelsen Talos, som byter utsende litet nu som då. Sen får vi inte glömma katten som är verkligen gullig. Captain Marvel är igen en underhållande kvalitativ MCU film som får helt klart godkänt. Något mästerverk är den inte med t.om en sämre MCU film är bättre än många andra bra DC filmer. Tyvärr måste jag bara säga. Men en kul sak är att nu har då MCU sin egna Stålmannen som är övermäktig skall det bli kul att se hur saker utvecklas i denna filmserie.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Den första eftertextscenen får mig att verkligen längta efter Avengers: Endgame

The Lego Movie 2 -Recension

The Lego Movie 2 (2019)
Regissör: Mike Mitchell
Manus: Phil Lord, Christopher Miller, Matthew Fogel
Producenter: Dan Lin, Phil Lord, Christopher Miller, Roy Lee, Jinko Gotoh
I rollerna: Chris Pratt, Elizabeth Banks, Will Arnett, Tiffany Haddish, Stephanie Beatriz, Charlie Day, Alison Brie, Nick Offerman, Maya Rudolph
Musik: Mark Mothersbaugh
Klipp: Clare Knight
Genre: Animation, Äventyr, Barn, Lego, Batman, Komedi
Längd: ca 107 min
Produktionsbolag: Warnere Animation Group, Lego System A/S, Rideback, Lord Miller Productions, Vertigo Entertainment
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan

För ca 5 år sedan kom The Lego Movie ut. Detta år var den filmen 1 på min top tio filmer för år 2014  Efter det dök visst Lego Batman filmen ut och den dök också faktiskt upp på min top tio lista över bästa filmerna 2017. Häremellan dök visst en Ninjago film up som jag inte set. Men nu har vi då igen en ny Lego film och förväntningarna var stora då jag klev in i biosalongen för att se den inte dubbade versionen av filmen. Manuset var ju igen skrivet av Phil Lord och Christopher Miller. Männen bakom första filmen, Lego Batman och Spider-Man: Into the Spiderverse.

Det har gått 5 år sedan Emmet räddade Bricksburg. Men efter detta har det hänt mycket. Lego Duplo attakerar staden litet nu som då och sprider kaos och förödelse omkring sig. Staden har förvandlas till ett Apoclaypseburg och invånarna har härdats i ett landskap som närmast påminner om Mad Max Fury Road världen. Livet är hårt och endast de tuffaste överlever och Wyldstyle finns i en värld som passar henne perfekt. När hon sedan, tillsammans med Batman, Benny, Princess Unikitty och MetalBeard blir kidnappad och förd iväg upp till Systar System eller Syspocalypsestar tvingas Emmet igen bege sig iväg för att rädda sina vänner.

På vägen träffar han på Rex Dangerwest, också spelad av Chris Pratt. En självutnämnd Galax-Räddare, Cowboy och Raptor Tränare. (se här metaskämt) som lär Emmet att också bliva en tuff och härdad överlevare. På Systar System finns Drottning Watevra Wa'Nabi och hennes General Sweet Mayhem och de tester verkligen Emmets uppfinningsrikedom. Mera bör inte spoilas om denna film som verkligen bör ses och helst på bio.

Det som första filmen sparade som en överraskning i slutet - att det finns en verklig värld också runt omkring denna Lego värld är i denna film helt fantastiskt skapad. Det blir som en guldkant runt hela filmen och på ett helt fantastiskt vis hjälper filmen att bli ännu bättre. Det att vi i slutet får reda på något som gör att karaktärerna får ett mycket större djup är i mitt tycke genialiskt.

Popkulturskämten och hänvisningarna flyger förbi så snabbt att man gärna kan se filmen flere gånger för att snappa upp allt. Även det att Lord/Miller verkar verkligen vara fans av allt detta gör ju saken inte bättre. Överraskningar sker nu som då och animeringen är helt fantastisk i denna film. Skulle kunna sitta och skriva hur mycket som helst om denna film men då tvingas man spoila berättelsen. Gå och se den och njut. Tag gärna barnen med. Här har vi en musikal med sånger som verkligen fastnar i huvudet på en.

4 1/2 stjärna av 5 möjliga

Iron Sky: The Coming Race Recension

Iron Sky: The Coming Race (2018)
Regissör: Timo Vuorensola
Manus: Dalan Musson
Producenter: Tero Kaukomaa, Oliver Damian, Peter de Maegd
I rollerna: Julia Dietze, Udo Kier, Lara Rossi, Tom Green, Stephanie Paul, Jukka Hilden, Kari Ketonen, Kit Dale, John Flanders, Ricky Watson, Vladimir Burlakov, Kari Berg
Musik: Laibach
Filmfotograf: Mika Orasmaa
Klipp: Joona Louhivuori
Genre: Science Fiction, Äventyr, Rymdopera, Parodi, Humor
Längd: ca 94 min
Produktionsbolag: Iron Sky Universe
Distribution: SF Film Finland Oy
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt3038708/
Officiella hemsidan http://ironsky.net/the-coming-race/

Efter en hel del om och men så finns den äntligen på bio. Den efterlängtade fortsättningen på filmen Iron Sky. Man inledde inspelningen redan 2015 men plötsligt märkte man att det saknades 2,5 miljoner och studion ansvarig för filmen drog sig ur. En rättegång inleddes och några år av total kaos föddes efter detta. Men nu är den då äntligen här.

Filmen börjar 29 år efter det som skedde i Iron Sky filmen. De överlevande människorna efter kärnvapenkriget lever på månbasen som blev kvar efter Mån-nazina. Livet där är ingen dans på roser. Basen är på väg att falla ihop och det gör mänskligheten också. När sedan en rysk pilot dyker upp med ett gammalt rymdskepp dras våra vänner in i ett äventyr med oanade följder.

Resan för oss in i den ihåliga jorden där dinosaurier lever tillsammans med människoödlor som leds av Adolf Hitler. Det som är rätt så kul att hela den här filmen verkar ha fått inspiration av Edward Bulwer-Lyttons bok Vril, the Power of the Coming Race. Personer som Rudolf Steiner har till en del erkänt detta som sanning.

Iron Sky: The Coming Race

Filmen har en budget på 20 miljoner och det syns nog. Specialeffekterna är fantastiska och med dagens teknik ser det ut som om ingenting är omöjligt. Största problemet med denna film är att man verkligen försökt tränga in så mycket som möjligt i filmen och en hel del av detta har obevekligt föråldrats. Politiska satiren är ur tiden, skämten om ett äppelbolag också. Nu känns filmen helt föråldrad.

Man har också försökt klämma in så mycket popkulturreferenser att man ibland blir rätt så trött på dem. När de sen inte har någon annan mening än att vara referenser så för de inte fram berättelsen alls. Vill man se en film där dessa saker görs riktigt bra skall man se Aquaman. Något positivt då. Visst finns här en hel del saker man skrattar högt åt. Ibland känns det som om regissören gör en helt annan film än manusförfattaren. Det är litet synd för det är inget fel på regin och skådespelarna. Största felet är att manuset inte verkar vara en rymdäventyrsfilm utan en skrewball komedi medan regissören velat göra en rymdäventyrsfilm.

Iron Sky: The Coming Race

Synd. Jag hade så velat gilla denna film men tyvärr så kan jag helt enkelt inte göra det. Under filmens gång satt jag nog och skrattade några gånger och inte kändes filmen lång inte men det kan bero på att den endast är 94 min lång. Detta är ju också något positivt. Men visst se filmen på bio i alla fall om ni kan för finsk genrefilm behöver allt det stöd som den kan ges.

2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det finns en kort scen i mitten på slutkrediten som kanske har att göra med fortsättningen Iron Sky - The Ark. Men vad vet man. Hoppas den är bättre i alla fall.

Top 10 filmer från år 2018 och litet andra tankar.

2018 var ett intressant år när det gäller filmer. Det har kommit en hel del bra filmer och många riktigt dåliga. Något jag tycker varit helt otroligt roligt och positivt för 2018 är att streamingservicen Netflix har varit inblandad i några av årets verkliga höjdpunkter. Annihilation, Roma, The Ballad of Buster Scrubbs, Birdbox. Just nu verkar  det finna hur många som helst verkliga pärlor på Netflix. Det finns också en hel del filmer jag inte sett som jag gärna skulle ha velat se. Paddington 2, Tomb Raider, The Predator, Mission Impossible - Fallout, The Equalizer 2, Rampage: Big Meets Bigger, Wrinkle in Time, och många fler. Så denna lista är bara baserad på filmer jag har sett.

Det var väldigt svårt för mig att göra denna lista. Bolla fram och tillbaka med vilka filmer jag sett och i vilken ordning de skall komma var helt enkelt ett helvete. Vissa av filmerna som är "bubbling under" kunde lika bra vara på platserna 8-10 eller tvärtom men jag får nöja mig med detta.

10. Game Night.
Game Night är en av de där positiva överraskningarna som dyker upp litet nu som då. När man tror man skall få se en romantisk komedi och plötsligt inser; "Vad fan är det här" och man skrattar så att tårarna rinner. Filmen handlar om Max och Annie, Jason Bateman och Rachel McAdams som helt sjukt tävlingsinriktade. De ordnar Game Nights och när sedan Max rika bror, vill ordna en egen Game Night spårar allt ut. Helt fantastiskt humor och väl värd att se fast en gång till. Regisserad av John Francis Daley och Jonathan Goldstein. Fick mig att tänka på de bästa filmerna av National Lampoon.

9. Solo: A Star Wars Story
Vet inte egentligen vad man skulle skriva om det här. Men så mycket vet jag att jag blev positivt överraskad av det att detta verkligen var en trevlig rymd western som visst hade sina problem. Men under filmens gång satt jag och njöt av fulla muggar. Jag satt länge och funderade mellan denna film och Deadpool 2 men Solo var nog, i mitt tycke bättre än Deadpool 2. Skulle gärna se mera av äventyr med Han Solo.

8. Widows
Tänkte att detta är en Ocean film men hur fel jag än hade. Även om detta är en rånfilm så är detta bara en del av filmen. När deras män dör i ett rånjobb som går fel samlas deras fruar sig för att göra ett rån så de kan betala deras mäns skulder. Steve McQueen har gjort en film som överraskade mig totalt. Detta är en film mera om USA och klasskillnader än om rån. Dialogen är helt fantasisk. Mycket sevärd film.

7 Avengers: Infinity War
Som den serietidningszombie jag är så måste ju denna film dyka upp på den här listan. Hela berättelsen om hur Thanos skall halvera universums befolkning med sina Infinity Stenar och Avengers tvingas göra allt för att förhindra honom. Ett visuellt mästerverk som lämnas oss i stora förväntningar infor Avengers: Endgame.

6 The Ballad of Buster Scrubbs
Jag älskar westernfilmer. Gör Bröderna Cohen en westernfilm så är jag helt upp i lågor. När filmen dök upp på Netflix var allt annat stopp och innan jag kommit 5 minuter in i filmen var jag såld. Blev först överraskad att det inte var en film utan 5 korta westernhistorier som presenteras med ett kort mellanspel från en bok. Systemet fungerar för mig och redan från första berättelsen om Buster Scrubbs märker man att nu är vi ute på nytt territorium. Här finns berättelser om en man som reseromkring med en skådespelare utan armar och ben, en guldgrävare som söker efter en åder (fantastiskt spelad av Tom Waits), en kvinna som tillsammans med en karavan beger sig iväg till Oregon, En bankrånare som tänker råna en bank och en dilligens på väg någonstans. Ett visuellt mästerverk som jag verkligen är ledsen över att inte kunnat se filmen på bio.

5. Black Panther
Året varit fylld av superhjältefilmer. Att en till är på listan min är väl inte så överraskande. Denna film var en av de filmer jag sett mycket fram emot. En ny era är på väg i dessa filmer. Black Panther har litet drag av Shakespear tycker jag. Filmen har fantastiska skådespelare, en mycket fasinerande intrig, verkligt vackra actionscener och ett överraskande djup. En mycket intressant film som satte den så här högt på min lista i år. Inget överraskande kanske?

4. The Death of Stalin
När Joseph Stalin överraskande dör ser många det som en chans att ta över. Män som Nikita Hruštšov (Steve Buscemi), Vjatšeslav Molotov (Michael Palin), Georgi Malenkov (Jeffrey Tambor) och Lavrenti Berija (Simon Russell Beal) försöker desperat övervivnna de andra i denna Viljorna kamp. Men i den tidens Sovjetunionen kunde man inte lita på någon. Armando Iannuccin har förvandlat Fabien Nury och Thierry Robins tecknade serie till något unikt. En fantastiskt rolig och obsurt skrämmande berättelse om en förgången tid. Man skrattar så att det inte är klokt och plötsligt blir man där och undrar varför man skrattar. Detta är ju inget att skratta åt. Steve Buscemi som Nikita Hruštšov är helt fantasisk i denna film.

3. Roma
En hylling till mödrar och mänskligheten är vad Alfonso Cuaróns film på Netflix är. Berättelsen om hushållerskan Cleo som skötte om Cuaron under hans barndom är en vacker och varm berättelse som håller en i ett stadigt grepp ända från början. Är det inte berättelsen som greppar en så är det en fantastisk upplevelse att se Emmanuel Lubexkis kamera-arbete. Detta gör att vi får en film där man på något vis kan känna igen sig i dessa realistiska saker som sker. Roma kan kallas en art-film men den är mera än så. Den är en dykning in i en värld som försvunnit.

2.Annihilation
Alex Garland har tagit sig an Jeff VanderMeers trilogi Southern Reach trilogin och gjort det med stil. Annihilation är en av de fräschaste science fiction filmer på länge. Den har en fantastisk vision och går i samma anda som Andrei Tarkovsky Stalker och Denis Villeneuves film Arrival. Här ges ingen järntråd åt oss.  Vi får själv dra slutsatsen om vad som sker när dessa forskare drar sig iväg in i Area X. Filmen har starka kvinnokaraktärer och på något vis kan jag inte bara göra annat än älska denna film. Har sett den 3 gånger och den blir bara bättre och bättre varje gång. Ännu en orsak att ha Netflix.

1. Spider-Man: Into the Spider-Verse
Spider-Man: Into the Spider-Verse är den bästa superhjältefilmen som dykt upp på bio på mycket, mycket länge. Genom hela filmen lyser det att de som gjort filmen vet vad Spider-Man står för och vilja göra ära åt karaktären. Berättelsen om hur The Ultimate Spider-Man, alias Miles Morales, får sina krafter och lär sig att bli Spider-Man är en vacker berättelse om hur en tonåring växer upp och lär sig känna sig själva. När filmen är slut vill man gärna se den på nytt bara för att man inte vill att den skall ta slut. Har man den känslan så då bör filmen vara 1 på min lista. Förresten lär också filmen ut att alla kan vi vara vårt eget livs Spider-Man. Det är en viktigt lärdom det.


ANDRA FILMER SOM BÖR NÄMNAS (Bubbling Under)

Aquaman
En film som är visuellt mycket underhållande och har en bläckfisk som spelar trummor kan inte vara dålig.

Pacific Rim Uprising
Stora robotar som slåss mot stora monster är alltid lika kul att se och att sedan filmen var bättre än första filmen är ju också ett positivt tecken. Mycket kul film

A Futile and Stupid Gesture
En i mitt tycke mycket kul film om en tidnings skapande som satt stor prägel på mitt liv tillsammans med Mad och Cracked nämligen National Lampoon. Tack Netflix för den här upplevelsen.

Bird Box.
A quiet place fast med ögonbindel. Väldigt lyckad och spännande film där Sandra Bullock är helt mästerlig. Se filmen. Är en Netflix original.

Ant-Man and the Wasp
Mera Marvel filmer. Bättre än första filmen och riktigt kul. PS se post-credit scenerna.

Andra filmer jag tycker bör nämnas är The Guardian Angel, Extinction, Venom och sist men inte minst ett litet mästerverk som alla som gillar Heavy bör se. Hevi Reissu. Denna fantastiska film om ett gäng vänner som haft ett källarband i flere år gör slag i saken och drar iväg för att visa vad de kan. Rolig, varm och helt klart en av de bästa finska filmerna i år.


Årets bottennapp som bör undvikas och inte lönar sig att se.
The Happytime Murders. Jag väntade så att det här skulle vara en kul och rolig film men ack ve hur fel jag hade.

Father of the Year.
Om Netflix har en hel massa fantastiska filmer så finns här också mycket skit. Har gillat David Spade men nu slår han nog Spaden i skiten. (pun intended)

Death Wish.
Bruce Willis ersätter Charles Bronson i denna film. Gillade inte originalet så det här var nog ett verkligt bottennapp.

Det var den listan det. Har man något att kommentera så är det bara att kasta in det. Harman nog att jag inte sett Black Klansman och Mission Impossible men vad gör man. Hoppas vi får ett väldigt gott filmår 2019 med mycket njutbara äventyr.

Aquaman Recension

Aquaman (2018)
Regissör: James Wan
Manus: David Leslie Johnson-McGoldrick, Will Beall. Baserar sig på Aquaman av Mort Weisinger och Paul Norris
I rollerna: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Dolph Lundgren, Yahya Abdul-Mateen II, Nicole Kidman, Temuera Morrison, Tainui Kirkwood, Tamor Kirkwood, Ludi Lin
Musik: Rupert Gregson-Williams
Filmfotografi: Don Burgess
Klipp: Kirk Morri
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, DC-Comics, Superhjältar
Längd: ca 143 min
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, DC Films, The Safran Company, Cruel and Unusual Films, Mad Ghost Production
Distribution: Warner Bros. Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1477834/
Officiella hemsidan https://www.aquamanmovie.com/

Vi har i år haft möjlighet att se en hel del superhjältefilmer. Och sista för det här året dyker upp i form av Aquaman. DC filmerna har ju som känt inte varit så vidare värst bra om vi nu räknar bort Wonder Woman (Märkte just att jag inte skrev eller postade min recension av Wonderwoman) och Justice League. Men annars har man inte haft stora förväntningar på några av DC Extended Univers filmerna. Men det att James Wan har tagit över spakarna i den här filmen så fick mig nog litet intresserad. Aquaman är ju ändå en av de klassiska hjätarna i DC Comics världen och har ju funnits ända från början av 1940 talet. Den animerade serien från 1960 (som i den här filmen även har ett par hänvisningar till) gjorde så att Aquaman blev känd världen över.

Aquaman när han är som coolast. Direkt ur duschen

Nå i alla fall. Filmen börjar med att vi träffar Tom Curry på den isolerade fyren där han lever för sig själva med sin hund. När han sedan ser en skadad Atlanna vid strandklipporna och räddar henne blir de kära och får en son som döps till Arthur. (liksom en pojke som hittar ett svärd i en sten). Arthur som vi träffat redan ett par gånger i Batman v Superman: Dawn of Justice och i Justice Leaque lever ett lugnt liv tillsammans med sin far när Prinsessan Mera dyker upp och ber honom stoppa hans halvbror Orm som vill ta över havets kungadöme.

Arthur har inget val när Orm utlyser krig mot mänskligheten som bor på ytan och plötsligt är Arthur tillsammans med Mera på äventyr runt om i världen och i Atlantis för att hitta Tridenten som tillhörde Atlantis första härskare. Med den i sina händer kan Arthur göra krav på tronen i Atlantis och bliva havets härskare.

OK. Hur man än vrider och vänder på steken så är Aquaman en underhållande och trevlig film som man trivdes att se på. Det är svårt att tro när man ser hurudan löjlig idé hela Aquaman är. Men Wan har funnit en väg som lyft hela materialet till en helt nyt nivå. Fantastiska scener och bilder gör att den är underhållande.  Här finns häftiga action scener som är filmade med otrolig idérikedom visuella upptåg som ser ut som tavlor. Jag talar om en scen där de tillsammans med en röd fackla dyker ner i havets djup och är omringade av havsodjur från H.P. Lovecrafts mardrömmar.

James Wan vet att det här är en löjlig karaktär så han låter Jason Momoa spela ut allting med överdriven kraft och Momoa har verklig screencharm som får en att tro att han är Atlantis kung. Wan har helt fräckt tagit allt från alla stora blockbuster filmer från senaste årtionden och ympat in delar i Aquaman. Här finns Indiana Jones, Pacific Rim, Sagan om Ringen, Avatar och en massa andra saker. Det märkvärdigaste är att allting verkligen fungerar under hela filmens gång.

Något negativt då. Black Manta lever inte upp till mina förväntningar. Manuset är uruselt och ibland finns det för mycket av allt. Dialogen är helt otroligt barnslig ibland. Men Prins Orms orsaker till krig mot ytan är logiskt och att få se Dolph Lundgren rida på en sjöhäst är ju också värt besväret. Men ändå är detta en film som kan kallas till POPCORNFILM för hela slanten. Till sist och slut, en film som har en bläckfisk som spelar trummor kan inte vara dålig. För att inte tala om att här finns Sjöhästar som gnäggar och Hajar som ryter. Hell Yess


3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Min fru hatade den här filmen. Hon sade att hon fick bara huvudvärk och önskade att den tagit slut efter ca 1 timme.

Spider-Man: Into the Spider-Verse Recension

Spider-Man; Into the Spider-Verse (2018)
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman
Manus: Phil Lord, Rodney Rothman (Berättelse Phil Lord). Baserar sig på Spider-Man karaktären skapade av Stan Lee, Steve Ditko. Miles Morales är skapad av Brian Michael Bendis och Sara Pichellis
I rollerna: Shameik More, Jake Johnson, Hailee STeinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Lily Tomlin, Luna Lauren Vélez, John Mulaney, Nicolas Cage, Liev Schreiber
Musik: Daniel Pemberton
Klipp: Robert Fisher Jr
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, Spider-Man, Superhjältar
Längd: ca 117 min
Produktionsbolag: Columbia Pictures, Sony Pictures Animation, Marvel Entertainment, Arad Productions, Lord Miller Productions, Pascal Pictures
Distribution: Sony Pictures Releasing
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4633694/
Officiella hemsidan http://www.intothespiderverse.movie/

Sony har gett ut en hel del Spider-Man filmer där några inte varit intressanta alls. OK. Medger att den senaste Spider-Man filmen var riktigt bra och hans medverkan i MCU har varit riktigt lyckade. Men Sonys egna Spider-Man filmer har stagnerat den senaste tiden. Men nu dyker det plötsligt upp en film som jag inte tänkte fara och se på alls. Den är ju ändå animerad men en kommentar på Twitter fick mig intresserad.

Att försöka förklara berättelsen i Spider-Man. Into the Spider-Verse är rätt så knepigt för den har så högt tempo och gigantiska referenser till allt möjligt. Men filmen börajr med att Peter Parker försöker deaktivera en jättelik partikelaccelerator (eller dylikt) som är byggd av Kingpin. Miles Morales som även i misstag blivit biten av en Spindel blir vittne till en tragedi. Detta är inledningen och när sedan en misslyckad medelålders Peter Parker och svartvita Spider-Man Noir dyker upp lär vi oss att partikelacceleratorn har öppnat en port till alternativa världar. Nu måste alla dessa alternativa Spider-Mans slå ihop sig för att stoppa Kingpin och alla skall kunna bege sig iväg till sina egna universum innan det är försent.

Låter komplicerat eller hur. Men denna film är väldigt smart. Även om det inte behövs så litar filmen på att vi känner till Spider-Man. I en kort presentation av Peter Parker får vi reda på allt det som skett i de andra Sonys filmerna, Kyssen med Mary Jane, tågscenen från Spider-Man 2 och mycket annat. När sedan filmen kommer igång och vi lär oss känna huvudpersonen Miles Morales så  var jag helt såld. I filmen finns 6 olika versioner av Spider-Man. Här finns animebaserade Peni Parker, Spider-Man Noir, Spider Gwen Stacy alias Spider Women och Peter Porker alias Spider-Ham. (Ja det finns en Marvelbaserad Spindel Gris också). Så otroligt bizarrt och konstigt som det låter, allt fungerar helt perfekt och smälter in i filmen.

Från vänster: Miles Morales, Peter Parker, Gwen Stacy, Spider-Man Noir, Peni Parker, Peter Porker

Men det överlägset bästa är att filmen verkligen fokuserar på Miles Morales och hans förvandling till Spindelmannen. Morales är kanske en av de karaktärer i Spider-Man världen som är lättast att relatera till.  Hans önskan att skapa sin egen identitet från sin far och frustrationen över att han inte behärskar sina nyfunna krafter gör att det känns rätt helt enkelt. Det viktigtaste med Spindelmannen är ju alltid varit; "Spindelmannen kan vara vem som helst. Även jag." Vi är alla våra livs egna superhjältar.

Visuellt är Spider-Man: Into the Spider-Verse ett mästerverk. Varja bild är som en serieruta och fylld med oändliga skämt som gör att filmen kan ses om och om igen. Saker som ibland sägs utan någon kontekst har det plötsligt några scener senare. T.ex Bagel. :) Skall man se en superhjältefilm i år skall man se denna film. Vill man se två filmer kan man se den här på nytt.


5 stjärnor av 5 möjliga

PS. Det finns en kul postcredit scen med en resa tillbaka i tiden.

PSPS. Detta är en  helt fantastisk julsång.

Mortal Engines - recension (film)

Mortal Engines (2018)
Regissör: Christian Rivers
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson (baserar sig på Philip Reeves bok Mortal Engines sv. De vandrande städerna)
I rollerna: Hugo Weaving, Hera Hilmar, Robert Sheehan, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide, Stephen Lang
Musik: Junkie XL
Filmfotograf: Simon Raby
Genre: Science Fiction, Äventyr, Dystopi
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: WingNut Films, Media Rights Capital Universal Pictures
Distribution: Universal Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1571234/
Officiella hemsidan https://www.mortalengines.com/

Först skall jag medge att jag inte läst böckerna. Har tänkt det många gånger men det har inte blivit av. Kanske man nu kunde försöka läsa en av böckerna i alla fall.

Efter en gigantisk katastrof har jorden förändrats helt och världen härskas av gigantiska städer på larvfötter som slukar i sig småstäder. Premisen på denna film är helt fantastisk. När Tom, en historiker från staden London, stoppar ett mordförsök på Thaddeus Valentine, en ledande figur i Londons societet, blir han istället för att få medalj utkastad i vildmarken. Tillsammans med Hester, hon som försökte mörda Thaddeus, beger sig de båda ut på en resa genom vildmarken. Hester delar mörka hemligheter med Thaddeus och Tom blir mer eller mindre indragen i något han inte riktigt har aning om.

Mortal Engines öppnar med en kort förklaring om hur allt ligger till för att omedelbart dyka in i en actionscen. Den stora staden London jagar små städer och hela scenen är helt fantastisk med dessa Steampunk maskiner med sina långa rykande skorstenar och man skulle gärna besöka dessa städer. Nu ser man endast en del korta glimtar här och där.

London

Det är egentligen ganska kul att fundera på varför Peter Jackson har bestämt sig för att ta sig an denna bokserie. Det verkar som om böckerna innehåller en hel massa världbygg och på något vis påminner om Sagan om Ringen. De små personerna står emot en stor värld och dess maskiner. Problemet här verkar vara regissören Christian Rivers. Det här är hans första film och även om han jobbat med special effekter är detta med personregi något han borde jobba på. Fast mest verkar det som om han fått ett mycket uruselt manus att jobba med och allt är fokuserat på specialeffekterna och inte på personerna. Alla skådespelarna kastar fram text och förklaringar och det blir ingen ordning och reda på detta. Ibland vet skådespelarna inte om de är med i en komedi eller action film. Mera än så är väl att personerna känns avlägsna och man reagerar inte på något vis om någon har en chans att personen kanske dör. Det är kanske ironiskt att den personen man har mest sympatier för och är mest mänsklig är en "Odöd Robot Zombie".

Men vyerna är fantastiska och specialeffekterna är det som håller filmen igång. Finns det något anna prositivt kanske någon undrar. Jo Rivers drar inte ut på actionscenerna alltför mycket och  under filmens gång fick jag inte känslan av att jag kanske borde gå och köpa mera popcorn så jag inte somnar.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS köpte nyligen hela serien som E-böcker och skall läsa i alla fall en av dem så fort jag bara hinner.

Avengers: Infinity Wars - Recension

Avengers: Infinity War (2018)
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely
I rollerna: Robert Downey Jr., Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Don Cheadle, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Sebastian Stan, Danai Gurira, Letitia Wright, Dave Bautista, Zoe Saldana, Josh Brolin, Chris Pratt, Karen Gillan,, Josh Brolin

Musik: Alan Silvestri

Filmfotograg: Trent Opaloch

Genre: Science Fiction, Tecknad Serie, Marvel, Superhjältar
Längd: ca 149 min

Produktionsbolag: Marvel Studios

Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures

Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4154756/

Officiella hemsidan http://marvel.com/movies/movie/223/avengers_infinity_war

 

 

Den 1 maj 2008 kom första Marvel filmen Iron Man och i post-credit scenen där så träffade Stark chefen för SHIELD Nick Fury. Han sade att han hade ärende gällande Avenger protokollet. Nu 10 år senare har vi en film som vi alla, som följt med Marvels Cinematic Universe, väntat på. Infinity War. Här har vi jordens mäktigaste hjältar, The Avengers, som slår sig ihop med Doctor Strange, the Guardians of the Galaxy, Spider-Man, Black Panther. Mot sig har de den överlägset bästa skurken som MCU någonsin skapat.

 

Thanos

Filmen är två och en halv timme lång och redan från det att filmen startar tills dess slut görs vi helt medvetna om att nu ser vi något vi inte sett tidigare. En händelse direkt i början får oss att inse att ingen går säker när det gäller Thanos. Alla karaktärer har vi lärt oss känna under en hel del filmer och ingen av dem känns som statister. En del har litet mindre att göra än andra men de finns här och spelar en roll i berättelsen. Ganska snart inser vi att Thanos är mycket farligare än Malekith, Ronan the Accuser, Ultron eller Hela. Vi har en person med agenda och kraft. Ibland är Infinity War t.om så mörk att man tror det är en DC film det handlar om.

 

Som vi lovats tidigare är Avengers: Infinity War en film om Thanos. Denna Titan som vill radera hälften av universums invånare har en orsak och filmen försöker få oss att förstå varför. Josh Brolin gör nog ett gått arbete med att återspegla den smärta Thanos måste utstö när han tvingas offra saker och ting för att nå sitt mål. Hans döttrar Gamora och Nebula har faktiskt en större roll än vad jag tänkte i denna film och vi får se en kort glimt från Gamoras barndom och vad hon måste genomgå. Att Guardians of the Galaxy faktist tar en stor del av filmen är ju riktigt roligt. Mötet med Thor och Guardinas är riktit roligt och man skrat högt åt deras förehavanden. För att inte tala om Groot som vuxit upp och kommit i tonåren, med allt som detta för med sig.

 

 

Det är ju riktigt otroligt hur fint alla bitar i MCU passar ihop i filmen. Om det är så Bruce Banner som försöker komma underfund med vad som sker i världen efter att varit Space Gladiator Hulk de senaste åren. Stark och Doctor Strange ryker ihop med sina egon eller Guardinas som möter Avengers. Detta gör att ibland känns det som om man desperat försöker sy ihop vad som lovats oss och sen hur filmen vill överraska oss. Filmen försöker fylla allas förväntningar. I bland lyckas de över förväntningarna och ibland bara litet. Även om jag nog gärna sett litet mera av Spider-Man. Tom Holland gör en riktigt bra roll och hans Spider-Man roll är nog den bästa Spindelmannen till dags dato.

 

Här finns en del överraskningar som t.ex Peter Dinklage, och en scen när Thor får sin nya hammare. Det är så mycket som pågår i denna film att när den sen slutar så kan jag förstå några av de personer som gick ut ur biografen utan att föstå vad som skedde. (filmen slutar i en "cliffhanger" så vi får vänta ett år på Infinity War del 2). Men har men läst Infinity War seriena får man nog litet mera ut av denna film, även om SPOILER ALERT, inte Death finns med i filmen. Hon spelar ändå en mycket stor roll i den tecknade versionen. Men Thanos agenda är riktigt lyckad ändå

 

Läste någonstans på twitter skulle man lägga ner MCU sagan nu skulle det vara ett helt OK sätt att sluta. Fast glad skulle man inte bli. Jag gillade filmen och mitt tycke för den här filmen stek bara mera och mera under tiden jag skrev denna recension så vill nog gärna se den en gång till.

　

4 av 5 stjärnor.

 

PS. Det finns bara en post credit scen i denna film men den är absolut värt att stanna och se den.

 

Pacific Rim Uprising - Recension

Pacific Rim - Uprising (2018)
Genre: Science Fiction, Fantasy, Robots, Action
Längd: ca 111 min
Regissör: Steven S. DeKnight
Manus: Emily Carmichael, Kira Snyder, Steven S. DeKnight, T.S. Nowlin
I rollerna: John Boyega, Scott Eastwiid, Jing Tian, Cailee Spaeny, rinko Kikuchi, Burn gorman, Adrian Arjona, Zhang Jin, Charlie Day
Musik: Lorna Balfe
Filmfotograg: Dan MIndel
Produktionsbolag:  Legendary Pictures, DDY
Distribution: Universal Pictures
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2557478/
Officiella hemsidan: Universal Pictures

Jag älskade Pacific Rim filmen. Min recension här. Jag hade nog stora förväntningar när jag fick höra att man gör en fortsättning. Större robotar och mera monster som man ger stryk åt. Kan inte gå fel, tänkte jag. Men hade jag rätt? Guillermo del Toros första film var en Kaiju film där han blåse liv i det mesta som man annars inte kan tänka sig lyckas. Så nu har vi då Steven S. DeKnight som tagit över spakarna.

Pacific Rim - Uprising tar över några år efter att Pacific Rim slutat. Jake Pentecost (John Boyega) gör affärer med gammal Jaeger tech och träffar i misstag på Amara (Cailee Spaeny) som har byggt sig själva en Jaeger från reservdelar. Inte bara vilken Jaeger som helst utan en som bara klarar sig med en pilot och kan rulla ihop sig till en boll och heter Scrapper. :) Jake som är son till i förra filmen avlidna Idris Elbas karaktär Stacker har gett upp sin karriär som Jaeger pilot för att istället leva i utkanten av lagen. Men efter en del omständigheter blir han och Amara arresterade och han finner sig tillbaka i sitt gamla liv som Jaeger pilot och utbildare. Detta mer eller mindre tack vare sin syster Mako (Rinko Kikuchi).

Scott Eastwood, John Boyega, Cailee Spaeny

Tillbaka i Pan Pacific Defense Forces nya Kinesiska högkvarter återförenas Jake med sin gamla parter Nate Lambert (Scott Eastwood (som bara börjar se ut som sin far mera och mera)) och vi får veta att de inte skildes åt som goda vänner. Nu skall de då utbilda nya Jaeger piloter tillsammans. Samtidigt håller Shao Corporation och deras chef Mrs. Shao (Tian Jing) och hennes högra hand Newt (Charlie Day) på att skapa nya Jaegers som kan styras på distans och detta igen gör att Jake och hans vänner ser ut att bli arbetslösa. Inga Kaijun har setts på länge med detta är på väg att ändra sig. När sedan en okänd Jaeger dyker upp och börjar förinta så vet vi att något är på gång och plötsligt så dyker det upp en del Kaijun från havet.

Men är den här filmen något bra då? Ja den är en sån där medelmåttlig film som man njuter av när man ser den men efter det så vill man nog helst glömma den. (kanske det är därför som det tagit så länge för mig att få den här recensionen färdig). Boyega har en naturlig charm som man sett redan i Star Wars filmerna och hans karisma hindrar helt att Jake blir en tråkig figur man bara blir irriterad på. Det samma kan nog inte sägas om Clint Eastwoods son. Även om han är lika cool som sin far är saknar han helt nån form av karisma som skulle hålla upp hans karaktär.

Man siktar också en hel del fokus på Amara och de andra nya rekryterna och detta får en att se den här filmen som en sorts Next Generation film. Så när dessa nya rekryter sedan skall ta sig an Den Slutgiltiga Striden som skall Rädda Mänskligheten blir den här filmen som en tonårs fantasi som slutar i Japan och på Fuji. Ibland får man en känsla av att man försökt göra en Transformers film och på det viset måste jag säga att jag hellre ser på den här filmen än en Transformers film. Mest är det nog tack vare just Boyega och även Spaeny som gör filmen sevärd men även enkort stund är Charlie Day mycket bra i denna film.

Jaeger Kicks Kaiju Ass

Vill man se en film där jätterobotar sparkar Gozilla liknande monster i baken och förstör städer när de gör det så är det här en riktigt underhållande film. Men annars kan man nog lämna den osedd. Tror i alla fall inte att det här är en film man gärna ser på Netflix eller dylikt. Skall upplevas på stora duken.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

Shape of Water - Recension

Shape of Water (2017)

Genre: Fantasy, Science Fiction, Drama

Längd: ca 123 min

Regissör: Guillermo del Toro

Manus: Guillermo del Toro, Vanessa Taylor

I rollerna: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Doug Jones, Michael Stuhlbarg, Octavia Spencer

Produktionsbolag: TSG Entertainment, Double Dare You Production

Distribution: Fox Searchlight Pictures

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5580390

Officiella hemsidan http://www.foxsearchlight.com/theshapeofwater/

　

Guillermo del Toro är en underlig filmregissör. Det spelar ingen roll vilken film av honom man ser på så har de alla någon gemensamt. Ett hjärta. Ett stort hjärta som slår för kärleken för just det han gör. Allt från Cronos och Mimic till The Devil's Backbone, Hellboy, Pans Labyrinth och en film jag gillade Pacific Rim har ett stort hjärta där han vet exact vad han gör med sina filmer. Men Shape of Water är överlägset hans vackraste film där del Toro hoppar in i kärleksfilmens värld. Allt från kärleken till gamla musikaler, till 1950-talets skräckfilmer a'la Creature from the Black Lagoon etc där fokuseringen är på kärleken mellan en stum kvinna och ett havsmonster.

