Aquaman Recension

Aquaman (2018)
Regissör: James Wan
Manus: David Leslie Johnson-McGoldrick, Will Beall. Baserar sig på Aquaman av Mort Weisinger och Paul Norris
I rollerna: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Dolph Lundgren, Yahya Abdul-Mateen II, Nicole Kidman, Temuera Morrison, Tainui Kirkwood, Tamor Kirkwood, Ludi Lin
Musik: Rupert Gregson-Williams
Filmfotografi: Don Burgess
Klipp: Kirk Morri
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, DC-Comics, Superhjältar
Längd: ca 143 min
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, DC Films, The Safran Company, Cruel and Unusual Films, Mad Ghost Production
Distribution: Warner Bros. Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1477834/
Officiella hemsidan https://www.aquamanmovie.com/

Vi har i år haft möjlighet att se en hel del superhjältefilmer. Och sista för det här året dyker upp i form av Aquaman. DC filmerna har ju som känt inte varit så vidare värst bra om vi nu räknar bort Wonder Woman (Märkte just att jag inte skrev eller postade min recension av Wonderwoman) och Justice League. Men annars har man inte haft stora förväntningar på några av DC Extended Univers filmerna. Men det att James Wan har tagit över spakarna i den här filmen så fick mig nog litet intresserad. Aquaman är ju ändå en av de klassiska hjätarna i DC Comics världen och har ju funnits ända från början av 1940 talet. Den animerade serien från 1960 (som i den här filmen även har ett par hänvisningar till) gjorde så att Aquaman blev känd världen över.

Aquaman när han är som coolast. Direkt ur duschen

Nå i alla fall. Filmen börjar med att vi träffar Tom Curry på den isolerade fyren där han lever för sig själva med sin hund. När han sedan ser en skadad Atlanna vid strandklipporna och räddar henne blir de kära och får en son som döps till Arthur. (liksom en pojke som hittar ett svärd i en sten). Arthur som vi träffat redan ett par gånger i Batman v Superman: Dawn of Justice och i Justice Leaque lever ett lugnt liv tillsammans med sin far när Prinsessan Mera dyker upp och ber honom stoppa hans halvbror Orm som vill ta över havets kungadöme.

Arthur har inget val när Orm utlyser krig mot mänskligheten som bor på ytan och plötsligt är Arthur tillsammans med Mera på äventyr runt om i världen och i Atlantis för att hitta Tridenten som tillhörde Atlantis första härskare. Med den i sina händer kan Arthur göra krav på tronen i Atlantis och bliva havets härskare.

OK. Hur man än vrider och vänder på steken så är Aquaman en underhållande och trevlig film som man trivdes att se på. Det är svårt att tro när man ser hurudan löjlig idé hela Aquaman är. Men Wan har funnit en väg som lyft hela materialet till en helt nyt nivå. Fantastiska scener och bilder gör att den är underhållande.  Här finns häftiga action scener som är filmade med otrolig idérikedom visuella upptåg som ser ut som tavlor. Jag talar om en scen där de tillsammans med en röd fackla dyker ner i havets djup och är omringade av havsodjur från H.P. Lovecrafts mardrömmar.

James Wan vet att det här är en löjlig karaktär så han låter Jason Momoa spela ut allting med överdriven kraft och Momoa har verklig screencharm som får en att tro att han är Atlantis kung. Wan har helt fräckt tagit allt från alla stora blockbuster filmer från senaste årtionden och ympat in delar i Aquaman. Här finns Indiana Jones, Pacific Rim, Sagan om Ringen, Avatar och en massa andra saker. Det märkvärdigaste är att allting verkligen fungerar under hela filmens gång.

Något negativt då. Black Manta lever inte upp till mina förväntningar. Manuset är uruselt och ibland finns det för mycket av allt. Dialogen är helt otroligt barnslig ibland. Men Prins Orms orsaker till krig mot ytan är logiskt och att få se Dolph Lundgren rida på en sjöhäst är ju också värt besväret. Men ändå är detta en film som kan kallas till POPCORNFILM för hela slanten. Till sist och slut, en film som har en bläckfisk som spelar trummor kan inte vara dålig. För att inte tala om att här finns Sjöhästar som gnäggar och Hajar som ryter. Hell Yess


3 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS. Min fru hatade den här filmen. Hon sade att hon fick bara huvudvärk och önskade att den tagit slut efter ca 1 timme.

Spider-Man: Into the Spider-Verse Recension

Spider-Man; Into the Spider-Verse (2018)
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman
Manus: Phil Lord, Rodney Rothman (Berättelse Phil Lord). Baserar sig på Spider-Man karaktären skapade av Stan Lee, Steve Ditko. Miles Morales är skapad av Brian Michael Bendis och Sara Pichellis
I rollerna: Shameik More, Jake Johnson, Hailee STeinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Lily Tomlin, Luna Lauren Vélez, John Mulaney, Nicolas Cage, Liev Schreiber
Musik: Daniel Pemberton
Klipp: Robert Fisher Jr
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, Spider-Man, Superhjältar
Längd: ca 117 min
Produktionsbolag: Columbia Pictures, Sony Pictures Animation, Marvel Entertainment, Arad Productions, Lord Miller Productions, Pascal Pictures
Distribution: Sony Pictures Releasing
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4633694/
Officiella hemsidan http://www.intothespiderverse.movie/

Sony har gett ut en hel del Spider-Man filmer där några inte varit intressanta alls. OK. Medger att den senaste Spider-Man filmen var riktigt bra och hans medverkan i MCU har varit riktigt lyckade. Men Sonys egna Spider-Man filmer har stagnerat den senaste tiden. Men nu dyker det plötsligt upp en film som jag inte tänkte fara och se på alls. Den är ju ändå animerad men en kommentar på Twitter fick mig intresserad.

Att försöka förklara berättelsen i Spider-Man. Into the Spider-Verse är rätt så knepigt för den har så högt tempo och gigantiska referenser till allt möjligt. Men filmen börajr med att Peter Parker försöker deaktivera en jättelik partikelaccelerator (eller dylikt) som är byggd av Kingpin. Miles Morales som även i misstag blivit biten av en Spindel blir vittne till en tragedi. Detta är inledningen och när sedan en misslyckad medelålders Peter Parker och svartvita Spider-Man Noir dyker upp lär vi oss att partikelacceleratorn har öppnat en port till alternativa världar. Nu måste alla dessa alternativa Spider-Mans slå ihop sig för att stoppa Kingpin och alla skall kunna bege sig iväg till sina egna universum innan det är försent.

Låter komplicerat eller hur. Men denna film är väldigt smart. Även om det inte behövs så litar filmen på att vi känner till Spider-Man. I en kort presentation av Peter Parker får vi reda på allt det som skett i de andra Sonys filmerna, Kyssen med Mary Jane, tågscenen från Spider-Man 2 och mycket annat. När sedan filmen kommer igång och vi lär oss känna huvudpersonen Miles Morales så  var jag helt såld. I filmen finns 6 olika versioner av Spider-Man. Här finns animebaserade Peni Parker, Spider-Man Noir, Spider Gwen Stacy alias Spider Women och Peter Porker alias Spider-Ham. (Ja det finns en Marvelbaserad Spindel Gris också). Så otroligt bizarrt och konstigt som det låter, allt fungerar helt perfekt och smälter in i filmen.

Från vänster: Miles Morales, Peter Parker, Gwen Stacy, Spider-Man Noir, Peni Parker, Peter Porker

Men det överlägset bästa är att filmen verkligen fokuserar på Miles Morales och hans förvandling till Spindelmannen. Morales är kanske en av de karaktärer i Spider-Man världen som är lättast att relatera till.  Hans önskan att skapa sin egen identitet från sin far och frustrationen över att han inte behärskar sina nyfunna krafter gör att det känns rätt helt enkelt. Det viktigtaste med Spindelmannen är ju alltid varit; "Spindelmannen kan vara vem som helst. Även jag." Vi är alla våra livs egna superhjältar.

Visuellt är Spider-Man: Into the Spider-Verse ett mästerverk. Varja bild är som en serieruta och fylld med oändliga skämt som gör att filmen kan ses om och om igen. Saker som ibland sägs utan någon kontekst har det plötsligt några scener senare. T.ex Bagel. :) Skall man se en superhjältefilm i år skall man se denna film. Vill man se två filmer kan man se den här på nytt.


5 stjärnor av 5 möjliga

PS. Det finns en kul postcredit scen med en resa tillbaka i tiden.

PSPS. Detta är en  helt fantastisk julsång.

Mortal Engines - recension (film)

Mortal Engines (2018)
Regissör: Christian Rivers
Manus: Fran Walsh, Philippa Boyens, Peter Jackson (baserar sig på Philip Reeves bok Mortal Engines sv. De vandrande städerna)
I rollerna: Hugo Weaving, Hera Hilmar, Robert Sheehan, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide, Stephen Lang
Musik: Junkie XL
Filmfotograf: Simon Raby
Genre: Science Fiction, Äventyr, Dystopi
Längd: ca 128 min
Produktionsbolag: WingNut Films, Media Rights Capital Universal Pictures
Distribution: Universal Pictures
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt1571234/
Officiella hemsidan https://www.mortalengines.com/

Först skall jag medge att jag inte läst böckerna. Har tänkt det många gånger men det har inte blivit av. Kanske man nu kunde försöka läsa en av böckerna i alla fall.

Efter en gigantisk katastrof har jorden förändrats helt och världen härskas av gigantiska städer på larvfötter som slukar i sig småstäder. Premisen på denna film är helt fantastisk. När Tom, en historiker från staden London, stoppar ett mordförsök på Thaddeus Valentine, en ledande figur i Londons societet, blir han istället för att få medalj utkastad i vildmarken. Tillsammans med Hester, hon som försökte mörda Thaddeus, beger sig de båda ut på en resa genom vildmarken. Hester delar mörka hemligheter med Thaddeus och Tom blir mer eller mindre indragen i något han inte riktigt har aning om.

Mortal Engines öppnar med en kort förklaring om hur allt ligger till för att omedelbart dyka in i en actionscen. Den stora staden London jagar små städer och hela scenen är helt fantastisk med dessa Steampunk maskiner med sina långa rykande skorstenar och man skulle gärna besöka dessa städer. Nu ser man endast en del korta glimtar här och där.

London

Det är egentligen ganska kul att fundera på varför Peter Jackson har bestämt sig för att ta sig an denna bokserie. Det verkar som om böckerna innehåller en hel massa världbygg och på något vis påminner om Sagan om Ringen. De små personerna står emot en stor värld och dess maskiner. Problemet här verkar vara regissören Christian Rivers. Det här är hans första film och även om han jobbat med special effekter är detta med personregi något han borde jobba på. Fast mest verkar det som om han fått ett mycket uruselt manus att jobba med och allt är fokuserat på specialeffekterna och inte på personerna. Alla skådespelarna kastar fram text och förklaringar och det blir ingen ordning och reda på detta. Ibland vet skådespelarna inte om de är med i en komedi eller action film. Mera än så är väl att personerna känns avlägsna och man reagerar inte på något vis om någon har en chans att personen kanske dör. Det är kanske ironiskt att den personen man har mest sympatier för och är mest mänsklig är en "Odöd Robot Zombie".

Men vyerna är fantastiska och specialeffekterna är det som håller filmen igång. Finns det något anna prositivt kanske någon undrar. Jo Rivers drar inte ut på actionscenerna alltför mycket och  under filmens gång fick jag inte känslan av att jag kanske borde gå och köpa mera popcorn så jag inte somnar.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

PS köpte nyligen hela serien som E-böcker och skall läsa i alla fall en av dem så fort jag bara hinner.

Ylpeän miehen varjo - Lännen Korkeajännitys nr 1/1973

Det finns vissa tidningar som har levt med mig väldigt länge. Ända sedan man var barn. Av dessa tidningar är en hel del finska. Efter det att vi flyttade till Ekenäs och Jägarbacken och man blev bekant med finskspråkiga barn. Med detta blev jag bekant med de finska serietidningarna, Tex Willer, Korkeajännitys i alla olika former och mycket annat. Har den senaste tiden igen börjat samla på en del av dessa tidningar och tänkte skriva en kort juttu varje gång jag köpt tidningar.

Börjar med det första numret av Lännen Korkeajännitys som publicerades 1973. Denna tidning som skulle göra det för westerntidningarna som Krigskorkeajännitystidningarna gjorde före det var en av mina favoriter. Har alltid älskat dessa Westernberättelser.

Ylpeän miehen varjo
Lännen Korkeajännitys 1/1973
Originalets titel; Gang Busters cowboy Picture Library 446 (1962)
Tecknad av Jesus Blasco
Buck Jones äventyr

Berättelsen börjar med att vi ser ett tåg som rånas av Larsons släkt. Sheriffen Buck Jones råkar rida i närheten och hör explosionen och skottlossningen och rider dit men banditerna har flytt förutom en, som lägger sig i bakhåll. Buck blir skjuten och räddas av Kruger och hans dotter. Kruger har något i sitt förflutna han inte vill taga upp. Men de bosätter sig i ett hus som sedan Larsons gäng vill ha tillgång till.

Berättelsen är kul i sig sjävla och har som i många av dessa tidningar, ett slut där någon lärt sig något. Problemet här är att Buck Jones blir väldigt ofta för att vara en hjälta skjuten. Oftast snuddar kulan vid pannan och han är medvetslös och skurkarna bryr sig inte om att kolla att han säkert är död. Sedan när det behövs i storyn så träffar de aldrig.

Pärmbilden som är tecknad av Jordi Penalva är helt fantastisk. Man blir på så gott humör när man ser den och tyvärr är det så att pärmbilden är bättre än själva berättelsen. Även om den inte är dålig i sig själva. Fast så har det ju alltid varit med dessa tidningar.

Ylpeän miehen varjo är en bra inledning på denna Western Högspänning. Mera läser jag här under vintern.

Spaceman of Bohemia - Jaroslav Kalfar

Spaceman of bohemia
Författare: Jaroslav Kalfar
Förlag: Little, Brown
Utgivningsår: 2017
ISBN: 9780316273404 (e-book)
Sidantal: 288
Språk: Engelska
Recensionsformat: E-pub
Genre: Science Fiction, Historia, Drama
Författarens hemsida: http://jaroslavkalfar.com/

Jakub Procházka lever i Tjeckien i en nära framtid. Han älskar att få leva i lugn och ro med sin fru Lenka och hans jobb som professor i Astrofysik. Men när han blir underligt nog valt att bliva den första Tjeckiska rymddman säger han ja. Ett mystiskt moln som döpts till Chopra av astronomer i Indien har börjat förtära sig själva och efter fem misslyckade försök att undersöka molnet erbjuder tjeckien sin service. JanHus1 med Jakub Procházka ombord skickas iväg på denna 8 månads färd att undersöka detta mystiska moln som färgat natthimlen från svart till lila.

Detta är då grunden på denna bok. Men Jaroslav Kalfar lämnar inte allt här. Boken börjar med att Jakub är redan i rymden och i olika tillbakablickar lär vi oss om hans barndom, Far och mor och farföräldrarna och hans realtion med sin hustru Lenka. När han sedan börjar prata med en spindelliknande varelse som han döper till Hanuš börjar man sakta undra om Jakob hallusinerar. Ju närmare han kommer Chopra dess mera verkar hans psyke börja svikta.

Jag bara gillade boken. Detta är nog en bok som står eller faller på huvudpersonen. Men dess mera vi lär oss om Jakub och hans familj lär vi oss också en del av Tjeckiens historia. Landets haltande steg från Kommunism till kapitalism.Jakobs kärlek till Lenka är det som driver honom och hans dröm om att få barn. Det han funderar över är väldigt vardagliga saker och hemligheten med Chopra är riktigt lyckad. För att inte tala om varför har just Jakub valts att åka iväg på denna resa.

Boken är nominerad till Arthur C Clarke priset 2018. Köp boken och läs den. Jag tror inte ni ångrar detta. Läste den själv som E-bok och tog mig inte länge att komma igenom den. Vissst har boken en del problem. Vissa saker skrivs kanske litet korkat för någon som läst science fiction länge men de stör på inget vis läsnjutningen.

4 stjärnor av 5 möjliga

Köp boken på Bookdepository, Amazon, Indiebound, Adlibris

Avengers: Infinity Wars - Recension

Avengers: Infinity War (2018)
Regissör: Anthony Russo, Joe Russo
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely
I rollerna: Robert Downey Jr., Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Benedict Cumberbatch, Don Cheadle, Tom Holland, Chadwick Boseman, Paul Bettany, Elizabeth Olsen, Anthony Mackie, Sebastian Stan, Danai Gurira, Letitia Wright, Dave Bautista, Zoe Saldana, Josh Brolin, Chris Pratt, Karen Gillan,, Josh Brolin

Musik: Alan Silvestri

Filmfotograg: Trent Opaloch

Genre: Science Fiction, Tecknad Serie, Marvel, Superhjältar
Längd: ca 149 min

Produktionsbolag: Marvel Studios

Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures

Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4154756/

Officiella hemsidan http://marvel.com/movies/movie/223/avengers_infinity_war

 

 

Den 1 maj 2008 kom första Marvel filmen Iron Man och i post-credit scenen där så träffade Stark chefen för SHIELD Nick Fury. Han sade att han hade ärende gällande Avenger protokollet. Nu 10 år senare har vi en film som vi alla, som följt med Marvels Cinematic Universe, väntat på. Infinity War. Här har vi jordens mäktigaste hjältar, The Avengers, som slår sig ihop med Doctor Strange, the Guardians of the Galaxy, Spider-Man, Black Panther. Mot sig har de den överlägset bästa skurken som MCU någonsin skapat.

 

Thanos

Filmen är två och en halv timme lång och redan från det att filmen startar tills dess slut görs vi helt medvetna om att nu ser vi något vi inte sett tidigare. En händelse direkt i början får oss att inse att ingen går säker när det gäller Thanos. Alla karaktärer har vi lärt oss känna under en hel del filmer och ingen av dem känns som statister. En del har litet mindre att göra än andra men de finns här och spelar en roll i berättelsen. Ganska snart inser vi att Thanos är mycket farligare än Malekith, Ronan the Accuser, Ultron eller Hela. Vi har en person med agenda och kraft. Ibland är Infinity War t.om så mörk att man tror det är en DC film det handlar om.

 

Som vi lovats tidigare är Avengers: Infinity War en film om Thanos. Denna Titan som vill radera hälften av universums invånare har en orsak och filmen försöker få oss att förstå varför. Josh Brolin gör nog ett gått arbete med att återspegla den smärta Thanos måste utstö när han tvingas offra saker och ting för att nå sitt mål. Hans döttrar Gamora och Nebula har faktiskt en större roll än vad jag tänkte i denna film och vi får se en kort glimt från Gamoras barndom och vad hon måste genomgå. Att Guardians of the Galaxy faktist tar en stor del av filmen är ju riktigt roligt. Mötet med Thor och Guardinas är riktit roligt och man skrat högt åt deras förehavanden. För att inte tala om Groot som vuxit upp och kommit i tonåren, med allt som detta för med sig.

 

 

Det är ju riktigt otroligt hur fint alla bitar i MCU passar ihop i filmen. Om det är så Bruce Banner som försöker komma underfund med vad som sker i världen efter att varit Space Gladiator Hulk de senaste åren. Stark och Doctor Strange ryker ihop med sina egon eller Guardinas som möter Avengers. Detta gör att ibland känns det som om man desperat försöker sy ihop vad som lovats oss och sen hur filmen vill överraska oss. Filmen försöker fylla allas förväntningar. I bland lyckas de över förväntningarna och ibland bara litet. Även om jag nog gärna sett litet mera av Spider-Man. Tom Holland gör en riktigt bra roll och hans Spider-Man roll är nog den bästa Spindelmannen till dags dato.

 

Här finns en del överraskningar som t.ex Peter Dinklage, och en scen när Thor får sin nya hammare. Det är så mycket som pågår i denna film att när den sen slutar så kan jag förstå några av de personer som gick ut ur biografen utan att föstå vad som skedde. (filmen slutar i en "cliffhanger" så vi får vänta ett år på Infinity War del 2). Men har men läst Infinity War seriena får man nog litet mera ut av denna film, även om SPOILER ALERT, inte Death finns med i filmen. Hon spelar ändå en mycket stor roll i den tecknade versionen. Men Thanos agenda är riktigt lyckad ändå

 

Läste någonstans på twitter skulle man lägga ner MCU sagan nu skulle det vara ett helt OK sätt att sluta. Fast glad skulle man inte bli. Jag gillade filmen och mitt tycke för den här filmen stek bara mera och mera under tiden jag skrev denna recension så vill nog gärna se den en gång till.

　

4 av 5 stjärnor.

 

PS. Det finns bara en post credit scen i denna film men den är absolut värt att stanna och se den.

 

International Tabletop Day 2018

International Tabletop Day 2018

 

Lördagen den 28.4.2018 mellan kl. 10-18 hålls i Fotocentrum Raseborgs utrymmen på Köpmansgatan 9 i Karis ett årligt återkommande evenemang som går under tittlen International Tabletop Day. (internationella brädspelsdagen).

 

 

Under dagen hålles Galleriets dörrar öppna i ca 8 timmar och allmänheten är välkomna in och spela brädspel eller så komma in och titta på när andra spelar och prata om allt möjligt kul som är på gång. Man kan även komma in och titta på Ulla Shemeikas fantastiska fotoutställning Heliga platser. Brädspel har ju blivit väldigt populära de senaste åren och detta är ett internationellt försök att återuppliva brädspelsintresset. Det är alltid roligt emellanåt om familjen, vänner och andra intresserade kan tillsammans samlas runt ett bord och fördriva några timmar med att spela och umgås. Vill man vara extrema brädspelare lämnas mobilen i rockfickan när man kommer in. :)

 

Detta är det sjunde året som detta evenmang ordnas. ITTD är en perfekt dag att Nörda sig och bota det där lilla som kliat i kroppen under en tid. Det där där man gärna vill göra något man inte gjort på väldigt länge. Brädspel är ett underbart sätt att få nya vänner, få fantastiska upplevelser och annars bara sitta med vänner och prata.

 

 

Välkommen på besök.

 

Evenemanget arrangeras i samband med

Raseborgs Science Fiction och Fantasy klubb

och

Fotocentrum Raseborg Valokuvakeskus rf.

 

 

 

 

Fruktan är mitt vapen - Alastair MacLean

Fruktan är mitt vapen (1961)

Författare: Alastair MacLean

Översättare: Sven Hallén

Originalets titel: Fear is the Key

Förlag: Forum

Utgivningsår: 1969 Denna pocketbok tryckt 1975

ISBN: Ingen ISBN på denna bok.

Sidantal: 266

Språk: Svenska

Recensionsformat: Pocket

Genre: Spänning, Action, Spion, Agent, Äventyr

Författarens hemsida på Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Alistair_MacLean

　

När jag var så där en 14-15 älskade jag att läsa Alastair MacLeans böcker. Bl.a HMS Ulysses var en av mina favoritböcker. Den enda som inte var science fiction eller fantasy. Tänkte här för en tid sedan att jag borde läsa hans böcker på nytt och se vad det var som gjorde dem så spännande. Hittade på Emmaus loppis två böcker av honom. Fruktan är mitt vapen och Örnnästet. Så tänkte jag börjar med den här och kanske läser Örnnästet senare.

 

"I en amerikansk rättssal börjar denna raffinerade och dubbelbottnade änventyrsroman. Den anklagade John Talbot rycker till sig en blond flicka som sitter bland åhörarna och med henne som skydd skjuter han sig ut ur den fullsatta salen. hans gisslan tvingas följa honom till det magnifika amerikanska gods som är hennes eget hom och därifrån till ett oljetorn mitt ute på Mexikanska golfen, där också den stora demaskeringsfinalen äger rum.
Fruktan är mitt vapen har det andlösa tempo, den hårdföra spånning och den torra humor som läsaren vant sig vid att finna i alla Alastair MacLeans äventyrsromaner."

 

Har ett vagt minne av att jag läst boken men det jag är säker på är att jag såg filmen med Barry Newman som John Talbot, John Vernon som Vyland, Ben Kingsley som Royale och Suzy Kendall som Sarah Ruthven. Filmen börjar med en klassisk början på 1970-talets biljakt med en Ford Gran Torino Sport. Och som ung man 1973 så är detta ju det enda som behövs. Men tillbaka till boken.

 

Boken inleds 1958 med att John Talbot väntar på meddelande från sin bror Peter och Johns fru och son. De är på väg från Colombia och har något mystiskt i lasten. Planet skjuts ner och alla omkommer. Efter detta är vi plötsligt i en rättsal i USA och John flyr med en gisslan. De hamnar efter en del om och men på X 13, en oljeplattform i den Mexikanska Golfen. Där redes allt sakta men försiktigt upp.

 

Handlingen utreds sakta men försiktigt och inga egentliga överraskningar kommer. Läsaren vet hela tiden vartåt berättelsen bär. Men MacLean bjuder på en underhållande resa. Texten flyter och handlingen drar in en. Här har vi inget litterärt mästerverk men en väldigt rolig resa där action och ställen byts ut med en hisnande fart. Karaktärerna är stereotypiska för den tiden och bryr man sig inte om detta har vi en bok man lätt läser på en kväll.

 

3 1/2 stjärna av 5 möjliga.

 

 

PS Måste väl nog läsa Örnnästet nu. Läste boken någongång i mitten av februari 2018

　

Pacific Rim Uprising - Recension

Pacific Rim - Uprising (2018)
Genre: Science Fiction, Fantasy, Robots, Action
Längd: ca 111 min
Regissör: Steven S. DeKnight
Manus: Emily Carmichael, Kira Snyder, Steven S. DeKnight, T.S. Nowlin
I rollerna: John Boyega, Scott Eastwiid, Jing Tian, Cailee Spaeny, rinko Kikuchi, Burn gorman, Adrian Arjona, Zhang Jin, Charlie Day
Musik: Lorna Balfe
Filmfotograg: Dan MIndel
Produktionsbolag:  Legendary Pictures, DDY
Distribution: Universal Pictures
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt2557478/
Officiella hemsidan: Universal Pictures

Jag älskade Pacific Rim filmen. Min recension här. Jag hade nog stora förväntningar när jag fick höra att man gör en fortsättning. Större robotar och mera monster som man ger stryk åt. Kan inte gå fel, tänkte jag. Men hade jag rätt? Guillermo del Toros första film var en Kaiju film där han blåse liv i det mesta som man annars inte kan tänka sig lyckas. Så nu har vi då Steven S. DeKnight som tagit över spakarna.

Pacific Rim - Uprising tar över några år efter att Pacific Rim slutat. Jake Pentecost (John Boyega) gör affärer med gammal Jaeger tech och träffar i misstag på Amara (Cailee Spaeny) som har byggt sig själva en Jaeger från reservdelar. Inte bara vilken Jaeger som helst utan en som bara klarar sig med en pilot och kan rulla ihop sig till en boll och heter Scrapper. :) Jake som är son till i förra filmen avlidna Idris Elbas karaktär Stacker har gett upp sin karriär som Jaeger pilot för att istället leva i utkanten av lagen. Men efter en del omständigheter blir han och Amara arresterade och han finner sig tillbaka i sitt gamla liv som Jaeger pilot och utbildare. Detta mer eller mindre tack vare sin syster Mako (Rinko Kikuchi).

Scott Eastwood, John Boyega, Cailee Spaeny

Tillbaka i Pan Pacific Defense Forces nya Kinesiska högkvarter återförenas Jake med sin gamla parter Nate Lambert (Scott Eastwood (som bara börjar se ut som sin far mera och mera)) och vi får veta att de inte skildes åt som goda vänner. Nu skall de då utbilda nya Jaeger piloter tillsammans. Samtidigt håller Shao Corporation och deras chef Mrs. Shao (Tian Jing) och hennes högra hand Newt (Charlie Day) på att skapa nya Jaegers som kan styras på distans och detta igen gör att Jake och hans vänner ser ut att bli arbetslösa. Inga Kaijun har setts på länge med detta är på väg att ändra sig. När sedan en okänd Jaeger dyker upp och börjar förinta så vet vi att något är på gång och plötsligt så dyker det upp en del Kaijun från havet.

Men är den här filmen något bra då? Ja den är en sån där medelmåttlig film som man njuter av när man ser den men efter det så vill man nog helst glömma den. (kanske det är därför som det tagit så länge för mig att få den här recensionen färdig). Boyega har en naturlig charm som man sett redan i Star Wars filmerna och hans karisma hindrar helt att Jake blir en tråkig figur man bara blir irriterad på. Det samma kan nog inte sägas om Clint Eastwoods son. Även om han är lika cool som sin far är saknar han helt nån form av karisma som skulle hålla upp hans karaktär.

Man siktar också en hel del fokus på Amara och de andra nya rekryterna och detta får en att se den här filmen som en sorts Next Generation film. Så när dessa nya rekryter sedan skall ta sig an Den Slutgiltiga Striden som skall Rädda Mänskligheten blir den här filmen som en tonårs fantasi som slutar i Japan och på Fuji. Ibland får man en känsla av att man försökt göra en Transformers film och på det viset måste jag säga att jag hellre ser på den här filmen än en Transformers film. Mest är det nog tack vare just Boyega och även Spaeny som gör filmen sevärd men även enkort stund är Charlie Day mycket bra i denna film.

Jaeger Kicks Kaiju Ass

Vill man se en film där jätterobotar sparkar Gozilla liknande monster i baken och förstör städer när de gör det så är det här en riktigt underhållande film. Men annars kan man nog lämna den osedd. Tror i alla fall inte att det här är en film man gärna ser på Netflix eller dylikt. Skall upplevas på stora duken.

2 1/2 stjärna av 5 möjliga

Shape of Water - Recension

Shape of Water (2017)

Genre: Fantasy, Science Fiction, Drama

Längd: ca 123 min

Regissör: Guillermo del Toro

Manus: Guillermo del Toro, Vanessa Taylor

I rollerna: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Doug Jones, Michael Stuhlbarg, Octavia Spencer

Produktionsbolag: TSG Entertainment, Double Dare You Production

Distribution: Fox Searchlight Pictures

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5580390

Officiella hemsidan http://www.foxsearchlight.com/theshapeofwater/

　

Guillermo del Toro är en underlig filmregissör. Det spelar ingen roll vilken film av honom man ser på så har de alla någon gemensamt. Ett hjärta. Ett stort hjärta som slår för kärleken för just det han gör. Allt från Cronos och Mimic till The Devil's Backbone, Hellboy, Pans Labyrinth och en film jag gillade Pacific Rim har ett stort hjärta där han vet exact vad han gör med sina filmer. Men Shape of Water är överlägset hans vackraste film där del Toro hoppar in i kärleksfilmens värld. Allt från kärleken till gamla musikaler, till 1950-talets skräckfilmer a'la Creature from the Black Lagoon etc där fokuseringen är på kärleken mellan en stum kvinna och ett havsmonster.

　

Elisa (Sally Hawkins) lever ett helt vanligt liv som städerska på en statlig instans. Livet är rätt så monotomt. Varje dag är likadan där samma saker upprepar sig. Hon ser på musikaler hos sin granne, städar, kokoar ägg och åker buss. Men allt detta förändras när hon träffar på en varelse som hämtas in i laboratoriet. De träffas av en slump men Elisa blir sakta mera och mera fascinerade av denna varelse som torteras av laboratoriets ledare Dr Strickland. Varelsen och Elisa träffas av en slump men deras relationer börjar sakta men försiktigt blomma upp, även om det finns stränga regler.

 

Sally Hawkins och Doug Jones

Det första man lägger märket till när filmen startar är hur visuellt fantastisk denna film är. Med frodiga färger och kraftig 1960'tals design och en cinematograf som älskar vare millimeter på bilden gör detta till en film som blir tidslös. Ibland fick den mig att tänka på Fallout dataspelen. Men även om filmen är otroligt vacker är det inget emot vad skådespelarna är. Alla personer i denna film är helt fantastiska. Här finns inte en endaste en skådespelare som är överflödig. Men det är nog ändå Sally Hawkins och Doug Jones som varelsen som skiner i denna film. Deras kraftfulla kärleksberättelse är hjärtat som driver varje sekund av denna film. Deras tysta kärlek där det endast kommuniceras med kroppsspråk och teckenspråk får en helt att glömma bort att de inte säger ett ord till varandra men ändå förstår man allt.

　

Jag sögs in i berättelsen och plötsligt märkte jag att filmen var slut. Jag glömde t.om att äta mina popkorn och det är sällan detta händer. Gullermo del Toro och Vanessa Taylor har gett oss en uppdaterad klassisk Hollywood film som får en i tårar. En av de vackraste filmer som kommit på länge. Helt fantastisk.

　

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

The Collapsing Empire - John Scalzi

The Collapsing Empire

Författare: John Scalzi

Förlag: Tor

Utgivningsår: 2017

ISBN: 9780765388896 (e-book)

Sidantal: 336

Språk: Engelska

Recensionsformat: E-pub

Genre: Science Fiction, Space Opera, Action

Författarens hemsida: https://whatever.scalzi.com/

 

Tänkte jag skulle läsa så många av dessa Hugo Nominerade berättelser jag har tid med och börjar med John Scalzis bok The Collapsing Empire. Har läst några av hans böcker tidigare. Bl.a. Redshirts, och Old Man's War. Redskirts var en underhållande bok om hur livet är på ett rymdskepp om man inte är en högrankad officer och Old Man's War är en mycket bra bok om en äldre man och hans militära karriär. Men nu till The collapsing Empire.

 

The Interdependency är ett tusen år gammalt interplanetarskt handelsallians. Alla planeter som var medlemmar i denna sammanslutning var för länge sedan sammankoplade med Jorden av en sak som kallas The Flow. En naturlig företelse som tillåter rymdskepp att träda in i en mellanrymd zon. När de sedan är där kan de kringgå snabbare än ljus hastigheter för att resa mellan stjärnor som ligger 10 tals ljusår firn varandra. Sen blir man ju och undra vad kan gå fel och det är detta som ingen frågar.

 

Mänsligheten har skapat hela civilisationer som är beroende av The Flow och dess grynnor där rymdskeppen kan gå in och kliva ur "Strömmen". Planeterna är helt koloniserade på var de finns bland denna grynnor och inte om de är beboeliga eller inte. Resultatet är litet av ett handelsgille där man råkar bå i städer under kupoler, grottor och konstgjord omgivning fullständigt beroende av handel för att få sina nödvändigheter.

 

Problemet med Strömmen är att liksom andra naturliga företelser har de en tendens att ända under tiden så när romanen börjar blir Cardenia kronad till Emperox för hela Interdependency efter hennes far. Hor får reda på att hennes far har i hemlighet finansierat en Flow fysiker som har kommit fram till att alla planeter i The Interdependency kommer att bliva isolerade från Strömmen under det kommande desenniet.

 

Det här är en bok jag blev väldigt förtjust i och läste den nästan i ett sträck. Här finns allt detta som gör Rymd Operan fantastisk. Boken påminner litet om gamla klassiska rymdsagor och ibland har man en känsla av att man läser en modernare version av t.ex Dune. Representanter från olika Nobla hus konspirerar för att få grepp om makten. Även om de håller på att förlora det som gör att de är rika.

 

Det som är kul med den här boken är att den har mycket drag av den värld vi lever i idag. De rika jobbar för att förneka den globala katastrof som är på våg och läste någonstans att The Flow påminner litet om Golfströmmen om alla båtar som reser på havet skulle vara beroende av dessa strömmar och plötsligt skulle de ändra riktning.

 

Här är en bok jag rekommenderar åt alla som gillar just denna sorts av Space Opera med action och konspirationer. Scalzi kommer inte med svar i denna bok. Nej även om boken slutar riktigt bra med en hel del trådändor bundna blir det mycket kvar osvarat och vi väntar med spänning på oktober 2018 när följande del The Consuming Fire kommer ut.

 

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det är just denna sortens böcker som gör att jag älskar Science Fiction.

The Florida Project - Recension

The Florida Project (2017)
Genre: Fantasy, Drama Komedi

Längd: ca 111 min

Regissör: Sean Baker

Manus: Sean Baker, Chris Bergoch

I rollerna: Willem Dafoe, Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Valeria Cotto, Christopher Rivera, Caleb Landry Jones

Produktionsbolag: Cre Film, Freestyle Picture Company, Cinereach, June Pictures

Distribution: A24, Finnkino Elokuvalevitys

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5649144

Officiella hemsidan https://a24films.com/films/the-florida-project

 

The Florida Project har fått sin namn från Disney, ty det var arbetsnamnet på Walt Disney World när det var under planering och byggandet. Berättelsen om några barn som bor i The Magic Castle, ett lågbudgethotell som finns mellan en massa suvernibutiker, familjerestauranger och glasskiosker. Hotellet låter vackert men är allt annat än vad man förväntar sig. Detta lär sig ett brudpar som bokat rum i hotellet på internet. Hotellet har blvit hem för en mängd familjer som hankar sig fram i utkanterna på samhållet.

Moonee (Brooklynn Prince) Halley (Bria Vinaite)

Med en film där Disney World hela tiden är i bakgrunden får vi följa med Moonee, en sex åring som redan lärt sig hur hon kan skaffa sig glass åt sig gratis medan hennes mor Halley desperat försöker hitta medel för att kunna skaffa pengar till nästa veckas hyra. Halley är en fullständigt ansvarslös som förälder men ändå älskar hon sin dotter och jobbar för att Moonee skall ha det bra och detta igen drar henne ännu längre ner i träsket. Även om filmen är rätt så positiv hela tiden finns här verkligt obehagliga scener.

 

Vad som gör denna film helt fantastisk är otroliga skådespelarprestationer. Här finns ingen onödig karaktärer och Bria Vinaite som Halley och Kimberly Prince som Mooneee är helt fantastiska. För att inte tala om Willem Dafoe som gör en av sina bästa roller någonsin, som Hotelldirektören Bobby. Mannen som står bredvid och ser hur barnen, i synnerhet då Moonee hennes vän Scooty (Christopher Rivera) och den nya flickan i grannhotellet Jancey (Valeria Cotto) springer omkring och beter sig som Vi på Saltkråkan eller Alla vi barn i Bullerbyn. Det är sommar och skollov och barnen är barn som inte har några föräldrar som ser efter dem. Den enda som gör det är Bobby och utan att de märker något räddar han dem ibland från farliga situationer.

I filmen som hela tiden har en lätt ton känns det ibland riktigt obehagligt när i det plötsligt sker saker som man inte riktigt önskar. Det finns en scen där barnen leker på några piknik bord och vissa saker sker som de inte ens märker. Där gör Willem Dafoe en fantastisk prestation och regissören Sean Baker låter kameran och tiden gå vilket gör scenen ännu effektivare. När filmen slutar satt jag där med tårar i ögonen. Vilken fantastisk film jag sett.

 

Filmen har ingen annan musik än i början och litet i slutet och detta gör det ännu effektivare. Kool & The Gangs låt Celebration inleder filmen och sedan har vi inget annat än musik från mobiltelefoner etc. När sedan sista scenen med musiken dyker upp och sluttexterna med sin tystnad är jag helt såld.



 

Slutet sen ja. Folk har kritiserat detta att man aldrig får veta hur det går med Mooney och Halley tycker jag detta är styrkan i filmen. Vi ser en glimt in i en värld vi kanske inte vet finns och när sedan slutcenen med flickorna som springer in i Disney World är det som att vi ser hur våra vänner som vi lärt känna en kort stund bara försvinner. Jag vill inte veta hur det går för dem. Jag är bara glad att jag lärde känna dem under denna korta tid. Personligen älskar jag denna film. I mitt tycke ett mästerverk som jag hoppas lever långt in i filmhistorien.

 

5 stjärnor av 5 möjliga.

Joshua Dalzelle - Warship Bokrecension

Warship - Black Fleet Trilogy 1
Författare: Joshua Dalzelle
Förlag: Createspace Idependent Publishing Platform
Utgivningsår: 2015
ISBN: 9781507587317
Sidantal: 320
Språk: Engelska
Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida på Amazon.com:

Ibland när man köper humble bundles dyker det upp böcker av författare man aldrig hört talas om. En sån är Joshua Dalzelle. Han har inte ens en egen hemsida och har skrivit en hel del böcker. Omega Force bokserie och den här Black Fleet Trilogy.

Vi lever i senare delen av 2600 talet och snabbare än ljuset hastigheter har öppnat möjligheten att kolonisera planeter och utforska universum i över hundra år. Mänskligheten har kommit så långt att det inte funnits väpnad konflikt i mannaminnet. När sedan plötsligt ett okänt överväldigat hot dyker upp så är det upp till en kapten och hans skepp att bestämma vad som komma skall.

Detta var en bok som jag blev på något vis positivt överraskad över. Den var rätt så hyfsat skriven och mycket lättläst på min läsplatta. Tempot hölls upp och man byggde sakta men försiktigt upp händelsen till vad som komma skall. Jag har ju som vana att läsa 99 sidor innan jag bestämmer mig om jag läser boken slut eller inte. När jag var på sidan 99 kunde var jag bara tvungen att läsa slut den.

Karaktärerna i boken är rätt så stereotypisk,a med kaptenen på ett gammalt rymdskepp som inte kommer överens med sina förmän, den nya XO:n osv, osv. Men detta är just en sån där bok man kunde se som TV-serie. Vet nog inte om jag kommer att läsa de andra två delarna men detta var en positiv överraskning.

3 1/2 stjärna av 5 möjliga.

PS SPOILER.
Boken slutar precis som man väntar sig. "Allting är på väg att ändras. Efter hundratals år, går mänskligen tillbaka till att kriga". Så vi vet vad som kommer att ske....

Marko Kloos - Angles of Attack Bokrecension

Angles of attack (Frontline #3)

Författare: Marko Kloos

Förlag: 47North

Utgivningsår: 2015

ISBN: E-book 13-9781477828311 Paperback: 1477828311

Sidantal: 352

Språk: Engelska

Recensionsformat: E-pub
Författarens hemsida: http://www.markokloos.com/

 

Köpte en bundle med en hel del böcker och detta var en av den. Boken är 3 delen i Frontline serien som berättar om Andrew Grayson och hans militärkarriär. Den första boken Lines of Departure och andra Terms of Enlistment har jag inte läst så jag hoppade direkt in i den tredje boken. Borde kanske ha börjat från början men så blev det inte nu.

På Jorden krigas det mellan Västra och Östra blocken. Detta krig som påminner om ett världskrig blir avbrutet när något överraskande sker. En avlägsen koloni med namnet New Svalbard har blivit avskuren av en främmande ras, som kallas Lankies. Nu tvingas dessa två fiender att slå sig samman för att söka efter hjälp från jorden. Men denna ras har redan erövrat Mars och står nu beredd att attakera jorden. När vi börjar berättelsen står Andrew och Dimitri sida vid sidan på New Svalbard och slåss mot dessa Lankies.

Detta är egentligen en väldigt lättläst bok. Texten flyter på och tech-jargongen och armeförkortningar dyker upp litet nu som då. Det sker hela tiden någon och boken är väldigt visuellt skriven. Man kan se framför sig en hel del och efter en kort stund fick jag för mig en bild av dessa Lankier som stora Arachnids eller "Bugs" från Starhip Trooper (vilket denna bok påminner mig mycket om). De första 3/4 av denna bok är riktigt bra men den sista biten är misslyckad och förstör helheten. Den är helt onödig och här finns vissa saker som man bäddar för att bli intressanta men som troligen reds upp i del 4 av denna serie. Bok 4 Chains of Command har kommit ut 2016 och Del 5 Fields of Fire 2017.

Jag ger den här boken 3 av 5 stjärnor.

Bokserien verkar vara väldigt populär för det har dykt upp en tecknad serie också. Frontlines: Requiem: som är tecknad av Gary Erskine och Yel Zamor och skriven av Marko Kloos och Ivan Brandon. Serien publicerades i 4 delar.

GLOW - TV-serie från Netflix

GLOW TV-serie (2017)
Genre: TV-serie, Netflix, Komedi, Wrestling
Längd: 10 x 33min avsnitt

Skapad av: Liz Flahive, Carly Mensch
Regissör: Jesse Peretz, Wendy Stanzler, Claire Scanlon, Melanie Mayron, Philip Abraham, Kate Dennis, Sian Heder, Lynn Shelton, Tristram Shapeero
Manus: Rachel Shukert, Kristoffer Diaz, Liz Flahive, Carly Mensch, Emma Rathbone, Nick Jones, Jenji Kohan, Sacha Rotchild
I rollerna: Alison Brie, Betty Gilpin, Sydelle Noel, Britney Young, Marc Maron, Britt Baron, Kimmy Gatewood, Rebekka Johnson, Sunita Mani, Kate Nash, Marianne Palka, Gayle Rankin, Kia Stevens, Joackie Tohn, Ellen Wong, Rick Sommer, Chris Lowell
Produktionsbolag: Tilted Productions, Perhapsatron, Fan Dancer
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt5770786/

Min son Jan har länge pratat om en tv-serie som finns på Netflix. Jag har länge tänkt jag borde se på den men det har bara inte blivit av. Men så plötsligt hade jag möjlighet att göra det och detta har jag inte ångrat det minsta lilla. GLOW (Gorgeous Women Of Wrestling) var en TV-serie som försökte rida på wrestingsboomen i mitten av 1980-talet. GLOW war en lågbudget reality TV-serie som handlade om snygga brudar som brottades. (I den här Netflix serien beskrivs GLOW som porr som du kan se med barnen. Fast den här TV-serien gör den till Popkultur.

GLOW handlar om skådespelaren Ruth som hankar sig fram i Los Angeles. Hon blir kallad för auditering när de begär efter en person som ser riktig ut och när de sen sett ändrar de åsikt. Hon har talanger och är beslutsam för att klara sig men när ingenting går som hon vill får hon av sin agent möjlighet att deltaga i ett projekt. Hon beslutar sig för att ge auditeringen en chans.

Regissören för denna uppsättning är B-film skaparen Sam, som gjort filmer som Blood Disco. Han har blivit anställd av en rik ung kille för att se till att allt kommer igång. Ruth kämpar med att förstå vad det är hon har gett sig in på och hennes genombrott kommer inte förren hennes bästa vän Debbie, en fd skådespelare tvål-operor, dyker upp och anfaller henne. Sam ser plötsligt framför sig hela uppsättningen och anställer Debbie för att bli hjälten i serien och Ruth får lov att bliva skurken, eller så får hon sparken.

I ringen kan allt hända

När serien hoppar fram och tillbaka mellan underhållande episoder där grunden är träningen, skapandet av karaktärer och samla in pengar är det ändå personerna i serien som är fokuset. Debbie och hur hon hittar sin karaktär, Ruth som sakta men försiktigt inser vad hon gett sig in på, Cherry Bang som tränaren och Carmen Wade som hennes assistent. Carmen som är dotter till en brottare har det hårdaste jobbet när hon ändå måste kämpa mot sin far som inte gillar det hon gör. Britt Baron har också en mycket litet roll i början med plötsligt stiger hon fram ur skuggorna.

Sen måste man ju nog lyfta upp Sam, som regissören. Han är helt fantastisk som den där ignoranta regissören som kämpar med en hel del problem och har en dröm om att få göra något stort. GLOW är en serie som är smart nog att veta vad den gör och fast man kunde tycka den är barnslig och fylld med stereotyper, (Brittanica, smartaste kvinnan i världen för hon dänger till dig med en bok, Tamee, välfärdsdrottningen som kör in socialbidragskuponger i munnen på sina offer, Arite blir Beirut en terrorist etc) så är dessa karaktärer starka och smarta nog att verkligen skapa dessa personer så de känns riktiga. För att inte tala om 80-talets misfit montagen som finns här med otrolig musik av bl.a.Scorpions etc. Riktigt strumpbyxheavy. GLOW är en helt egen sak som lever på nostalgitrippen och popkulturen med kornigt soundtrack och hårspray men när serien stiger upp i ringen blir den en enastående serie som fyllde mig med glädje.

Jag ger denna Netflix serie 4 1/3 stjärna av 5. Se denna serie.

PS. När man ser denna serie måste jag säga att det här är ett verkligt bra exempel på hur man gör konst av skräp. Ruth hittar sin kämpare under sin egen yta, hennes co-stjärnor kallar henne Strindberg (efter en svensk författare) och hon kastar sig in sin wrestlerroll när hon skapar Mr Maron, en rysk karaktär som är till bara för att förstöra USA.

Samurai Gourmet - TV-serie från Netflix

Samurai Gourmet TV-serie (2017)
Genre: TV-serie, Mat, Gourmet, Netflix, Manga
Längd: ca 12x25 minuters avsnitt
Regissör: Michihito Fuji, Mamoru Hoshi
Manus: Masayuki Kusumi (Manga), Yoshihiro Taguchi, Kiyoto Wada
I rollerna: Naoto Takenaka, Tetsuji Tamayama, Honami Suzuki, Hiroki Hayashi, Hiroki Ikehara, Johji Tanuma
Produktionsbolag:  Netflix
Distribution: Netflix
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt6304676/
Baserar sig på Mangan Manga-han Nobushi no Gourmet  av Masayuki Kusumi och Shigeru Tsuchiyama

Snubblade i misstag över en Japansk TV-serie på Netflix som inte handlar om att laga mat, även om serien heter Samurai Gourmet. Nej här finns inga skrikande kockar och tickande klockor, för att inte tala om att det finns toppkockar som lagar allt möjligt man aldrig blir mätt av. Nej det här är ett av de mest avaslappnande mat-programmen jag någonsin sett.

Denna TV-serie som baserar sig på en Manga av Masayuki Kusumi och Shigeru Tsuchiyama slänger allt det som vi associerar med TV-matprogram i diket. Nej här fokuserar vi inte på köksmästare utan på en äldre nyligen pensionerad affärsman Takashi Kasumi som plötsligt tvingas söka mening i sitt nya liv. Sedan bör det sägas att jo. Det finns en samurai med i denna serie.

I den första episoden av Samurai Gourmet presenteras Kasume första dagen efter det att han blivit pensionerad och märker att han plötsligt inte behöver rusa iväg till jobbet utan har en hel massa fritid framför sig. Han beger sig på en promenad. När jag såg den här första episoden var jag helt såld på serien, även om den egentligen inte handlar om annat än att vågar han beställa en öl till lunchen. När han sedan fått mod att ta sig en öl märker han att han gillar den. Inte mycket till berättelse men helt så njutbart att se på. Saknar ibland denna sorts lugna harmoniska tempo.

I denna trailer får man en liten blick på hur serien ser ur. Rekommenderar

Alltid emellanåt har Kasumi visioner av en tuff, svärdviftande samurai som egentligen inte är annat än en modigare version av något Kasumi skulle vilja vara. Samuraien är just en sådan person som tar mera mat, beställer sake till lunch eller säger åt en restaurangägare att deras mat är dålig. Kasumi igen är försiktig och följer sociala regler men ibland vågar t.om han göra något helt impulsivt, precis som hans samuraivän.

OK. Kanske någon tänker. Det här låter tråkigt. Men jag måste ändå säga. Ge serien en chans. Det är en njutning att se en serie som tar tid på sig, har en långsamt och lugn rytm och även om Kasumi hela tiden verkar hamna i genanta sociala situationer så förs personerna aldrig in i komiska situationer. Allt puttrar på sakta och försiktigt utan att brinna i bottnet. (som någon sade åt mig)

Till sist måste jag säga att jag älskar den här serien. När jag blir pensionerad vill jag bli som Kasumi. Lära mig att njuta av livet. Redan den här serien är en orsak att bliva Netflix prenumerant.

