Författare: John Wyndham
Originalets titel: The Day of the Triffids (1951)
Översättning: Sven Elmgren
Utgivningsår: 1951 (översättning från 1975)
Genre: Science Fiction
Sidantal: 284
Förlag: Delta Förlags Ab
Delta Science Fiction Serien
Efter att i två års tid nästan enbart läst engelska eller finska böcker har jag bestämt mig för att ta itu med de Delta Science Fiction seriens böcker jag har. (har nog läst dem tidigare men tänkte ändå läsa dem på nytt så långt jag orkar). Inleder detta med att läsa John Wyndhams fantastiska bok Triffidernas uppror (The Day of the Triffids).
”Först var Triffiderna en sensation som beskrevs i alla tidningar – en växt som kunde röra sig självständigt och till och med tycktes ha en viss tankeförmåga. Inte mycket i själva verket närmast jämförbar med en ny ras intelligens, men ändå…
Sedan visade det sig att Triffiderna var oerhört värdefulla för utvinning av vissa ämnen. Väldiga Triffidodlingar startades över hela världen och allmänhetens intresse för dem sjönk.
Ända tills det ohyggliga meteorregnet – kanske ett biologiskt vapen som utlösts av misstag – som gjorde nittio procent av alla människor blinda. Triffiderna bröt sig ur sina inhägnader och människorna fann sig plötsligt vara jagade på den värld som de alltid betraktat som sin.”
Triffidernas uppror är en domedagsbok som kom ut så tidigt som 1951. Boken har sina rötter i efterkrigstidens Science Fiction litteratur och ibland tangerar den Kommunistiska skräcken är den ändå mycket intressant. John Wyndham predikar inte utan lägger ut tankar som att största faran för mänskligheten är den brist på kommunikation som ibland sker mellan människor. Detta gör att boken är ännu i denna dag mycket aktuell. Film som 28 Days Later och TV-serien har en exakt likadan inledning som denna bok. När sedan boken gör allt lika bra vet man att man har en pärla i handen.
Boken har en tids-span på sex år och är en sorts nedtecknad berättelse som inleds när huvudpersonen vaknar upp på ett sjukhus med bindel och sedan får vi följa med Bill Mason och hans upplevelser under dessa sex år. Det blir ingen djupdykning i postapokalyptiska trauma i denna bok. Nära och kära vänner dör men Mason beskriver inget frossande i sorg eller så. Han beskriver väldigt väl den lilla människans kamp om överlevnad och hur människan gör sina moraliska val. Inga val är egentligen rätt eller fel. Även de val som verkar moraliskt rätt kan i det långa loppet ändå vara fel var.
Jag sträckläste boken. Mindes att jag gillade boken när jag läste den för många, många år sedan och blev så otroligt överraskad över hur bra den var ännu. Emellanåt är boken så väldigt mörk och dyster att jag satte den åt sidan för en stund men kunde ändå inte slita mig från den. För att inte tala om slutet som ändå sedan inger hopp åt människan.
Det finns åtminstone en film och BBC har gjort ett par versioner av boken som TV-serie. Den senaste så sent som 2009 i en tvådelad TV-film som jag nog ändå tyckte rätt så mycket om.
4 1/2* av 5* möjliga.
Kennet Lindholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar