Sadan Vuoden Unet; Satuja Aikuisille - Sagosamling Recension

Sadan vuoden unet - Satuja aikuisille
Redaktör: Juri Nummelin
Förlag: Jalava
Sidor: 336
Språk: Finska
Utgivningsår: 2017
ISBN 978-951-887-556-0
Boken kan köpas på följande ställen
Adlibris, Suomalainen, Jalava

12 Sagor för vuxna

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:
Juri Nummelin - Lukijalle, Johanna Venho - Sadan Vuoden Unet, Vesa Sisättö - Miten HairParadisen Viivi ja Paukke karkottivat taikapeilin hengen (ja pelastivat maailman), Sari Peltoniemi - Kissan sisin olemus, Markus Harju - Pieni mies, muodoltaan väärä, Artemis Kelosaari - Marleena ja uusi maailma, Marika Riikonen - Lasikenkä, Juha-Pekka Koskinen - Jääsydän, Shimo Suntila - Tyttö nimeltä Kari, Markus Leikola - Pidennetty, Heikki Nevala - Ikuisuuden purema, Johanna Sinisalo - Hantta ja Kertsi, Anne Leinonen - Luola, Tiina Raevaara - Korppi.

Sadan Vuoden Unissa besöker finska författare gamla sagor och ingenting är som förut. Törnrosa, som lider av depression, sticker sig i fingret på en brödkniv, Askungens prins har en skofetisch och Snövits elaka styvmors spegel hamnar i en frisörsalong. Redan detta säger sig litet av vad detta är för en bok. Här ser har vi bröderna Grimms sagor i en annan form och mycket annat. Boken är underhållande och måste medge jag jag läste boken på en kväll.

Mina favoriter i denna bok var nog dessa berättelser.
Johanna Sinisalos Hantta ja Kertsi (en fantastisk berättelse om hur det kunde gå i modern tid när barnskyddet inte är som det skall. Tur att de har en modern magisk stav med sig. Slutet är t.om litet överraskande.

En annan väldigt kul berättelse är Vesa Sisättös Miten HairParadisen Viivi ja Paukku karkottivat taikapeilin hengen. En gammal spegel hamnar till en frisörsalong och drar till sig alla förutom Viivi som har något magiskt i sig. Tog inte länge så var man inne i berättelsen och när man läser den känner man igen personerna och allt. En mycket underhållande berättelse.

Marika Riikonens Lasikenkä tar igen en annan synvinkel på Askungens saga och hur den slutar skall vi inte spoila.

Shimo Suntilas berättelse Tyttö nimeltä Kari är också en berättelse som fick mig på gott humör. En intressant titt på könsroller och hur en magisk ring kan ställa till det.

Artemis Kelosaaris berättelse Marleena ja Uusi maailma är en berättelse som jag också gillade väldigt mycket. När Marleena vaknar upp ur koman är världen mycket annorlunda än när hon tänkt sig. Men sen ger hon sig iväg på en resa som tar sig en intressant vändning. Sagoberättelse i en post-apokalyptisk värld.

Markus Harjus berättelse Pieni mies, muodoltaan väärä är också en intressant syn på den klassiska sagan om Rumpelstiltskin och hur mjölnarens dotter blir inlåst i ett rum fyllt med halm för att hennes far påstår att hon kan spinna guld av halm. När sedan en liten figur dyker upp så blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Resten av berättelserna är sedan helt OK och njutbara att läsa men de ovannämnda är nog de jag rekommenderar att man tar sig en titt på. Boken är nog värd sitt pris.

3 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

Star Wars EP VIII: The Last Jedi - Recension

Star Wars - The Last Jedi(2017)
Genre: Science Fiction, Äventyr, Star Wars, Action, Rymdopera
Längd: ca 152  min
Regissör: Rian Johnson
Manus: Rian Johnson (baserar sig på karaktärer av George Lucas)
I rollerna: Mark Hamill, Carrie Fisher, Adam Driver, Daisy Ridley, John Boyega, Oscar Isaac, Andy Serkis, Lupita Nyong'o, Domhnall Gleeson, Anthony Daniels, Gwendoline Christie, Kelly Marie Tran, Laura Dern, Benicio del Toro
Produktionsbolag:  Luasfilm Ltd
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt2527336/

Nu har jag då äntligen tid att skriva en recension av en film jag sett fram emot väldigt länge. Ja ända sedan jag fick höra att andra delen i den här nya serien kommer att skrivas och regiseras av Rian Johnson. En person som gjort några filmer jag verkligen gillat. I synnerhet Looper ohc Brothers Bloom.

Star Wars: Episode VIII - The Last Jedi är mittkapitlet i den senaste trilogin som sker i Star Wars universumet. Skriven och regisserad av Rian Johnson (Looper, Brothers Bloom, Brick). Filmen tar vid där J.J. Abrams The Force Awakens slutar. Rey har hittat Luke Skywalker och vill att han skall lära henne Kraften och så försöker hon övertala Luke att återvända och ta upp kampen mot The First Order.

Under tiden försöker General Leia Organa med de andra ledarna för Rebellerna att fly från The First Order så den kan överleva. I ett försök att hjälpa till sänder Poe Dameron Finn och Rose Tico på ett uppdrag till planeten Canto Bight för att hitta en kodbrytare. Supreme Leader Snoke och hans First Order ledda av General Hux kommer bara närmare och närmare och det är dags för våra hjältar att rädda dem och tända gnistan av hopp som rebellerna lever på.

När Adams tog över Star Wars serien med The Force Awakens 2015 så hade han ett besvärligt uppdrag framför sig. Han skulle skapa en trovärd fortsättning med tillräckligt med nya element och blanda in de klassiska karaktärerna som vi Fansen längtade efter. Och han gjorde ett rätt så hyfsat arbete. När nu Johnson tar över så har han ännu svårare uppgift. Att få berättelsen att löpa och att hela berättelsen att se ut som Star Wars och han får i mitt tycke ihop en mycket lyckad soppa med klassiska händelser och nya karaktärer där kampen står mellan det goda och det onda. För att inte tala om de där små överraskningarna här som där.

Men det som gör The Last Jedi mest unik (i mitt tycke) är hur stor hela världen känns. Båda krafterna, Rebellerna och First Order har inte beskrivits så här bra tidigare och rebellernas desperation att överleva känns trovärda. På samma gång har vi häftiga rymdstrider och visuellt fyrververki som känns helt fantastiska.

Supreme Leader Snoke

Men även om Galaxens öde ligger i händerna på några personer så är det ändå Rey som är fokuseringen i denna berättelse. Denna unga dam från Jakku har känningar av Kraften och hennes väg verkar bli bara intressantare och intressantare. Mark Hamills Luke Skywalker var ändå den mest positiva överraskningen. Han väcker till liv en helt annan Luke Skywalker än vad man väntat sig och detta var något jag blev helt överförtjust av. Sen måsta man ju nämna Finn och Poe som också har några scener där de får lysa för sig själva och när vi har den nya karaktären Rose Tico som fick mig på så gott humör. Äntligen en riktigt sympatisk Star Wars karaktär man hoppas får en lång fortsättning i denna serie. Sen måste jag bara säga att det finns en scen med Luke och Leia som fick mig i tårar.

The Last Jedi är otvivelaktigt den mest ambitiösa Star Wars filmen jag sett och till stor glädje ror den iland med nästan allt den försöker sig till. Detta är en Star Wars film som håller en fast i biografbänken under hela dess tid och inte en sekund tänkte jag att tar den inte slut. När filmen var slut blev jag helt överraskad att två och en halv timme gått. Filmen kunde väl fortsatt ännu längre. Den bästa Star Wars filmen på listan efter Empire Strikes Back. (ingenting klår den filmen). Detta är nog en film som ligger högt på min top 10 lista av filmer jag sett under året. (Listan kommer senare)

4 1/2 av 5 stjärnor

Happy! 1-4 - Grant Morrison

HAPPY!  #1-4 Omnibus Collection
Författare: Grant Morrison
Bild: Darick Robertson
Färgsättning: Richard P Clark, Tony Aviña
Pärm: Darick robertson, Mike Allred, Cameron STewart, Rian Hughes, Frank Quitely
Text: Simon Bowland
Utgivningsår: 2013
Genre: Tecknad serie, Action, Mafia, Fantasy,
Sidantal: 96
Förlag: Image Comics

Nick Sax är en skitstövel. En föredetta polis som blivit lönnmördare, alkoholist och någon som ingen vill ha att göra med. Staden han lever i har mafiosor, lönnmördare, psykopater, korrupta polismän, sexgalning i kräftdräkt och en pedofil Julgubbe och försvunna barn. Med andra ord har Grant Morrison skapat en så dyster och mörk stad att den får många Warhammer 40k planeter att se ut som semesterparadis. Ja och så är det här ju en Julberättelse som var helt perfekt att läsa den här tiden på året.

Happy! är en miniserie på 4 avsnitt som berättar just om Nick Sax och hur han blir indragen i något han egentligen inte borde bli indragen i. Men när han börjar se en blå liten enhörning med vingar som berättar saker åt honom och han har tagit livet av en Mafiabödel för mycket så börjar saker och ting hända. Morrison har i någon intervju sagt att detta är den mest oanständigaste berättelse han någonsin skrivit. "Det är som att när man läser detta så får man känslan av att man inte vill se ett ända Fuck i berättelsen till och då är man bara på sidan 3"

Nick Sax och Happy!

Så vi har en serie som är som är mörk, fylld med blod, sex och våld och Robertsons fantastiska teckning och delade rutor med närbilder får en att helt enkelt njuta av bilderna. När sedan Happy! dyker upp i bilderna är det en helt fantastisk kontrast som blir helt surrealistisk.

Hur jag än försöker se något som jag inte gillade med denna serie så går det inte. Ända till slutet som är litet förutsägbart men ändå riktigt kul så är detta en underhållande Julserie som det lönar sig att läsa om man har chans.

4 stjärnor av 5 möjliga.

Snösommar - Kristina Hård.

Snösommar - Arvet efter Kaiser Del 2. (Roman)
Författare: Kristina Hård
Utgivningsår: 2017
Genre: Fantasy, Science Fiction, Steampunk, Mytologi
Sidantal: 286
Förlag: Mörkersdottir Förlag
Författarens hemsida: http://kristinahard.com/


Så har jag då äntligen läst Snösommar. Tog visst en tid tack vare strul med det gamla förlaget men nu har då boken utkommit på Mörkersdottir Förlag och visst är jag glad för det. Andra delen i trologin om Linus Kaiser och hans arv.

"Linus Kaiser är död. En isande köld har lamslagit Sverige. Sommaren står för dörren men vintern vägrar envist släppa taget. I de djupa skogarna ställs människa mot troll i kampen om överlevnad. Ingra Varg är kvar i Stockholm. Undantagstillstånd råder och skillnaden mellan liv och död är rasslet i ett stuprör, vinden som viskar bakom nacken eller skuggorna som kryper över husfasaden. Regering har flytt huvudstaden. Från ett slitet vandrarhem i Danmark försöker man styra över ett Sverige begravt i snö och is där naturlagar och ordning inte längre gäller. En dag får finansminister Erik Skog besök av en man som vet var Linus Kaiser fann guldet och som dessutom påstår att det finns mer kvar att hämta. Snösommar är den spännande fortsättningen på Kleptomania, vinnare av Göteborg Stads Litteraturpris 2016."

Kleptomania var en bok jag gillade väldigt mycket. Den var i mitt tycke en fräsh fläkt i fantasyvärlden och hennes syn på troll är helt underbar. Så plötsligt står jag då här med Snösommar i handen och den tar vid efter en tid efter Linus Kaisers död. Ingra Varg vaknar upp från koma och hela Sverige är täckt av is. Halvar som växt upp bland dessa troll flyr och drar iväg samtidigt som Stadsministern Skog får veta att Ingra Varg har vaknat upp och vill veta var källan till Linus rikedomar finns.

