Originalets titel: The Sands of Mars (1952)
Författare: Arthur C Clarke
Översättare: Agneta Sneibjerk
Förlag: Delta Förlags Ab
Utgivningsår: 1988
ISBN: 91-7228-376-9
Sidantal: 198
Språk: Svenska
Recensionsformat: Bok
Genre: Science Fiction, Klassiker, Space-Opera, Mars
Delta Science Fiction Serien nr 204
Enligt Arthur C. Clarke är denna bok hans första roman även om den utkom efter boken Natten Faller på (Against the Fall of Night). Boken handlar om Martin Gibson, en Science Fiction författare som skall resa till Mars som den första civila passageraren. Hans märker att det han skrivit om rymdresor inte alls stämmer överrens med verkligheten. Han skall skriva ett reportage om resan och när han sedan anländer skall han skriva om kolonin som finns på mars och göra ett längre reportage. Det som är kul är att i denna bok har Clarke skrivit in sig själva. Martin är nog ett surrogat för författaren och han t.om skriver liknande berättelser som Clarke har skrivit.
På resan till Mars träffar Martin på en ung man. Jimmy Spencer skall lära honom mera om astronautik. Hela första delan av boken är litet som resan till Mars. Lång och händelsefattig. Det är en massa prat och prat etc. När vi sedan anländer till Mars blir Gibson indragen i ett politiskt spel mellan Mars och Jorden. När han sedan ännu till blir indragen i en hemlig plan för att terraforma Mars genom ett projekt som kallas Projekt Gryning så börjar det hända litet.
Arthur C. Clarke skriver bra och texten och händelserna, även om de ibland är tråkiga, flyter på med en lätt ström. Det som jag sen har större problem med är tekniken och allt annat. Denna bok är skriven före rymdresor ens fanns så jag har överseende med en massa saker men t.ex växter på Mars är rätt så kul och långsökt.
Men där vi sen går riktigt åt skogen är att Clarke inte kunnat fantisera ihop all den personliga teknologin vi har idag. Martin bär med sig en skrivmaskin med vilken han skriver alla reportagen. Han skickar dem sedan med fax till Jorden. Så javisst är tekniken i hela berättelsen helt åt skogen men tack vare att Clarke skriver riktigt bra så är man mer eller mindre välvilligt inställd till dessa missar.
När jag var ung på 1970 talet så älskade jag denna sortens berättelser och som en nostalgitrip rekommenderar jag nog att man läser denna bok.
3 1/2 stjärnor av 5 möjliga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar