Genre: Dokumentär, Musik, Inhemsk, Punk
Längd: ca 105 min
Regissör: Saku Pollari
Manus: Saku Pollari
I rollerna: Martti Syrjä, Pantse Syrjä, Juha Torvinen, Aku Syrjä, Sami Ruusukallio, Mikko Saarela, Mikko Nevalainen
Produktionsbolag: Aito Media
Distribution: SF Film Finland Oy
Filmen på IMDB
Eppu Normaali hör till den Finska Rockmusikens stora band. Man kan väl kalla dem en av de stora giganterna. Bandet som startades 1976 och efter ett par år blev en del av det kollektiva minnet inom Finsk Rockmusik. Det finns väl ingen som inte någonsin har hört talas om Eppu Normaali på något sätt.
Nu har de då äntligen kommit en dokumentär som tar oss på en resa genom deras karriär ända från bröderna Pantse och Martti Syrjäs barndom tills dessa dagar. På ett livligt sätt berättat och dramatiserat är detta nog en av de bästa Rock dokumentärerna som gjorts på finska band. Allt från storebror Pantses pansarvagn "Marttidödarmaskinen" till slutet där de bjuder på en jättekonsert på Ratina stadion tillsammans med Tammerfors Filharmonier har dokumentären en röd tråd och den hoppar inte från ställe till ställe.
Bröderna Syrjä har varit de som varit mest i rampljuset men i den här dokumentären får även resten av bandet; Kusinen Aku Syrjä, gitaristen Juha Torvinen som basisterna Mikko Saarela, Mikko Nevalainen och senaste nykomlingen Sami Ruusukallio en framträdande roll.
Jag ser Eput som en ärlig dokumentär där alla får komma fram med sina goda och dåliga sidor. Pantses perfektionism, Marttis alkoholbekymmer. Jag tror att orsaken till att bandet funnits så länge är väl att alla vet varandras fel och brister och kan leva med dem får vi fram ett band som skrivit något av de bästa inom finsk popmusik.
Mina klart favoritskivor är skivorna Maximum Jee Jee och Akun Tehdas. Även om jag ganska ofta nuförtiden spelar deras debutvinyl Aknepop också. Som en vän sa efter filmen; Eput är mera än en dokument om bandet Eppu Normaali, det är en dokument om en grupp vänner och bröder som alltid velat göra något och på samma gång njuta av livet. Kart bästa dokument jag sett så är långt i år.
4 stjärnor av 5 möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar