Shape of Water - Recension

Shape of Water (2017)

Genre: Fantasy, Science Fiction, Drama

Längd: ca 123 min

Regissör: Guillermo del Toro

Manus: Guillermo del Toro, Vanessa Taylor

I rollerna: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Doug Jones, Michael Stuhlbarg, Octavia Spencer

Produktionsbolag: TSG Entertainment, Double Dare You Production

Distribution: Fox Searchlight Pictures

Filmen på IMDB: http://www.imdb.com/title/tt5580390

Officiella hemsidan http://www.foxsearchlight.com/theshapeofwater/

　

Guillermo del Toro är en underlig filmregissör. Det spelar ingen roll vilken film av honom man ser på så har de alla någon gemensamt. Ett hjärta. Ett stort hjärta som slår för kärleken för just det han gör. Allt från Cronos och Mimic till The Devil's Backbone, Hellboy, Pans Labyrinth och en film jag gillade Pacific Rim har ett stort hjärta där han vet exact vad han gör med sina filmer. Men Shape of Water är överlägset hans vackraste film där del Toro hoppar in i kärleksfilmens värld. Allt från kärleken till gamla musikaler, till 1950-talets skräckfilmer a'la Creature from the Black Lagoon etc där fokuseringen är på kärleken mellan en stum kvinna och ett havsmonster.

　

Elisa (Sally Hawkins) lever ett helt vanligt liv som städerska på en statlig instans. Livet är rätt så monotomt. Varje dag är likadan där samma saker upprepar sig. Hon ser på musikaler hos sin granne, städar, kokoar ägg och åker buss. Men allt detta förändras när hon träffar på en varelse som hämtas in i laboratoriet. De träffas av en slump men Elisa blir sakta mera och mera fascinerade av denna varelse som torteras av laboratoriets ledare Dr Strickland. Varelsen och Elisa träffas av en slump men deras relationer börjar sakta men försiktigt blomma upp, även om det finns stränga regler.

 

Sally Hawkins och Doug Jones

Det första man lägger märket till när filmen startar är hur visuellt fantastisk denna film är. Med frodiga färger och kraftig 1960'tals design och en cinematograf som älskar vare millimeter på bilden gör detta till en film som blir tidslös. Ibland fick den mig att tänka på Fallout dataspelen. Men även om filmen är otroligt vacker är det inget emot vad skådespelarna är. Alla personer i denna film är helt fantastiska. Här finns inte en endaste en skådespelare som är överflödig. Men det är nog ändå Sally Hawkins och Doug Jones som varelsen som skiner i denna film. Deras kraftfulla kärleksberättelse är hjärtat som driver varje sekund av denna film. Deras tysta kärlek där det endast kommuniceras med kroppsspråk och teckenspråk får en helt att glömma bort att de inte säger ett ord till varandra men ändå förstår man allt.

　

Jag sögs in i berättelsen och plötsligt märkte jag att filmen var slut. Jag glömde t.om att äta mina popkorn och det är sällan detta händer. Gullermo del Toro och Vanessa Taylor har gett oss en uppdaterad klassisk Hollywood film som får en i tårar. En av de vackraste filmer som kommit på länge. Helt fantastisk.

　

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.