The Last of Us Remastered

The Last of Us Remastered (Dataspel)
Skapare: Naughty Dog
Utgivare: Sony Computer Entertainment
Regissör: Bruce Straley, Neil Druckmann
Designer: Jacob Minkoff
Programerare: Travis McIntosh, Jason Gregory
Manus: Neil Druckmann
Music: Gustavo Santaolalla
Spelat ca 1 timme på PlayStation 3 en del och hela spelet på Playstation 4
Spelets hemsida: http://www.naughtydog.com/

September 2013 slår en muterad svampinfektion ut USA. Viruset förvandlar människor till kannibalistiska monster som går under namnet Infekterade. I en förstat tvingas Joel och hans dotter Sarah fly tillsammans med Joels bror Tommy. Världen är infekterad och på vägen till Kaos. Men sin skadade dotter söker Joel skydd hos militären.

The Last of Us Trailer

Dessa första 10 minuter av spelet är redan otroligt. Grafiken är fantastisk och efter att först spelat det på PS3 så är denna PS4 Remastered versionen helt otroligt. PS4 med sina nya knappar gör spelet en upplevelse som heter duga.

Saker som sker under spelet är väldigt logiska och även om spelet är ett berättelsespel där en sorts film utspelar sig blir det aldrig tråkigt. Korta actionsnuttar tar över och gör att spelet blir mera spännande under tiden saker och ting sker. Jag gillade även hur det hela tiden är begränsat med ammunition, Första hjälp etc. Man tvingas till att varje skott räknas. Spelen kan även spelas rätt så långt som ett "Stealth" spel där man smyger sig fram och attackerar fienden utan att de märker något.

Naughty Dog som även gjort Uncharted serien gör här igen ett fantastisk arbete med allt från motion capture till manuset och sist men inte minst Gustavo Santaolallas otroliga soundtrack till detta spel. Det var en verklig njutning att spela detta spel.

Något fel då. Inte mycket. På ett par ställen hängde spelet upp sig och det kraschade faktiskt en gång. Jag kan leva med detta. Klart bästa spelet jag spelat i år, tätt följt av Firewatch.Väntar med spänning på The Last Of Us 2 som skall komma ut nästa år, hoppas jag.

4 1/2 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Spelet hade även en extra bit som hette Left Behind och berättelsen där satte ännu mera liv i karaktärerna och fick mig att gilla spelet ännu mera. Lönar sig att spela även detta... MEN FÖRST EFTER ATT MAN SPELAT KLART LAST OF US.

Suuri Suomalainen Kummituskirja - Eero Ojanen Bok

Suuri suomalainen kummituskirja - Kotimaiset kauhutarinat kautta aikojen
Författare: Eero Ojanen
Språk: Finska
Utgivningsår: 2016
Genre: Spöken, faktabok, Folklegender
Sidantal: 240
Förlag: Minerva
ISBN: 978-952-312-281-9
På nätet: Boken på Minerva kustannus

Folk har alltid varit intresserade av de övernaturlliga och den osynliga värld som finns omkring oss. I gamla finska folksägner finns det mycket av dessa berättelser om hur det skett något mystiskt eller man fått besök av någon när och kär som avlidit. Detta är en bok för folk som gillar dessa berättelser. Tror läsaren att han får skräckinjagande berättelser så har läsaren nog fel bok i handen. Men vill man läsa om folktro så är detta den rätta boken.

Boken är inte fylld med skräckhistorier utan om helt vanliga människors berättelser om hur de upplevt något som inte går att förklara. Boken är uppdelat i olika avdelningar. Här finns Finlands äldsta spökhistorier, Poltergeist, Föraningar etc, Krigstida berättelser, Spökhus, Spöklandskap, Döden anmälar sig och andra mystiska möten, Moderna berättelser.

Boken är inte fylld med spökhistorier utan berättar också om olika fenomen och deras bakgrunder. Språket är enkelt och lätt att läsa och här späds det inte på utan allt går flytande fram. Boken innehåller en massa material från Suomalaisen Kirjallisuuden Seuras (Finska litteratursällskapets) arkiv men tar även upp saker som dykt upp på nätet etc. En intressant bok alltså och väl värt ett besök.

