C. S. Lewis - Utflykt från tyst planet

Utflykt från tyst planet (Roman)
Författare: C. S. Lewis
Originalets titel: Out of the Silent Planet (1938)
Översättning: Karin Hartman & Erik Egberg
Utgivningsår: 1979
Genre: Science Fiction
Sidantal: 284
Förlag: Delta Förlags Ab
Delta Pocket

C. S. Lewis är väl mest känd för hans Narnia böcker. Men han har också skrivit en del Science Fiction. Utflykt från tyst planet är första delen i en trilogi som består av Perelandra och Vredens Tid. Trilogin berättar om språkforskaren Dr Ransom (kul namn förresten om man tänker efter) som ett tag blir erbjuden som offer för mänskligheten.
”Människan ställs inför de gudaliknande varelser som befolkar universum – hon vägs, och befinnes vara för lätt. Två män försöker plundra en planet – en tredje erbjuds som ett offer till det okända…” står det på bokens bakpärm.

Dr Ransom är på sommarlovet ute och vandrar i den engelska landsbygden och efter ett olyckligt sammanträffande drogas han och sätts på ett rymdskepp till planeten Malacandra där han skall ges som offer till de lokala invånarna, de s.k. Sorner. När de kommer fram rymmer Ransom och efter en stund träffar han Hross. Under denna tid är denna bok faktiskt riktigt underhållande. Han träffar på olika varelser och man märker att C. S. Lewis varit vän med Tolkien. Han beskriver en värld med varelser, historia, språk och kultur som är rätt så fascinerande.

Att C. S. Lewis har en religös bakgrunds märks tydligt i denna bok. Varelserna är överlägsna i intellekt och lever i fred och harmoni med sin omvärld. Och när de sedan träffar Oyarsa är det som att träffa Gud. Mänskligheten är ond med dessa himmelska varelserna är goda. Det som också är fascinerat är Lewis syn på vetenskapsmän. De är onda och är beredda att offra allt i vetenskapens namn. Läs boken så vet ni vad jag menar.

Till sist måste nog C. S. Lewis inte vara någon stor fan av bl.a. H. G. Wells. I förtexten står det så här.
”ANMÄRKNING. Vissa respektlösa hänsyftningar på tidigare berättelser av denna typ som återfinnes på de följande sidorna har infogats i rent dramatiskt syfte. Det skulle göra författaren ont, om någon läsare trodde honom vara för dum för att ha haft nöje av H. G. Wells fantasier eller för otacksam att erkänna sin skuld till dem. C. S. L.”

3* av 5* möjliga. (För början och mitten av boken men sista akten förstör nog boken rätt så mycket.)
Kennet Lindholm