Fruktan är mitt vapen - Alastair MacLean

Fruktan är mitt vapen (1961)

Författare: Alastair MacLean

Översättare: Sven Hallén

Originalets titel: Fear is the Key

Förlag: Forum

Utgivningsår: 1969 Denna pocketbok tryckt 1975

ISBN: Ingen ISBN på denna bok.

Sidantal: 266

Språk: Svenska

Recensionsformat: Pocket

Genre: Spänning, Action, Spion, Agent, Äventyr

Författarens hemsida på Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Alistair_MacLean

　

När jag var så där en 14-15 älskade jag att läsa Alastair MacLeans böcker. Bl.a HMS Ulysses var en av mina favoritböcker. Den enda som inte var science fiction eller fantasy. Tänkte här för en tid sedan att jag borde läsa hans böcker på nytt och se vad det var som gjorde dem så spännande. Hittade på Emmaus loppis två böcker av honom. Fruktan är mitt vapen och Örnnästet. Så tänkte jag börjar med den här och kanske läser Örnnästet senare.

 

"I en amerikansk rättssal börjar denna raffinerade och dubbelbottnade änventyrsroman. Den anklagade John Talbot rycker till sig en blond flicka som sitter bland åhörarna och med henne som skydd skjuter han sig ut ur den fullsatta salen. hans gisslan tvingas följa honom till det magnifika amerikanska gods som är hennes eget hom och därifrån till ett oljetorn mitt ute på Mexikanska golfen, där också den stora demaskeringsfinalen äger rum.
Fruktan är mitt vapen har det andlösa tempo, den hårdföra spånning och den torra humor som läsaren vant sig vid att finna i alla Alastair MacLeans äventyrsromaner."

 

Har ett vagt minne av att jag läst boken men det jag är säker på är att jag såg filmen med Barry Newman som John Talbot, John Vernon som Vyland, Ben Kingsley som Royale och Suzy Kendall som Sarah Ruthven. Filmen börjar med en klassisk början på 1970-talets biljakt med en Ford Gran Torino Sport. Och som ung man 1973 så är detta ju det enda som behövs. Men tillbaka till boken.

 

Boken inleds 1958 med att John Talbot väntar på meddelande från sin bror Peter och Johns fru och son. De är på väg från Colombia och har något mystiskt i lasten. Planet skjuts ner och alla omkommer. Efter detta är vi plötsligt i en rättsal i USA och John flyr med en gisslan. De hamnar efter en del om och men på X 13, en oljeplattform i den Mexikanska Golfen. Där redes allt sakta men försiktigt upp.

 

Handlingen utreds sakta men försiktigt och inga egentliga överraskningar kommer. Läsaren vet hela tiden vartåt berättelsen bär. Men MacLean bjuder på en underhållande resa. Texten flyter och handlingen drar in en. Här har vi inget litterärt mästerverk men en väldigt rolig resa där action och ställen byts ut med en hisnande fart. Karaktärerna är stereotypiska för den tiden och bryr man sig inte om detta har vi en bok man lätt läser på en kväll.

 

3 1/2 stjärna av 5 möjliga.

 

 

PS Måste väl nog läsa Örnnästet nu. Läste boken någongång i mitten av februari 2018