3 stjärnor av 5 möjliga

Evolution's Shores av Ian McDonald

Evolution's Shore Även känd som Chaga i Europa
Författare: Ian McDonald
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1995
Genre: Science Ficiton
Sidantal: 358
Förlag: Bantam Books A Spectre Science Fiction
ISBN: 0-553-37435-4
På nätet: Ian McDonalds Twitter konto

Gaby McAslan är en nyexaminerad TV-reporter från Irland kommer till Kenya för att jobba för SkyNet. På Kilimanjaro har ett främmande objekt från rymden slagit ner och ett mystiskt täcke sprider sig sakta omkring med några centimeter om dagen. Saken kallas Chaga av de lokala och det sväljer allt som inte är vid liv. Gaby kommer till nairobi och gör ett avtal med en lokar gangster som strax ger henne sitt första skoop. Peter Werther påstas vara död och absorberad av Chaga men gangstern säger att han är vid liv och att hon kan få en intervju med honom.

Men Werther blir tillfångatagen av FN:s karantänstyrkor och utan att hon märker något är hon indragen i något som är större än hon kunde tänka. Hon och en amerikansk vetenskapsman får reda på att man kan leva i Chagan och att den förvandlar sig själva så att den passa människorna genom att ge dem mat, kläder, skydd ja t.om organiska elektronisk apparatur.

Detta är en mycket intrressant bok. Välskriven och spännande alltid nu och då. Största problemet jag personligen hade med boken är att huvudpersonen är i mitt tycke mycket osympatisk. Jag gillar henne inte alls. Men jag gillar McDonalds sätt att beskriva Afrika och Kenia. Även hans sätt att beskriva Chagan och hur den rör sig är fascinerande. Ja hans sätt att berätta om Gaby är intressant och även om jag inte gillar henne alls så är nog boken egentligen en berättelse om henne och hennes kärleksaffär.

Jag ger den 3* av 5 möjliga.

PS Jag medger att i mitten av boken hade jag litet svårt att komma igång med att fortsätta läsa. Det kanske berodde på huvudpersonen och hennes val men jag är glad att jag inte satt den åt sidan.

Rogue One: A Star Wars Story - Recension

Roque One: A Star Wars Story (2016)
Genre: Science Fiction, Äventyr, Space Opera, Star Wars
Längd: ca 134  min
Regissör: Gareth Edwars
Manus: Chris Weitz, Tony Gilroy
I rollerna: Felicity Jones, Diego Luna, Alan Tudyk, Donnie Yen, Wen Jiang, Ben Mendelsohn, Forest Whitaker, Riz Ahmed, Mads Mikkelsen, Jimmy Smits, Paul Kasey, James Earl Jones,
Produktionsbolag:  Lucasfilm Ltd
Distribution: Walt Disney Studios Motion Pictures
Filmen på IMDB
Officiella hemsidan Star Wars


Först bör sägas att det är 39 år sedan jag första gången såg en Star Wars film på bio. Den 16 december 1977. (Jag kollade i en dagbok jag sparat från den tiden). Det var EP IV A New Hope filmen och redan då var jag helt såld. Såg filmen flere gånger om och om igen och varje gång var det lika bra. Vi har kommit lång från den filmen. Det har varit en berg- och dalbana som heter duga. Med fantastiska filmer som EP V The Empire Strikes Back till katastrofer som EP1 The Phantom Meneance. Här har funnits glädje och sorg och gigantiska besvikelser. Såväl bland filmerna, TV-serierna, böckerna etc. Men nu när Disney köpte upp rättigheterna till Star Wars franchisen så har det börjat hända. För ett år sedan fick vi EP VII The Force Awakens och den var ju riktigt bra och underhållande och fick mig att igen se fram emot nya filmer.

Nu har vi då en ny film. Filmen Rogue One: A Star Wars Story är en "sidoprodukt" till Star Wars serien. Den kan ses som en föregångare till filmen EPIV A New Hope där det berättas om hur rebellerna fick tillgång till Dödstjärnans ritningar och varför det gick att förstöra den.

Filmen handlar om Jyn Erso (Felicity Jones) som är dotter till evetenskapsmannen Galen Erson (Mads Mikkelsen) som slutat jobba för Imperiet och sökt sig bort. När filmen börjar kommer Imperiets Orson Krennic (Ben Mendelsohn) och tvingar Galen att jobba för imperiets och bygga färdig Dödstjärnan. Men före det hinner Jyn fly. 20 år senare försöker den vuxna Jyn hålla sig på sidan om det Galaktiska inbördeskriget och sköta sig själva. Men blir halvt tvingad att ta ställning till allt efter att få ta del om vad Dödstjärnan verkligen kan göra. Så Jyn skickas tillsammans med Cassian Andori (Diego Luna) och hans robot K-2SO (Alan Tudyk) för att leta efter hennes far. Till uppgift har de att få tag på denna Stjärndödares ritningar och segra över Imperiet.

Rogue One - A Star Wars Story

Till skillnad från andra Star Wars filmer är detta en helt skild film och tangerar bara huvudberättelsen litet här och där. Detta gör att här finns bekanta saker men också en del nya och efter som man satsat även här så måste jag säga att hela filmen sitter perfekt in i Star Wars universum. Litet som animerade serien Star Wars; Rebels (som jag också tycker mycket om).

Rogue One är en film som är väldigt väl strukturerad och även om vi har en hel massa action och sådant har man fokuserat på karaktärerna och jag gillade denna grupp av människor som är med. Man levde med dem på alla vis och även om man vet hur det går med ritningarna är den verkligen spännande. Ja t.om slutet är fantastiskt. Det att denna film har igen en mycket stark kvinnlig hjälte som är karismatisk och verkligen utstrålar hjälte så är det ju verkligen ett plus.

Finns det något problem kanska man undrar. En person som inte funnits med oss på länge dyker upp animerad. Det kanske är det största problemet. Men inte stör det mig så mycket inte. Här finns ju allt annat. Darth Vader, X-Wings, AT-AT etc och vissa vyer man sett i trailern är helt otroliga i filmen. Ganska mörk är det. Det finns humor javisst och största delen av den kommer från K-2SO och är allt annat än från C3-PO.

Till sist och slut är bristerna på filmen faktiskt väldigt mycket mindre än de positiva sakerna så den här filmen finns garanterat bland de 3 bästa Star Wars filmerna jag sett. Jag har sett alla många gånger. Sen är det ju alltid roligt att se en film som är en Star Wars film men samtidigt inte är det. Allt bekanta finns men ändå något nytt. Fundrades även över hur litet Lasersvärd det finns i filmen.

4 stjärnor av 5 möjliga.

PS. Det att det bland rebellerna också finns extremister är ju egentligen ganska kul. Det är litet som i det riktiga livet. Det är väl det som dessa fundamentalister har hängt upp sig på i USA. Plus det där med att det är en kvinna som är hjäte.

Firewatch Spelrecension

 Firewatch Dataspel
Skapare: Campo Santo
Utgivare: Panic, Campo Santo
Regissör: Olly Moss, Sean Vanaman
Producenter; Gabe McGill, Jane Ng
Manus; Chris Remo, Jake Rodkin, Olly Moss, Sean Vanaman
Spelat på PlayStation 4
Spelets hemsida: http://www.firewatchgame.com/

Firewatch Trailer

Firewatch är ett spel om ensamhet, ett Singleplayer spel om en resa genom det vilda Amerikas nationalpark, ett spel där vi plötsligt ställs inför det viktigaste. Hur det är att vara människa.

Du är Henry. Så startar detta spel som inleds med en prolog där du har olika möjligheter att dra fram historien om Henry och hans liv. Du möter en flicka. Livet börjar. Du har glädje som övergår till sorg när inte allt går som du vil. Sedan flyr du för att se efter skogsbränder i Shoshone Nationalpark.

Firewatch är ett litet spel som skapats av ett dussin personer och är ganska like en tecknad serie. Vyerna är fantastiska och ger spelet en drömlik känsla. Parken är en öppen värld där man kan se mycket längre än man kan utforska. Här är ett lanskap med olika färger, tidpunkter på dygnet och väluttänkt karta där man kan hitta stigar och ställen att besöka.

Spelet i sig själva är ett spel om vad som händer med Henry under hans tid i parken och mötet med Delilah, en röst från en topp någonstans långt borta. När sedan Henry och Delilah blir inblandade i ett mysterie tvingas Delilah guida Henry genom hans känslor och parken för att reda upp mysteriet. Det jag gillar är att själva resan är viktigare än destinationen.

Detta fungerar i detta spel och sakta men försiktigt börjar man själva bry sig om Henry. Manuset är trovärdigt och ibland t.om roligt. Henry och Delilahs dialog är bekant och sakta men försiktigt märker man; Men det här kunde vara jag och man är helt investerad i berättelsen.

Några fel då? Javisst. Pusslena är ibland där men inte utmanande. Grafiken ibland när man vandrar blir klumpig och man vet inte riktigt allt man kan göra. Men detta betyder inte att jag inte gillade detta spel. Jag älskade spelet och när spelet var slut hade jag en kort stund sorg över att jag inte fick vara med Henry och Delilah mera. Jag verkligen saknade dem. Sedan kom euforin över hur jag njutit av att spela detta spel. Helt fantastiskt alltså.

4 1/2 stjärna av 5 möjliga.

PS. Jag spelade det på en Playsstation 4 och hade en del små, små tekniska problem som tog bort en halv stjärna.

Vad är Netflix nya serie The OA

I går fick jag ett e-post från Netflix om en ny tv-serie. Började surfa litet på internet för att se vad det är och snubblade över dess Twitter. Fullt med mystiska tester som "Har du sett döden? Har du sett mörknet? Har du sett ljuset?.

Ingen verkar veta mera än vad som dyker upp i trailern. Prairie Johnson är en blind flicka som försvann när hon runt en 20 år. Men nu har hon kommit tillbaka och hennes syn har kommit tillbaka. Hon vägrar tala till någon om hennes försvinnande. Inte ens till hennes föräldrar och FBI.

Serien är skapat av Zal Batmanglij och Brit Marling (som också spelar Prairie Johnson). Batmanglij har regisserat alla 8 episoder och har gjort två psykologiska thrillers, Sound of My Voice och The East. I rollerna finns också Emory Cohen, Scott Wilson (Walking Dead), Jason Isaacs (Harry Potter), Riz Ahmed (Rouge One). Nu återstår det bara att se om detta är en liknande överraskningshit som t.ex. Stranger Things som fått en hel del Golden Globe nomineringar. Man får ju i alla fall hoppas. Trailern ser riktigt spännande och intressant ut.



Serien har sin premiär på Netflix fredagen den 16 december.
The OA på IMDB.

　

Ukonvaaja - Dokumentär. Filmrecension

Ukonvaaja (2016)
Genre: Dokumentär, Mytologi, Kalevala, Finsk fornhistoria
Längd: ca 88 min
Regissör: Tuukka Tähti
Manus: Jenna Ruisaho, Tuukka Tähti, Miika Viitanen
I rollerna: A. W. Yrjänä, Antti Lahelma, John Björkman, Juha Ruhonen, Juha, Pentikäinen
Filmen på IMDB
Filmens hemsida: http://ukonvaaja.fi/



Jag var på bio i går och såg på en dokumentär som jag velat se sedan jag såg trailern. Efter som jag alltid varit en vän av mytologier etc så såg jag här en chans att få se något om den finska forntron.

Man har ju läst Kalevala och allt möjligt annat men här kom nog en hel del intressanta saker som i alla fall jag inte kände till. Jag har känt till att det finns två olika tolkningar av Kalevala. Den gamla och sedan den nya som man mest känner till. Men att den nya skrevs att vara engudig det visste jag inte. Det gamla ursprungliga Kalevala manuskriptet hade många gudar i sig. Men Elias Lönnroth tog en del konstnärliga rättigheter och skrev den på det viset klassiska epos skulle skrivas i slutet på 1800 talet.

I gamla finska myten hade människan 3 själar. Anden, Naturen och SJälv. Där anden var den delen som försvann från kroppen när man dog, Naturen som var den delen som gav det man behövde för att överleva, Skörd, byte, skydd. Själv var den delen som bestod av vad man var och kunde skapa släkten etc. Detta var de tre kapitlena i dokumenten.

Här går vi också igenom alla de kända finska gudarna, Ukko, Akka, Vellamo Tapio, Tapiotar och även björnen. Intressant hur attityden till björnen ändras när man övergår från samlarkulturen till jaktkulturen till agrarkulturen.

Detta är en intressant dokumentär som väl är värd ett besök. Man ser tyvärr att det varit amatörer bakom en massa saker ty ljudkvaliteten är ibland litet dålig. Bildkompositionen litet otydlig och ibland tar musiken över naturen och pratet men när man väl vänjer sig så är allt helt OK. A. W. Yrjänä som berättare och reseledare är mycket kul och hans litet amatörsätt gör hela filmen rätt så mysig.

3 ½ stjärna av 5 möjliga.

　

PS. På deras hemsida kan man köpa DVD:n och BlueRay skivan och den har engelsk text.

　

　

　

EPUT-Elokuva - Dokumentär recension

EPUT (2016)
Genre: Dokumentär, Musik, Inhemsk, Punk
Längd: ca 105 min
Regissör: Saku Pollari
Manus: Saku Pollari
I rollerna: Martti Syrjä, Pantse Syrjä, Juha Torvinen, Aku Syrjä, Sami Ruusukallio, Mikko Saarela, Mikko Nevalainen
Produktionsbolag: Aito Media
Distribution: SF Film Finland Oy
Filmen på IMDB

Eppu Normaali hör till den Finska Rockmusikens stora band. Man kan väl kalla dem en av de stora giganterna. Bandet som startades 1976 och efter ett par år blev en del av det kollektiva minnet inom Finsk Rockmusik. Det finns väl ingen som inte någonsin har hört talas om Eppu Normaali på något sätt.