4 1/2 stjärna av 5 möjliga

Top 10 filmer från 2017 och litet till

 2017 TOP 10 FILMER
Filmåret 2017 har varit intressant. Det har kommit en massa bra filmer, en del mediokra och några riktigt dåliga filmer som jag tyvärr har sett. Det jag är litet överraskad över är att Netflix har verkligen gett ut en hel del mycket bra filmer. Nej. Nu pratar jag inte om Bright. Bl.a Mudbound är en helt fantastisk film som ibland gjorde att jag fick en tår i ögat. Detta är en annan sak. I år har jag sett flere filmer som fått mig tårögd av glädje och sorg. Har också sett en hel del dokumentärer men de tar jag inte upp här och det måste jag säga. Den här topp 10 listan har varit väldigt svår att göra. Det finns så många fler filmer jag skulle vilja sätta på listan än de här som är med. Såg på bio en bra bit över 30 filmer plus en hel del nya filmer på bl.a. Netflix. Mudbound, Blade of the Immortal, OKJA etc.

Men nu till listan som jag i år gjort så att jag satte alla filmer jag sett på en lista och så flyttade jag dem fram och tillbaka för att se om jag får ihop något som jag kunde se glad ut med.

10. Baahubali 2 - The Conclusion.
Bahubaali kom ut 2015 och var en film som jag blev äldigt förtjust i. Filmen slutade litet med en "Cliffhanger" och jag var helt enkelt tvugnen att få se fortsättningen på berättelsen om Shiva, son till Bahubali, lär sig om sitt arv och beger sig för att söka efter svar. Regisserad av S. S. Rajamouli och har Superstjärnor som Prabhas, Anunska Shetty, Randa Daggubati och Tamannaah Bhatia i rollerna. Filmen dyker upp på min lista för att jag tycker att jag bör ha en Indisk film som gjort stort intryck på mig på mina top listor och detta visuella mästerverk är det verkligen. Efter att man först kämpat sig igenom 2 minuter av logon och tack före ens förtexterna kommer så är detta en film alla borde se. Ja se del 1 också.

9. John Wick - Chapter 2
Någon timme efter att John Wick hämnas sin hund ser vi honom söka efter sin bil. När han sedan blir tvingad att göra ett job är helvetet löst. Man trodde att John Wick inte kunde bli bättre men den här tar t.om mera fast på personerna än tidigare filmern.

8. Lego Batman Movie
Detta är en helt fantastisk film. Kan t.om vara den bästa och realistiska Batman filmen som någonsin gjorts. Här bombaderas vi med så mycket skämt så man kan se den om och om igen och alltid hitta något nytt. Skämt på skämt som fick mig att skratta och gråta. Ja här finns även en hel del saker som fick mig helt tårögd. Och hur kan man inte älska en film där hjältarna knockar skurkar så hårt att det dyker upp onomatopoetiska ljudbubblor

7 Logan Lucky
En film om en grupp misslyckade personer som försöker svänge en förbannelse som ligger över deras familj. Så de bestämmer sig för att råna ett kassavalv under en NACAR-bil tävling. En så rolig och underhållande film som är spännande och har en mycket hög kvalitet på skådespelarna. För att inte tala om den bästa Game of Thrones scenen i någon film så här långt.

6 Wonderwoman
Den enda superhjältefilmen på min lista. Och då måste jag medge att det kommit många jättebra superhjältefilmer under årets gång. Spider-Man, Thor och Guardians. Väldigt många skit också men Wonderwoman var en positiv överraskning. Gal Gadot är fantastisk som Diana of Themyscira. Kemin mellan Diana och Steve Trevor är njutbar och för en kort stund kändes hela serie-tidnings genren fräsh och njutbar igen.

5. Mudbound
Denna Netflix filmen om två familjer som lever i en osäker tid fick mig i tårar ibland. Berättelsen om den svarta familjen Jacksons och vita McAllens. En film om rasdelning och liv i en tid som vi alla hoppas aldrig kommer igen. Muddbound är en film som kanske inte är lätt att titta på men det är en viktigt film som jag hoppas så många som möjligt ser på.

4. Baby Driver
Kommer det ut en ny film av Edgar Wright blir jag omedelbart intresserad. Och inte blev jag besviken inte. Baby Driver är ett popkulturmästerverk. Tänk en film där An American in Paris möter The French Connection eller The Driver som är gjord som musikal av Baz Luhrman. Musiken, bilden och händelserna sitter som hanen i handsken och under hela filmen är jag helt såld och bara sitter där och blir helt till mig. Man kan se filmen om och om igen utan att bli trött.

3. Dunkirk
Christopher Nolans minimalistiska krigsfilm är en lågmäld och i mitt tycke en av de bästa krigsfilmer på väldigt länge. Bilderna är fantastisk vackra och flygscenerna är något av de bästa jag sett på väldigt länge. Bilderna av Tom Hardy där han sitter i sitt flygplan och man hör hur delarna skramlar och hans beslutsångest är otroliga. Jag bara älskade denna film och kan se den om och om igen.

2.Star Wars - The Last Jedi
Konstaterade att jag sett alla Star Wars filmer på bio sedan 16.12 1977. Filmerna har varit med i mitt liv i 40 år. Imponerande om jag får säga det själva. Men tillbaka till the Last Jedi. Jag blev så glad under filmens gång. Inte igen en ny version av någon av Star Wars filmerna utan en helt ny version som håller måtten. Efter att sett den två gånger redan blir jag bara mera och mera klar med att Star Wars - The Last Jedi är den andra bästa filmen efter Empire Strikes Back.

1. Bladerunner 2049
En av mina favoritfilmer genom tiderna är Bladerunner och vad jag har väntat på att få se en fortsättning av denna filmen. Inte blev jag besviken inte. Denna visuellt otroliga filmen slog mig med häpnad. Denis Villeneuve har gjort en magnifikt arbete med att väcka Bladerunner till liv på ett trovärdigt sätt. Villeneuve har skapat en genuik och trovärdig Bladerunner som är en värdig uppföljare till en av mina favoritfilmer. Bladerunner 2049 är t.om mera Philip K. Dick än Bladerunner och har många av Dicks teman på agendan. Alla tror vi att vi är något som vi egentligen inte är. Bladerunner 2049 är inte en perfekt film men den är helt klart den bästa filmen jag sett i år. Jag bara älskar den.


ANDRA FILMER SOM BÖR NÄMNAS (Bubbling Under)

Tuntematon sotilas
Efter att spenderat en hel del tid under sommaren med Okänd Soldat i Harparskog var det kul att gå på bio och se denna film som jag gillade. Men när man har kanske fel inställning när jag gick och se på den så den dök inte upp på min top 10 listan men är en mycket bra film som återspeglar Väinö Linnas roman.

Guardians of the Galaxy Vol 2
Redan de första 15 minuterna av denna film gör en klar för att vi är ute på en åktur som heter duga. Fantasiskt.

Kong - Skull Island
Alla listor bör ha en mosnter film och Kong - Skull Island är i mitt tycke en underhållande och rolig film som fick mig på gott humör. En film som har en gigantisk gorilla slåss mot en gigantisk bläckfisk kan inte vara helt fel.

Toivon tuolla puolen.
Film om en invandrare som får hjälp från ett överraskande ställe Kaurismäkis film är en film som alla borde se.

Thor - Ragnarök
Den klart bästa av alla Marvel filmerna (förutom Deadpool). Synd bara att de inte använder Cate Blanchetts karaktär Hela bättre. Skulle de gjort det skulle den nog vara på min top 10 lista... tror jag.

Hidden Figures
Denna film om Mary Jackson och en grupp kvinnor som spelade en stor roll i NASA och historien. Man blir alltid glad ibland när man snubblar på något överraskande. Var nära att denna film skulle varit på min top 10 lista men inte riktigt.

Andra filmer jag tycker vi bör nämnas är OKJA, Spider-Man: Homecoming; Atomic Blonde, Blade of the Immortal och War for the Planet of the Apes. Sen bör man också nämna Yösyöttö som jag verkligen gillade. Underhållande komedi som man vet ur den slutar men gör en på gott humör.