　

Elisa (Sally Hawkins) lever ett helt vanligt liv som städerska på en statlig instans. Livet är rätt så monotomt. Varje dag är likadan där samma saker upprepar sig. Hon ser på musikaler hos sin granne, städar, kokoar ägg och åker buss. Men allt detta förändras när hon träffar på en varelse som hämtas in i laboratoriet. De träffas av en slump men Elisa blir sakta mera och mera fascinerade av denna varelse som torteras av laboratoriets ledare Dr Strickland. Varelsen och Elisa träffas av en slump men deras relationer börjar sakta men försiktigt blomma upp, även om det finns stränga regler.

 

Sally Hawkins och Doug Jones

Det första man lägger märket till när filmen startar är hur visuellt fantastisk denna film är. Med frodiga färger och kraftig 1960'tals design och en cinematograf som älskar vare millimeter på bilden gör detta till en film som blir tidslös. Ibland fick den mig att tänka på Fallout dataspelen. Men även om filmen är otroligt vacker är det inget emot vad skådespelarna är. Alla personer i denna film är helt fantastiska. Här finns inte en endaste en skådespelare som är överflödig. Men det är nog ändå Sally Hawkins och Doug Jones som varelsen som skiner i denna film. Deras kraftfulla kärleksberättelse är hjärtat som driver varje sekund av denna film. Deras tysta kärlek där det endast kommuniceras med kroppsspråk och teckenspråk får en helt att glömma bort att de inte säger ett ord till varandra men ändå förstår man allt.

　

Jag sögs in i berättelsen och plötsligt märkte jag att filmen var slut. Jag glömde t.om att äta mina popkorn och det är sällan detta händer. Gullermo del Toro och Vanessa Taylor har gett oss en uppdaterad klassisk Hollywood film som får en i tårar. En av de vackraste filmer som kommit på länge. Helt fantastisk.

　

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

The Florida Project - Recension

The Florida Project (2017)
Genre: Fantasy, Drama Komedi

Längd: ca 111 min

Regissör: Sean Baker

Manus: Sean Baker, Chris Bergoch

I rollerna: Willem Dafoe, Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Valeria Cotto, Christopher Rivera, Caleb Landry Jones

Produktionsbolag: Cre Film, Freestyle Picture Company, Cinereach, June Pictures

Distribution: A24, Finnkino Elokuvalevitys

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5649144

Officiella hemsidan https://a24films.com/films/the-florida-project

 

The Florida Project har fått sin namn från Disney, ty det var arbetsnamnet på Walt Disney World när det var under planering och byggandet. Berättelsen om några barn som bor i The Magic Castle, ett lågbudgethotell som finns mellan en massa suvernibutiker, familjerestauranger och glasskiosker. Hotellet låter vackert men är allt annat än vad man förväntar sig. Detta lär sig ett brudpar som bokat rum i hotellet på internet. Hotellet har blvit hem för en mängd familjer som hankar sig fram i utkanterna på samhållet.

Moonee (Brooklynn Prince) Halley (Bria Vinaite)

Med en film där Disney World hela tiden är i bakgrunden får vi följa med Moonee, en sex åring som redan lärt sig hur hon kan skaffa sig glass åt sig gratis medan hennes mor Halley desperat försöker hitta medel för att kunna skaffa pengar till nästa veckas hyra. Halley är en fullständigt ansvarslös som förälder men ändå älskar hon sin dotter och jobbar för att Moonee skall ha det bra och detta igen drar henne ännu längre ner i träsket. Även om filmen är rätt så positiv hela tiden finns här verkligt obehagliga scener.

 

Vad som gör denna film helt fantastisk är otroliga skådespelarprestationer. Här finns ingen onödig karaktärer och Bria Vinaite som Halley och Kimberly Prince som Mooneee är helt fantastiska. För att inte tala om Willem Dafoe som gör en av sina bästa roller någonsin, som Hotelldirektören Bobby. Mannen som står bredvid och ser hur barnen, i synnerhet då Moonee hennes vän Scooty (Christopher Rivera) och den nya flickan i grannhotellet Jancey (Valeria Cotto) springer omkring och beter sig som Vi på Saltkråkan eller Alla vi barn i Bullerbyn. Det är sommar och skollov och barnen är barn som inte har några föräldrar som ser efter dem. Den enda som gör det är Bobby och utan att de märker något räddar han dem ibland från farliga situationer.

I filmen som hela tiden har en lätt ton känns det ibland riktigt obehagligt när i det plötsligt sker saker som man inte riktigt önskar. Det finns en scen där barnen leker på några piknik bord och vissa saker sker som de inte ens märker. Där gör Willem Dafoe en fantastisk prestation och regissören Sean Baker låter kameran och tiden gå vilket gör scenen ännu effektivare. När filmen slutar satt jag där med tårar i ögonen. Vilken fantastisk film jag sett.

 

Filmen har ingen annan musik än i början och litet i slutet och detta gör det ännu effektivare. Kool & The Gangs låt Celebration inleder filmen och sedan har vi inget annat än musik från mobiltelefoner etc. När sedan sista scenen med musiken dyker upp och sluttexterna med sin tystnad är jag helt såld.



 

Slutet sen ja. Folk har kritiserat detta att man aldrig får veta hur det går med Mooney och Halley tycker jag detta är styrkan i filmen. Vi ser en glimt in i en värld vi kanske inte vet finns och när sedan slutcenen med flickorna som springer in i Disney World är det som att vi ser hur våra vänner som vi lärt känna en kort stund bara försvinner. Jag vill inte veta hur det går för dem. Jag är bara glad att jag lärde känna dem under denna korta tid. Personligen älskar jag denna film. I mitt tycke ett mästerverk som jag hoppas lever långt in i filmhistorien.

 

5 stjärnor av 5 möjliga.

Star Wars EP VIII: The Last Jedi - Recension

Star Wars - The Last Jedi(2017)
Genre: Science Fiction, Äventyr, Star Wars, Action, Rymdopera
Längd: ca 152  min
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson (baserar sig på karaktärer av George Lucas)
I rollerna: Mark Hamill, Carrie Fisher, Adam Driver, Daisy Ridley, John Boyega, Oscar Isaac, Andy Serkis, Lupita Nyong'o, Domhnall Gleeson, Anthony Daniels, Gwendoline Christie, Kelly Marie Tran, Laura Dern, Benicio del Toro
Produktionsbolag:  Luasfilm Ltd
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt2527336/

Nu har jag då äntligen tid att skriva en recension av en film jag sett fram emot väldigt länge. Ja ända sedan jag fick höra att andra delen i den här nya serien kommer att skrivas och regiseras av Rian Johnson. En person som gjort några filmer jag verkligen gillat. I synnerhet Looper ohc Brothers Bloom.

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi är mittkapitlet i den senaste trilogin som sker i Star Wars universumet. Skriven och regisserad av Rian Johnson (Looper, Brothers Bloom, Brick). Filmen tar vid där J.J. Abrams The Force Awakens slutar. Rey har hittat Luke Skywalker och vill att han skall lära henne Kraften och så försöker hon övertala Luke att återvända och ta upp kampen mot The First Order.

Under tiden försöker General Leia Organa med de andra ledarna för Rebellerna att fly från The First Order så den kan överleva. I ett försök att hjälpa till sänder Poe Dameron Finn och Rose Tico på ett uppdrag till planeten Canto Bight för att hitta en kodbrytare. Supreme Leader Snoke och hans First Order ledda av General Hux kommer bara närmare och närmare och det är dags för våra hjältar att rädda dem och tända gnistan av hopp som rebellerna lever på.

När Adams tog över Star Wars serien med The Force Awakens 2015 så hade han ett besvärligt uppdrag framför sig. Han skulle skapa en trovärd fortsättning med tillräckligt med nya element och blanda in de klassiska karaktärerna som vi Fansen längtade efter. Och han gjorde ett rätt så hyfsat arbete. När nu Johnson tar över så har han ännu svårare uppgift. Att få berättelsen att löpa och att hela berättelsen att se ut som Star Wars och han får i mitt tycke ihop en mycket lyckad soppa med klassiska händelser och nya karaktärer där kampen står mellan det goda och det onda. För att inte tala om de där små överraskningarna här som där.