Nu har de då äntligen kommit en dokumentär som tar oss på en resa genom deras karriär ända från bröderna Pantse och Martti Syrjäs barndom tills dessa dagar.  På ett livligt sätt berättat och dramatiserat är detta nog en av de bästa Rock dokumentärerna som gjorts på finska band. Allt från storebror Pantses pansarvagn "Marttidödarmaskinen" till slutet där de bjuder på en jättekonsert på Ratina stadion tillsammans med Tammerfors Filharmonier har dokumentären en röd tråd och den hoppar inte från ställe till ställe.

Bröderna Syrjä har varit de som varit mest i rampljuset men i den här dokumentären får även resten av bandet; Kusinen Aku Syrjä, gitaristen Juha Torvinen som basisterna Mikko Saarela, Mikko Nevalainen och senaste nykomlingen Sami Ruusukallio en framträdande roll.

Jag ser Eput som en ärlig dokumentär där alla får komma fram med sina goda och dåliga sidor. Pantses perfektionism, Marttis alkoholbekymmer. Jag tror att orsaken till att bandet funnits så länge är väl att alla vet varandras fel och brister och kan leva med dem får vi fram ett band som skrivit något av de bästa inom finsk popmusik.

Mina klart favoritskivor är skivorna Maximum Jee Jee och Akun Tehdas. Även om jag ganska ofta nuförtiden spelar deras debutvinyl Aknepop också. Som en vän sa efter filmen; Eput är mera än en dokument om bandet Eppu Normaali, det är en dokument om en grupp vänner och bröder som alltid velat göra något och på samma gång njuta av livet. Kart bästa dokument jag sett så är långt i år.

4 stjärnor av 5 möjliga.

Arrival - Denis Villeneuve

Arrival (2016)
Genre: Science Fiction
Längd: ca 112 min
Regissör: Denis Villeneuve
Manus: Eric Heisserer. Baserar sig på Ted Chiang's novell Story of Your LIfe
I rollerna: Amy Adams, Jeremy Renner, Forest Whitaker, Michael Stuhlbarg, Mark O'Brien, Jady Malone, Abigail Pniowsky, Julia Scarlett Dan
Produktionsbolag: FilmNation Entertainment, Laba Bear Films, 21 Laps Entertainment
Distribution: Paramount Pictures
Filmen på IMDB

Amy Adams är språkforskaren Louise Banks. Hennes liv fylls av ett tomt hus och lärar-arbete. Allting förändras när 12 rymdskepp landar runt och kring på jorden.

Denis Villeneuve har gjort en hel del intressanta filmer den senaste tiden. Prisoners, Enemy och Sicario och detta gjorde mig mycket intresserad av filmen. Den minskade inte något alls genom att jag läst Ted Chiangs novell Story of Your Life och gillade den också väldigt mycket. Så jag säger det nu direkt innan jag fortsätter. Arrival är en av de bästa science fiction filmerna som gjorts på väldigt länge och den bästa filmen jag sett i år så här långt.

Denis Villeneuve har fått fram en helt ny syn på filmer som Contact etc. Mäktiga ramar är det i den och romansen är i mitt tycke mycket intressantare än den i filmen Contact. Det måste ju också sägas att Arrival är inte en film där allt är färdigtuggat och matas fram till tittaren med en järntråd. Filmen kräver att tittaren också skall fundera litet. Ett exempel är början på filmen och hur länge det tar innan man visar vad som sker i TV:n. Kommunikation på flere plan där.

Arrival är i mitt tycke riktade till de som är uttråkade på alla de där Hollywood spektaklen som Indiependence Day, Marvel filmerna, Transformers etc. Här fokuseras på människor, känslor och hur det kanske på riktigt kunde tänka sig det skulle se ut om utomjordingar landar på vår lilla planet.
Kommunikationsspråket är helt fantastiskt, rymdskeppets interiör är fascinerande med sin gravitation ja t.om rymdvarelserna ser ut som riktigta rymdvarelser och när filmen är slut blir man där och fundera. Gjorde hon rätt. Varför skulle hon gjort annat? Vad viskade kinesiska generalen i hennes öra och varför Kengurun?

Även om största delen av Ted Chiangs novell finns här finns det ett par saker som ändrats. Till det bättre eller sämre vågar jag inte säga något om men det enda felet med filmen är en kort snabbspolning. Den kunde berättats på litet bättre sätt.

Jag ger filmen 4 1/2 stjärna av 5 möjliga. Årets bästa film så här långt. Punk och slut.