Boken är verkligen spännande och hon väver ihop en hel del trådar men man tappar inte bort sig för den skull. Jakten på att hitta skatten och dess strapatser får oanade följder. Men det jag personligen gillar mest i boken är Halvar och hans öden tillsammans med Claudia som får denna bok att kännas trovärdig. Boken är också mörkare än föregående boken och man har en känsla av att det kan inte bli så mycket värre än vad det är. Här finns också ett läger som fick mig att tänka på Walking Dead serien.

Vill inte skriva så mycket om boken för att inte spoila den med till sist och slut måste jag medge att detta är en värdig uppföljare och sätter igen en stor hype på den sista delen Blodkraxa som lär komma någon gång under 2018 får vi hoppas. Denna bok hoppas jag får en stor läskrets för det är den värd. Fantastiskt jobb.

4 av 5 stjärnor.

Justice League - Recension

Justice League (2017)
Genre: Action, Äventyr, Superhjälte, Comics, Marvel
Längd: ca 120  min
Regissör: Zack Snyder
Manus: Chris Terrio, Joss Whedon
I rollerna: Ben Affleck, Gal Gadot, Exra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher, Jeremy Irons, Henry Cavill, Amy Adams, Diane Lane, Connie Nielsen, J. K. Simmons
Produktionsbolag:  DC Films, RatPac Entertainment, Atlas Entertainment, Cruel and Unusual Films
Distribution: Warner Bros. Pictures
Filmen på IMDB http://www.imdb.com/title/tt0974015/

DC Universumets första Superhjälte gäng har kommit. Men har den lyckats med vad det var tänkt att den skulle göra. Fortsätta med den uppsving som Wonder Woman filmen gjorde eller är vi tillbaka till det träsket som dessa DC filmer varit.

Superman har dött och världen har förvandlats till en mörk plats där det finns litet hopp. Bruce Wayne märker att något farligt är på väg och ger sig iväg för att samla ihop ett team som kan sätta stopp på hotet. Han söker upp en del individer med märkliga krafter. Till dem hör Barry "The Flash" Allen, Arthur "Aquaman" Curry och Victor "Cyborg" Stone. Under tiden dyker Steppenwolf upp i Themyscira och efter att ha fått tag i en av de tre Moderlådarna tvingas de nya rekryterna ut för att tillsammans med Diana "Wonder Woman" Prince ge sig iväg och försöka stoppa Steppenwolf så han inte får tag i de andra två lådorna också.

Redan från första minuten rusar filmen iväg åt många olika riktningar och berättelsen hoppar fram och tillbaka. Det enda positiva med detta är att Zack Snyder verkar ha haft riktigt roligt med vad han gör och filmen är en klar bättring från Batman vs Superman. Det att vi får se Wonder Woman gör en förväntad på vad som komma skall och hon får en stor del av actionen i filmen. Batman är nog hjärnan bakom gruppen och Superman är ljusets fyr i Justice League så är det nog Wonder Women som är mannen som gör att det där riktiga jobbet. De häftigaste scenerna är nog med Amazonerna och deras strid med Steppenwolf i början.

Sen har vi ju nytt blod med och Ezra Miller gör en riktigt bra roll som The Flash. Pojken som pratar för mycket och är som en Duracell Kanin. Har svårt att sitta still. Jason Mamoas Aquaman är en Superhjälteversion av Jason Mamoa och Ray Fisher gör i mitt tycke en riktigt OK prestation som Cyborg och ser gärna fram emot filmer om dessa karaktärer. Sen har vi Superman som dyker upp på en intressant sätt och måste medge att så här borde scenen mellan Batman och Superman varit i BvsS filmen. Så mycket mot det bättre går vi.

Ben Affleck som Batman är intressant. Han har mycket drag av Frank Millers The Dark Knight och när Batman sitter upp på torn och spanar ner över Gotham blir man riktigt på gott humör. Det jag saknar är kanske litet mera traditionella skurkar. Nu är alla från rymden och hotar jorden etc så man kan hålla med om Alfreds kommentar till Batman. "I miss the days whens one's biggest concern is exploding wind-up penguins" Till sist bör sägas att som bäst är nog DC och dess hjätevärld helt i skuggan av Marvel men vi får hoppas att vi ser ljuset igen och blir man kvar under eftertexterna kan man få en glimt av något som komma skall. Får vi hoppas.


3 av 5 stjärnor