Men det som gör The Last Jedi mest unik (i mitt tycke) är hur stor hela världen känns. Båda krafterna, Rebellerna och First Order har inte beskrivits så här bra tidigare och rebellernas desperation att överleva känns trovärda. På samma gång har vi häftiga rymdstrider och visuellt fyrververki som känns helt fantastiska.

Supreme Leader Snoke

Men även om Galaxens öde ligger i händerna på några personer så är det ändå Rey som är fokuseringen i denna berättelse. Denna unga dam från Jakku har känningar av Kraften och hennes väg verkar bli bara intressantare och intressantare. Mark Hamills Luke Skywalker var ändå den mest positiva överraskningen. Han väcker till liv en helt annan Luke Skywalker än vad man väntat sig och detta var något jag blev helt överförtjust av. Sen måsta man ju nämna Finn och Poe som också har några scener där de får lysa för sig själva och när vi har den nya karaktären Rose Tico som fick mig på så gott humör. Äntligen en riktigt sympatisk Star Wars karaktär man hoppas får en lång fortsättning i denna serie. Sen måste jag bara säga att det finns en scen med Luke och Leia som fick mig i tårar.

The Last Jedi är otvivelaktigt den mest ambitiösa Star Wars filmen jag sett och till stor glädje ror den iland med nästan allt den försöker sig till. Detta är en Star Wars film som håller en fast i biografbänken under hela dess tid och inte en sekund tänkte jag att tar den inte slut. När filmen var slut blev jag helt överraskad att två och en halv timme gått. Filmen kunde väl fortsatt ännu längre. Den bästa Star Wars filmen på listan efter Empire Strikes Back. (ingenting klår den filmen). Detta är nog en film som ligger högt på min top 10 lista av filmer jag sett under året. (Listan kommer senare)

4 1/2 av 5 stjärnor

Justice League - Recension

Justice League (2017)
Genre: Action, Äventyr, Superhjälte, Comics, Marvel
Längd: ca 120  min
Regissör: Zack Snyder
Manus: Chris Terrio, Joss Whedon
I rollerna: Ben Affleck, Gal Gadot, Exra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher, Jeremy Irons, Henry Cavill, Amy Adams, Diane Lane, Connie Nielsen, J. K. Simmons
Produktionsbolag:  DC Films, RatPac Entertainment, Atlas Entertainment, Cruel and Unusual Films
Distribution: Warner Bros. Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt0974015/

DC Universumets första Superhjälte gäng har kommit. Men har den lyckats med vad det var tänkt att den skulle göra. Fortsätta med den uppsving som Wonder Woman filmen gjorde eller är vi tillbaka till det träsket som dessa DC filmer varit.

Superman har dött och världen har förvandlats till en mörk plats där det finns litet hopp. Bruce Wayne märker att något farligt är på väg och ger sig iväg för att samla ihop ett team som kan sätta stopp på hotet. Han söker upp en del individer med märkliga krafter. Till dem hör Barry "The Flash" Allen, Arthur "Aquaman" Curry och Victor "Cyborg" Stone. Under tiden dyker Steppenwolf upp i Themyscira och efter att ha fått tag i en av de tre Moderlådarna tvingas de nya rekryterna ut för att tillsammans med Diana "Wonder Woman" Prince ge sig iväg och försöka stoppa Steppenwolf så han inte får tag i de andra två lådorna också.

Redan från första minuten rusar filmen iväg åt många olika riktningar och berättelsen hoppar fram och tillbaka. Det enda positiva med detta är att Zack Snyder verkar ha haft riktigt roligt med vad han gör och filmen är en klar bättring från Batman vs Superman. Det att vi får se Wonder Woman gör en förväntad på vad som komma skall och hon får en stor del av actionen i filmen. Batman är nog hjärnan bakom gruppen och Superman är ljusets fyr i Justice League så är det nog Wonder Women som är mannen som gör att det där riktiga jobbet. De häftigaste scenerna är nog med Amazonerna och deras strid med Steppenwolf i början.

Sen har vi ju nytt blod med och Ezra Miller gör en riktigt bra roll som The Flash. Pojken som pratar för mycket och är som en Duracell Kanin. Har svårt att sitta still. Jason Mamoas Aquaman är en Superhjälteversion av Jason Mamoa och Ray Fisher gör i mitt tycke en riktigt OK prestation som Cyborg och ser gärna fram emot filmer om dessa karaktärer. Sen har vi Superman som dyker upp på en intressant sätt och måste medge att så här borde scenen mellan Batman och Superman varit i BvsS filmen. Så mycket mot det bättre går vi.

Ben Affleck som Batman är intressant. Han har mycket drag av Frank Millers The Dark Knight och när Batman sitter upp på torn och spanar ner över Gotham blir man riktigt på gott humör. Det jag saknar är kanske litet mera traditionella skurkar. Nu är alla från rymden och hotar jorden etc så man kan hålla med om Alfreds kommentar till Batman. "I miss the days whens one's biggest concern is exploding wind-up penguins" Till sist bör sägas att som bäst är nog DC och dess hjätevärld helt i skuggan av Marvel men vi får hoppas att vi ser ljuset igen och blir man kvar under eftertexterna kan man få en glimt av något som komma skall. Får vi hoppas.


3 av 5 stjärnor

Thor: Ragnarok 2017

Thor: Ragnarök (2017)
Genre: Action, Äventyr, Superhjälte, Tecknad Serie, Marvel
Längd: ca 130  min
Regissör: Taika Waititi
Manus: Eric Pearson, Craig Kyle,  Christopher Yost
I rollerna: Chris Hemsworth, Tom Hiddleston, Cate Blanchett, Idris Elba, Jeff Goldblum, Tessa Thompson, Karl Urban, Mark Ruffalo, Anthony Hopkings
Produktionsbolag:  Marvel Studios
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt3501632/

2015 dök det upp på biograferna en överraskning som hette duga. Denna överraskning var en film av Taika Waititi som hette What We Do in the Shadows. En helt fantastisk komedi gjord som en dokumentär om en grupp med Vampyrer. Filmen var som en sorts Spinal Tap men med Vampyrer. Även filmerna Boy och Hunt for Wilderpeople har varit helt fantastiska filmer som är fyllda med humor och värme. Nu har han då gjort en Megabudgetfilm för Marvel och måste säga att jag är glad att han gjort denna film.

Två år efter Striden i Sokovia söker Thor efter Infinity Stenarna och blir tillfångatagen av Demonen Surtur i Muspelheim. Surtur berättar att Thors far Odin inte längre finns på Asgard och att Asgard snart kommer att bli förstört. Thor kommer hem för att finna att hitta sin far och märker att han också har en storasyster Hela som kommer för att ta över Asgard.

Thor och Loke hamnar efter en hel del strapatser till en planet som heter Sakaar och där härskar Grandmastern, spelad av Jeff Goldblom. Denna karaktär är en helt fantastisk karaktär och Jeff Goldblom gör det han gör bäst. Han är Jeff Goldblom. När sedan Thor träffar på Hulken så har vi strax gänget klart som skall åka och rädda Asgard.

Surtur - Hela och Grandmaster

Waitit gör något med filmen som skiljer sig helt från de tidigare filmerna som tar allt på alltför stort allvar. Thor: Ragnarök är en komedi som skrattar åt sig själva och alla klicher som finns i genren och undviker brilljant att bli en parodi. Chris Hemswort är verkligen rolig i filmen och Tom Hiddleston charmerar med sin stil. Även Mark Ruffalo är riktigt kul när han är helt borta efter att ha förvandlats från Hulk till Bruce Banner. Cate Blanchett är också riktigt underhållande i sin roll som Hela som bara vill ha det som hör henne till.

Äntligen har vi en superhjältefilm som bjuder på actionscener som inte håller på i all evighet och även om de mot slutet börjar kännas litet långtråkiga så förstör de inte njutningen av att se denna film. Waititi har gjort en underhållande film med god tempo och rymdopera som får en att se fram emot nästa film.

4 av 5 stjärnor

PS Gå inte ut från biografen innan alla texter är slut. Riktgit till slut väntar en riktig överraskning.

Les Aventures Extraordinaires D'Adele Blanc-Sec av Luc Besson

The Extraordinary Adventures of Adèle Blanc-Sec (2010)
Genre: Fantasy, Äventyr, Mumier, Komedi
Längd: ca 102  min
Regissör: Luc Besson
Manus: Luc Besson, Baserar sig på Jacques Tardis tecknade serie
I rollerna: Louse Bourgoin, Mathieu Amalric, Giles Lellouche, Jean-Paul rouve, Nicolas Giraud, Laure De Clermont-Tonnere, Serge Bagdasarian
Produktionsbolag:  EuropaCorp, Apipoulai, TF1 Films Production, Canal+
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB

Den franska serietecknaren Jacques Tardi har länge varit ett namn att räkna med när det gäller tecknade serier. Har hör till den kategorin serieteknare som har gjort stora intryck på omvärlden och mig. Hans seriealbum om Adele Blanc-Sec har varit mina favoriter och när hans tecknade serie Putain de Guerre översattes till Finska 2014 som Kirottu Sota! var jag överlycklig. Hör till de bästa tecknade serierna någonsin.

Filmen om Adele och hennes fantastiska äventyr var jag nog och såg på bio men nu när jag hittade den på Netflix tvingades jag ju omedelbart ta mig en titt på den. Berättelsen om äventyraren Adele som egentligen borde vara i Peru men har rest till Egypten för att böka i pyramiderna. Samtidigt kläcks en pterosaurus fram från ett ägg i Paris. De som läst Tardis berättelser märker att här har Besson kombinerat två seriealbum, Adele och odjuret och Mumiernas återkomst. Det som är kul att han gör det i mitt tycke väldigt bra. Första delen av filmen är om flygande ödlan och sedan har vi mumier lösa i Paris och allt flyter smidigt ihop. Likaså Adele och henns systers rivalitet dyker upp här.

En annan sak jag gillar bra här är att Besson faktiskt lyckats återskapa Tardis värld väldigt bra. Personerna ser ut som om de klippts från Tardis serie. Men ensak är litet annorlunda. När Tardi ser på tiden och har roligt med den och dess underligheter ser Besson på tidsepoken med förundrand. Som när flygödlan flyger över Paris i månskenet.

Men sist bör sägas att detta är nog en fantastisk film där det enda man litet stör sig på är de digitala effekterna. Men detta skall inte skrämma bort en. Filmen är väldigt underhållande och väl värt ett besök.

3 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Fängelsescenen är Besson/Tardi när de är som bäst. Fantastiskt.

Ukonvaaja - Dokumentär. Filmrecension

Ukonvaaja (2016)
Genre: Dokumentär, Mytologi, Kalevala, Finsk fornhistoria
Längd: ca 88 min
Regissör: Tuukka Tähti
Manus: Jenna Ruisaho, Tuukka Tähti, Miika Viitanen
I rollerna: A. W. Yrjänä, Antti Lahelma, John Björkman, Juha Ruhonen, Juha, Pentikäinen
Filmen på IMDB
Filmens hemsida: http://ukonvaaja.fi/



Jag var på bio i går och såg på en dokumentär som jag velat se sedan jag såg trailern. Efter som jag alltid varit en vän av mytologier etc så såg jag här en chans att få se något om den finska forntron.

Man har ju läst Kalevala och allt möjligt annat men här kom nog en hel del intressanta saker som i alla fall jag inte kände till. Jag har känt till att det finns två olika tolkningar av Kalevala. Den gamla och sedan den nya som man mest känner till. Men att den nya skrevs att vara engudig det visste jag inte. Det gamla ursprungliga Kalevala manuskriptet hade många gudar i sig. Men Elias Lönnroth tog en del konstnärliga rättigheter och skrev den på det viset klassiska epos skulle skrivas i slutet på 1800 talet.

I gamla finska myten hade människan 3 själar. Anden, Naturen och SJälv. Där anden var den delen som försvann från kroppen när man dog, Naturen som var den delen som gav det man behövde för att överleva, Skörd, byte, skydd. Själv var den delen som bestod av vad man var och kunde skapa släkten etc. Detta var de tre kapitlena i dokumenten.

Här går vi också igenom alla de kända finska gudarna, Ukko, Akka, Vellamo Tapio, Tapiotar och även björnen. Intressant hur attityden till björnen ändras när man övergår från samlarkulturen till jaktkulturen till agrarkulturen.

Detta är en intressant dokumentär som väl är värd ett besök. Man ser tyvärr att det varit amatörer bakom en massa saker ty ljudkvaliteten är ibland litet dålig. Bildkompositionen litet otydlig och ibland tar musiken över naturen och pratet men när man väl vänjer sig så är allt helt OK. A. W. Yrjänä som berättare och reseledare är mycket kul och hans litet amatörsätt gör hela filmen rätt så mysig.

3 ½ stjärna av 5 möjliga.

　

PS. På deras hemsida kan man köpa DVD:n och BlueRay skivan och den har engelsk text.

　

　

　

EPUT-Elokuva - Dokumentär recension

EPUT (2016)
Genre: Dokumentär, Musik, Inhemsk, Punk
Längd: ca 105 min
Regissör: Saku Pollari
Manus: Saku Pollari
I rollerna: Martti Syrjä, Pantse Syrjä, Juha Torvinen, Aku Syrjä, Sami Ruusukallio, Mikko Saarela, Mikko Nevalainen
Produktionsbolag: Aito Media
Distribution: SF Film Finland Oy
Filmen på IMDB

Eppu Normaali hör till den Finska Rockmusikens stora band. Man kan väl kalla dem en av de stora giganterna. Bandet som startades 1976 och efter ett par år blev en del av det kollektiva minnet inom Finsk Rockmusik. Det finns väl ingen som inte någonsin har hört talas om Eppu Normaali på något sätt.

Nu har de då äntligen kommit en dokumentär som tar oss på en resa genom deras karriär ända från bröderna Pantse och Martti Syrjäs barndom tills dessa dagar.  På ett livligt sätt berättat och dramatiserat är detta nog en av de bästa Rock dokumentärerna som gjorts på finska band. Allt från storebror Pantses pansarvagn "Marttidödarmaskinen" till slutet där de bjuder på en jättekonsert på Ratina stadion tillsammans med Tammerfors Filharmonier har dokumentären en röd tråd och den hoppar inte från ställe till ställe.

Bröderna Syrjä har varit de som varit mest i rampljuset men i den här dokumentären får även resten av bandet; Kusinen Aku Syrjä, gitaristen Juha Torvinen som basisterna Mikko Saarela, Mikko Nevalainen och senaste nykomlingen Sami Ruusukallio en framträdande roll.

Jag ser Eput som en ärlig dokumentär där alla får komma fram med sina goda och dåliga sidor. Pantses perfektionism, Marttis alkoholbekymmer. Jag tror att orsaken till att bandet funnits så länge är väl att alla vet varandras fel och brister och kan leva med dem får vi fram ett band som skrivit något av de bästa inom finsk popmusik.

Mina klart favoritskivor är skivorna Maximum Jee Jee och Akun Tehdas. Även om jag ganska ofta nuförtiden spelar deras debutvinyl Aknepop också. Som en vän sa efter filmen; Eput är mera än en dokument om bandet Eppu Normaali, det är en dokument om en grupp vänner och bröder som alltid velat göra något och på samma gång njuta av livet. Kart bästa dokument jag sett så är långt i år.

4 stjärnor av 5 möjliga.