Spider-Man: Into the Spider-Verse Recension

Spider-Man; Into the Spider-Verse (2018)
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman
Manus: Phil Lord, Rodney Rothman (Berättelse Phil Lord). Baserar sig på Spider-Man karaktären skapade av Stan Lee, Steve Ditko. Miles Morales är skapad av Brian Michael Bendis och Sara Pichellis
I rollerna: Shameik More, Jake Johnson, Hailee STeinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Lily Tomlin, Luna Lauren Vélez, John Mulaney, Nicolas Cage, Liev Schreiber
Musik: Daniel Pemberton
Klipp: Robert Fisher Jr
Genre: Science Fiction, Äventyr, Tecknad Serie, Spider-Man, Superhjältar
Längd: ca 117 min
Produktionsbolag: Columbia Pictures, Sony Pictures Animation, Marvel Entertainment, Arad Productions, Lord Miller Productions, Pascal Pictures
Distribution: Sony Pictures Releasing
Media: Biofilm
Filmen på IMDB: https://www.imdb.com/title/tt4633694/
Officiella hemsidan http://www.intothespiderverse.movie/

Sony har gett ut en hel del Spider-Man filmer där några inte varit intressanta alls. OK. Medger att den senaste Spider-Man filmen var riktigt bra och hans medverkan i MCU har varit riktigt lyckade. Men Sonys egna Spider-Man filmer har stagnerat den senaste tiden. Men nu dyker det plötsligt upp en film som jag inte tänkte fara och se på alls. Den är ju ändå animerad men en kommentar på Twitter fick mig intresserad.

Att försöka förklara berättelsen i Spider-Man. Into the Spider-Verse är rätt så knepigt för den har så högt tempo och gigantiska referenser till allt möjligt. Men filmen börajr med att Peter Parker försöker deaktivera en jättelik partikelaccelerator (eller dylikt) som är byggd av Kingpin. Miles Morales som även i misstag blivit biten av en Spindel blir vittne till en tragedi. Detta är inledningen och när sedan en misslyckad medelålders Peter Parker och svartvita Spider-Man Noir dyker upp lär vi oss att partikelacceleratorn har öppnat en port till alternativa världar. Nu måste alla dessa alternativa Spider-Mans slå ihop sig för att stoppa Kingpin och alla skall kunna bege sig iväg till sina egna universum innan det är försent.

Låter komplicerat eller hur. Men denna film är väldigt smart. Även om det inte behövs så litar filmen på att vi känner till Spider-Man. I en kort presentation av Peter Parker får vi reda på allt det som skett i de andra Sonys filmerna, Kyssen med Mary Jane, tågscenen från Spider-Man 2 och mycket annat. När sedan filmen kommer igång och vi lär oss känna huvudpersonen Miles Morales så  var jag helt såld. I filmen finns 6 olika versioner av Spider-Man. Här finns animebaserade Peni Parker, Spider-Man Noir, Spider Gwen Stacy alias Spider Women och Peter Porker alias Spider-Ham. (Ja det finns en Marvelbaserad Spindel Gris också). Så otroligt bizarrt och konstigt som det låter, allt fungerar helt perfekt och smälter in i filmen.

Från vänster: Miles Morales, Peter Parker, Gwen Stacy, Spider-Man Noir, Peni Parker, Peter Porker

Men det överlägset bästa är att filmen verkligen fokuserar på Miles Morales och hans förvandling till Spindelmannen. Morales är kanske en av de karaktärer i Spider-Man världen som är lättast att relatera till.  Hans önskan att skapa sin egen identitet från sin far och frustrationen över att han inte behärskar sina nyfunna krafter gör att det känns rätt helt enkelt. Det viktigtaste med Spindelmannen är ju alltid varit; "Spindelmannen kan vara vem som helst. Även jag." Vi är alla våra livs egna superhjältar.

Visuellt är Spider-Man: Into the Spider-Verse ett mästerverk. Varja bild är som en serieruta och fylld med oändliga skämt som gör att filmen kan ses om och om igen. Saker som ibland sägs utan någon kontekst har det plötsligt några scener senare. T.ex Bagel. :) Skall man se en superhjältefilm i år skall man se denna film. Vill man se två filmer kan man se den här på nytt.


5 stjärnor av 5 möjliga

PS. Det finns en kul postcredit scen med en resa tillbaka i tiden.

PSPS. Detta är en  helt fantastisk julsång.